Svensk-franska förhandlingar : Bland sprätthökar och franska flugor i svenskt 1700-tal

Sammanfattning: Den här avhandlingen tar till syfte att närmare förklara hur det i svensk 1700-talslitteratur vanligt förekommande satiriska porträtterandet av en landsman som har låtit sig påverkas av fransk kultur, i seder, språk och mode, på sådant sätt att han har blivit en ”sprätthök”, utgör en kritik av det franska kulturinflytandet. Avhandlingen visar också hur det kritiska förhållningssättet till det franska kulturinflytandet, som kanaliseras i beskrivningarna av sprätthöksfigurens förfranskade later, är inbegripet i diskurser om nationell tillhörighet, kultur, moral och språk. Det åberopade källmaterialet, till större delen från perioden 1720-1772, består av varjehanda moralsatirisk litteratur, varav sedekomedier och moraliska veckoskrifter utgör kärnan i analysen.Den analytiska delen av avhandlingen är indelad i tre större kapitel. Det första analsykapitlet tar itu med hur sprätthöksfiguren definieras i källmaterialet. Dessutom visar kapitlet hur resandet till Frankrike och i synnerhet till staden Paris, samtidigt som det ingår i tidens allmänt hållna kritik mot unga adelsmäns bildningsresande, utpekas som förklaringen till att svenskar omskapas till förfranskade sprätthökar. Det andra analyskapitlet visar hur sprätthökarna kan sägas förkroppsliga de stereotypiska föreställningarna om en moraliskt fördärvlig fransk nationalkaraktär och därigenom bidra till konstruktionen av motbilden till en svensk, dygdig och positiv nationalkaraktär. Det tredje analyskapitlet behandlar de språkideologiska motiv och den kritik mot en förfranskad umgängeskultur som kan utläsas i åsikterna om och beskrivningarna av sprätthökarnas språkbruk.