A search for genes influencing autoimmunity - focus on rheumatoid arthritis and multiple sclerosis

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Autoimmuna sjukdomar är tillstånd där vårt immunförsvar angriper den egna kroppen. Det finns ett flertal sådana sjukdomar av vilka jag huvud-sakligen har intresserat mig för rheumatoid artrit (RA) och multipel skleros (MS). De behandlingar som finns för de drabbade är idag främst riktade mot ergonomi, smärtlindring och olika former av immunsupres-sion (tex TNFa antikroppar). Orsakerna till dessa sjukdomar är okända och har visat sig vara tämligen komplicerade att ringa in. I denna av-handling beskriver jag hur man genom att använda genetiska verktyg kan komma ett steg närmare de direkta orsakerna. Vi har använt oss av två inavlade musstammar som är valda så att när man inducerar sjukdom i dem svarar den ena stammen och djuren blir sjuka medan den andra stammen är resistent och djuren förblir friska. Dessa stammar har syster–bror korsats under flera år, vilket gör att alla gener föreligger i homozygot form. Dessa två stammar korsas för att producera F2 djur, som alla har sin egen specifika kombination av gen-varianter eller alleler. Detta uppkommer under den naturliga process som bildar könscellerna (meiosen). Det genetiska materialet reduceras så att varje cell kommer att innehålla endast en kromosom av varje sort till skillnad mot alla andra celler i kroppen som innehåller två. Då kro-mosomernas antal reduceras sker samtidigt en överkorsning mellan pa-ternala och maternala kromosomer så att den resulterande könscellen innehåller kromosomer som är en blandning av dessa två utgångskro-mosomer. Detta sker slumpmässigt varför alla könsceller är olika. Sedan möts två könsceller under befruktningen och sammansmälter så att den normala statusen åter etableras, med två kromosomer av varje sort, i den befruktade cellen. Genom att inducera sjukdom i försöksdjuren och se-dan undersöka var överkorsningarna har skett kan vi knyta vissa regio-ner i arvsmassan till sjukdomsutveckling och sålunda ringa in generna grovt. Genom att sedan isolera dessa regioner i kongena stammar kan vi successivt minska omfattningen av regionerna så att generna lättare kan klonas och slutligen identifieras. Dessutom kan man studera dessa regi-oners effekt och på så sätt komma närmare en förståelse för genernas funktion.