"Har du varit ute och shoppat, Jacob?" En studie av Finansinspektionens utredning av insiderbrott under 1990-talet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Aktie- och fondsparandet bland allmänheten har ökat dramatiskt i Sverige under 1990-talet, och allt fler företag har valt börsintroducering som finansieringsform. På så sätt har frågor som rör värdepappersmarknaden fått en ökad och mer allmän relevans, inte minst när det gäller regleringen av vad som är tillåtet och otillåtet att göra på marknaden. Både från statligt håll och från de olika instituten på marknaden betonar man risken för att förtroendet för värdepappersmarknaden minskar om vissa aktörer beter sig olämpligt. Otillåten insiderhandel är i detta sammanhang en företeelse som förklarats vara så allvarlig att den kriminaliserats, och insiderbrott kan leda till fängelse i upp till två år. Ett insiderbrott består i att en person i strid mot insiderlagen utnyttjar ett informationsförsprång gentemot andra i sina aktieaffärer; om man har kunskap om en viss händelse som kommer att påverka aktiekursen markant får man inte köpa eller sälja aktier innan händelsen blivit allmänt känd på marknaden. Det är Finansinspektionen som har fått i uppdrag att utreda misstänkta insiderbrott, och lämna över dem till Ekobrottsmyndighetens åklagare för vidare prövning. Jämfört med annan ekonomisk brottslighet är det endast ett fåtal insiderärenden som leder till fällande dom, vilket ger upphov till frågor om samhällets möjligheter att upptäcka, utreda och bestraffa otillåtna beteenden på värdepappersmarknaden. I avhandlingen framgår det hur inspektionens utredare uppmärksammar oegentligheter, hämtar in information, gör bedömningar och tar beslut, och på så sätt ger insiderlagen ett liv bortom den skriva förbudsregeln. Av de 344 insiderärenden som öppnats vid Finansinspektionen mellan 1991 och 1999 är det 27 stycken som gått vidare till åklagaren. I åtta fall har åtal väckts, och det har blivit fällande dom i sex av dessa ärenden. När man tittar närmare på hur utredarna vid Finansinspektionen sorterar ut vissa fall, och lägger ner utredningen i andra, visar det sig att det är en mängd faktorer som spelar in, inte bara hur allvarligt en handling anses vara. I utredningsverksamheten visar sig bland annat skillnader i synsätt och drivkrafter mellan marknadsplatserna, tillsynsmyndigheten och åklagaren. En stor del av insiderärendena härstammar från övervakningen som sker vid de olika marknadsplatserna, med Stockholmsbörsen som i särklass största aktör. Av de ärenden som lämnas över till åklagaren är det dock främst de ärenden som inspektionens utredare själva initierat som är representerade. Ärenden läggs ofta ner med hänvisning till att åklagaren har en mer restriktiv syn på vad som är tillåtet och otillåtet, även om de ur utredarens perspektiv bygger på handlingar som anses högst olämpliga. Med tanke på att en mycket stor del av de svenska börsbolagen varit föremål för insiderutredning, och att de misstänkta personerna i största utsträckning har haft en direkt knytning till det aktuella bolaget, är det rimligt att ifrågasätta synen på insiderbrott som en onormal och marginell företeelse. Det verkar som om brister i informationshanteringen och i principerna för handel i det egna bolagets aktier är en del av företagskulturen i många fall, snarare än brister i densamma. Ansvaret för regleringen av värdepappersmarknaden är fördelat på såväl privata som offentliga aktörer, och utredningen av insiderbrott kan i detta sammanhang peka på mer övergripande problem att styra en i stora delar självreglerad marknad. För att regleringen ska fungera krävs att det finns en samstämmighet mellan aktörerna i synen på vad som är oönskat och otillåtet beteende, men marknadsplatserna, Finansinspektionen och åklagaren har i stor utsträckning olika drivkrafter. I Finansinspektionens fall är frågan om insiderbrott inbäddad i en mer övergripande problemformulering som gäller informationshantering och aktiehandel bland marknadsaktörerna i stort. Studien har gjorts inom ramen för forskningsprojektet ?Insiderbrott - kontrollmyndigheternas arbetssätt och marknadens attityder? vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet. Projektet har finansierats av Brottsförebyggande rådet (BRÅ).