Three Realities. Women in different phases of drug abuse - a social psychological investigation

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingens syfte är att ge ett bidrag till att belysa hur olika teorier och modeller kan förklara den sociala, kulturella och psykologiska situation som en avgränsad grupp kvinnor med narkotikaproblem befinner sig i. I avhandlingen görs en ansats att integrera ett socialpsykologiskt perspektiv med ett kvinnoforskningsperspektiv och ett personlighetspsykologiskt perspektiv.Slutsatsen av den teoretiska genomgången blir att köns-och identitetsskapande bör analyseras ur minst fyra olika aspekter:(1) med avseende på det aktuella sociala eller kulturella sammanhang i vilket individer befinner sig i med avseende på makt och kön (tids- och rumsaspekten) (2) med avseende på internaliserade visavi rivaliserande normer och värderingar så som kvinnan uppfattar dem som relevant för henne med avseende på makt och kön, (3) med avseende på aktuella relationer till män och hur dessa relationer har påverkats av tidigare relationer till män med avseende på makt och kön samt (4) med avseende på personlighetsstruktur, i synnerhet psykologiska försvar och uttryck för ångest. De 34 kvinnor som ingår i undersökningen har samtliga missbrukat morfin och/eller heroin under många års tid. De flesta har varit inblandade i kriminalitet och prostitution. Kvinnorna har vårdats för sitt narkotikamissbruk vid Narkomanvårdsavdelning 1F, S:t Lars sjukhus i Lund. De metoder som har använts vid undersökningen är intervju och en perceptgenetisk teknik (DMTm). Intervjun användes i avsikt att förmedla kvinnornas egen beskrivning av sin livssituation från barndomen fram till undersökningstillfället. Den perceptgenetiska undersökningen tillkom i ett senare skede av undersökningen och det var därför enbart 19 av de 34 kvinnorna som testades med DMTm. Intervjuresulten visar att kvinnorna hade vuxit upp i familjer med skilsmässor, dålig ekonomi och där föräldrarna missbrukade. Det var också vanligt att kvinnorna under barndomen hade flyttat ofta. Det vanliga var att kvinnorna hade börjat med att röka hasch under tonåren, för att därefter övergå till andra droger, främst morfin/heroin. Vid undersökningstillfället var det 14 av kvinnorna som inte hade missbrukat på flera års tid. De hade varir drogfria mellan tre och elva års tid, och kunde anses vara rehabiliterade från sitt missbruk. Nio kvinnor hade varit drogfria mindre är ett år. Deras situation var ännu osäker och risk för återfall kunde anses vara stor. Elva kvinnor hade ett aktivt missbruk av framförallt heroin. Av intervjuresulten framkom bl.a. att de rehabiliterade kvinnorna tycktes ha haft lättare för att knyta kontakt med andra människor utanför den egna familjen, och även ha en förmåga att be om hjälp av andra och kunna utnyttja denna hjälp på ett konstruktivt sätt. Denna förmåga att använda och skapa ett konstruktivt nätverk hade varit viktigt för utvecklandet av en identitet som icke-missbrukare. Resultaten från undersökningen visade sammanfattningsvis att de flesta av de intervjuade kvinnorna hade haft en svår problematik, orsakad av trauma och svårigheter i barndomen och i tonåren. En problematik som sedan förvärrades ytterligare genom upplevelser och erfarenheter under missbrukstiden. Ändå lyckades så många som 23 av de 34 kvinnorna sluta med drogerna.