Vårdnadstvister : en rättssociologisk studie av tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I Sverige bryter drygt 30 000 föräldrapar årligen upp från sin relation. Tillsammans har dessa föräldrar cirka 55 000 barn. I samband med föräldrarnas separation skall frågor om de gemensamma barnens vårdnad, boende och umgänge lösas. De flesta föräldrar klarar detta på egen hand eller med stöd av samarbetssamtal eller familjerådgivning, men ungefär 10% av de separerande föräldrarna vänder sig till domstol för att få hjälp med att lösa dessa frågor. Det innebär att cirka 6 000 barn årligen upplever att deras föräldrar strider om vårdnaden i tingsrätt. Syfte Denna rättssociologiska avhandlings syfte är att undersöka tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter med utgångspunkt från barnets bästa. Mer specifikt avser studien att belysa dels relationen mellan familj och samhälle under tingsrätts handläggning av konflikten, dels relationen mellan det civilrättsliga och det offentligrättsliga systemet, det vill säga mellan tingsrätt och socialförvaltning samt mellan en mer terapeutiskt styrd och en legalt baserad konfliktlösning. Dessutom syftar studien till att belysa relationen mellan å ena sidan olika professionella aktörer som handlägger vårdnadstvister och å andra sidan relationen mellan de professionella aktörerna och föräldrarna. Slutligen anvisar studien, mot bakgrund av dess resultat, vilka möjligheter det finns att modifiera handläggningsordningen för att i högre grad uppnå en hållbar lösning av vårdnadskonflikten i enlighet med barnets bästa. I ett övergripande inomvetenskapligt perspektiv avser projektet att belysa mellanmänsklig konfliktlösning inom ramen för det moderna samhället. Teoretiska utgångspunkter Avhandlingens teoretiska utgångspunkter utgörs av en rättssociologisk ansats, realistiska vetenskapsteoretiska perspektiv och en systemteoretisk ansats. Den rättssociologiska ansatsen medför att tingsrätts funktion belyses med utgångspunkt från en samhällelig kontext. Det innebär att det förutsätts finnas en växelverkan mellan å ena sidan rättsregler och tillämpningen av dessa och å andra sidan samhälleliga faktorer såsom politik, ekonomi och andra sociala förlopp. De realistiska perspektiven medför att tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter betraktas som en social konstruktion. Detsamma gäller de professionella rollerna, advokat, domare, socialsekreterare och föräldrar i egenskap av vårdnadshavare för barnet som konflikten rör. Dessa personer förutsätts ha individuella uppfattningar om världen och verkligheten som är beroende av deras kognitiva förmågor, kunskap, erfarenhet och värderingar. Deras utsagor godtas som sanna i den utsträckning de kan anses överensstämma med fakta eller kan anses vara trovärdiga. Aktörernas kunskap betraktas som objektiv i en epistemologisk mening eftersom kriteriet för kunskap varken anses vara förhandlingsbart eller personligt. Kunskapen är emellertid påverkad av olika faktorer, exempelvis professionella och kulturella utgångspunkter samt ekonomiska och psykologiska faktorer. Aktörerna anses också ha intentioner med sina handlingar i handläggningen av konflikten. Dessa förutsätts vara styrda av deras målsättning, deras förgivettagande och den återkoppling de får på sina handlingar. Ibland är deras intentioner för handling individuella, ibland kollektiva. I samband med handläggningen av vårdnadskonflikter definieras de professionella aktörernas intentioner som kollektiva. Deras intention förutsätts vara att handlägga konflikten. Även föräldrarnas handlingar avseende konflikten betraktas som kollektiva eftersom det krävs två personer för att en konflikt skall uppstå och vidmakthållas. Emellertid är aktörernas handlingar också styrda av samhällets sociala strukturer eftersom de förser dem med medel, regler och resurser som är nödvändiga för deras aktivitet. Exempelvis regleras de professionella aktörernas handlingar genom de bestämmelser som reglerar deras tjänsteutövning. Det finns också bestämmelser som anger vilka handlingar som accepteras av samhället avseende hur föräldrarna driver sin konflikt. Därutöver anses aktörernas handlingar vara både villkorade och begränsade beroende på en knapphet av tillgängliga resurser och konsekvenser av tidigare mänsklig handling. Genom att tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter är en social konstruktion vilar den på konstitutiva normer. Men dessa normer är aldrig självtolkande, inte heller uttömmande eller statiska. I många situationer är människor inte bara omedvetna om dessa normers existens utan också om vilken kausal funktion de har. I denna studie ämnar jag undersöka denna kausala funktion avseende tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter. En adekvat teori kan emellertid inte enbart bestå av en uppsättning vetenskapsteoretiska perspektiv. Den bör också vara kontextuellt grundad, det vill säga kunna förklara det undersökta sociala fenomenet i sitt sociala sammanhang. Realismen räcker i detta hänseende inte till för att grunda en teori om tingsrätts funktion i handläggningen av vårdnadskonflikter, varför ytterligare analytiska begrepp hämtas från systemteori. Systemteorin används flitigt inom både rättssociologisk forskning och familjeforskning, och kan därigenom tillhandahålla analytiska begrepp och modeller som har en kontextuell koppling till både samhälle och familj. För att undersöka tingsrätts funktion har tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter generaliserats. Utgångspunkten är att det föreligger ett kausalt samband mellan tre komponenter, genom att dessa komponenter samspelar i handläggningsprocessen och att de därigenom påverkar förmågan till konfliktlösning . Komponenterna är: · lagstiftning · metoder för konfliktlösning · aktörer. Metod I denna studie undersöks tingsrätts handläggning, det vill säga vårdnadsmålets funktion, med hjälp av en realistisk metodstrategi. Att en realistisk metodstrategi används medför bland annat att forskaren betraktas som en deltagare i forskningsprocessen och förutsätts ha en relation till undersökningsobjektet. Därutöver innebär den att teori och empiri tilldelas olika roller vilket exempelvis kommer till uttryck genom att metodstrategin har ett inbyggt växelspel mellan en abstrakt teoretisk nivå och en konkret empirisk nivå. Detta förutsätts bidra till att vårdnadsmålets funktion blir belyst från två olika utgångspunkter. Att en realistisk metodstrategi används innebär också att valet av empiri och metodologiska verktyg har skett med utgångspunkt från vårdnadsmålets karaktär och studiens syfte att klarlägga dess funktion. Den metodstrategi som används för att belysa vårdnadsmålets funktion består av sex moment: 1. Förförståelse; I det första momentet skaffar forskaren sig en förförståelse för undersökningsobjektet. 2. En historisk analys; Det andra momentet utgörs av en historisk analys som syftar till att belysa faktorer som har påverkat och givit upphov till föreliggande handläggningsordning. 3. Abstraktion; Det tredje momentet syftar till att identifiera och undersöka vilka omständigheter som påverkar tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter. Det innebär att vissa signifikanta begrepp identifieras och definieras genom redan existerande teoretiska definitioner. De begrepp som undersöks är lagstiftning, såväl materiell som processuell, aktörer och metoder för konfliktlösning. 4. Förankring i den sociala verkligheten; I det fjärde momentet appliceras de abstraktioner som utarbetats i moment tre på studiens empiriska underlag. Samtidigt görs en tolkande analys. 5. Kausalanalys; Det femte momentet syftar till att rekonstruera och klargöra den mest rimliga beskrivningen av tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter genom en realistisk kausalanalys. 6. En kontextuellt grundad teori; I det sjätte momentet grundas en kontextuellt förankrad teori om tingsrätts funktion vid handläggning av vårdnadskonflikter. Studiens empiriska underlag består dels av en enkätundersökning som riktats till 221 professionella aktörer; advokater, domare och socialsekreterare samt 107 föräldrar som fått sin tvist avgjord i domstol, dels av en dokumentanalys av 114 rättsfall, dvs. vårdnadstvister som avgjorts i tingsrätt. De dokument som har analyserats är vårdnadsutredning och dom. Studiens resultat Studiens resultat påvisar att hitintills har lagstiftaren varken kartlagt de föräldrar som utvecklar en vårdnadstvist eller deras konflikt utan tycks utgå från att vem som helst kan hamna i en vårdnadstvist och att den är en isolerad företeelse. Den genomförda empiriska undersökningen visar däremot att de föräldrar som ingår i denna undersökning är, som grupp vid tiden för konfliktens handläggning, socialt och ekonomiskt utsatta. Undersökningen påvisar dessutom att en majoritet av föräldrarna befinner sig i minst två parallella krisförlopp. Resultaten indikerar med andra ord att det inte är en utan flera orsaker och kriser som genom en slags kumulativ effekt utgör grunden för att en vårdnadstvist utvecklas. Avseende de professionella aktörer som ingår i denna studie framkommer att de är svenska akademiker med en mångårig erfarenhet av att arbeta med att handlägga vårdnadstvister. De trivs med sina arbetsuppgifter och på sina arbetsplatser. M de har liten privat erfarenhet av vårdnadstvister varför deras handläggning torde utgå från respektive professions kunskapsbas samt respektive arbetsplats interna kriterier. Avseende tingsrätts handläggningsordning påvisas att handläggningsordningen för vårdnadskonflikter är i stort sett densamma som på 1920-talet, däremot har samhällets syn på föräldrarollen, barnet, samlevnad och konflikter förändrats. Därutöver påvisas att tingsrätts handläggningsordning garanterar rättsäkerhet i så måtto att båda föräldrarna får komma till tals. Handläggningen skall utgå från barnets bästa men de professionella aktörerna upplever det som problematiskt att både tillgodose föräldrarnas och barnets rättigheter. Av den empiriska undersökningen framkommer också att det finns en kritik mot att tingsrätts beslutsunderlag är otillräckligt och att domen får en liten praktisk relevans. Dessutom påvisas att samarbetssamtalet inte är utformat för att hantera föräldrar med svåra och djupa konflikter. Avseende begreppet barnets bästa påvisas att begreppet är ett värdeöppet rättsfaktum som skall fastställas i det enskilda fallet men att de professionella aktörerna anser att begreppet är otillräckligt definierat. Därutöver framkommer att tingsrätten inte anlägger det av svenska Barnkommittén föreskrivna barnperspektivet, vilket medför att det enskilda barnets bästa varken utreds eller beaktas i handläggningen och att tingsrätts bedömning av barns bästa istället utgår från de omständigheter som anges i rättskällorna. Dessa anger emellertid endast barns generella grundläggande behov. Avseende begreppen vårdnad och vårdnadshavare påvisas att utövandet av legal vårdnad om barn innebär en skyldighet att tillse att barnet får omsorg och tillsyn samt att ha en bestämmanderätt över barnet; således krävs inte att vårdnadshavaren har förmågan att utöva faktisk vårdnad om barnet. Utifrån ett barnpsykologiskt perspektiv betonas däremot betydelsen av föräldrars faktiska vård för barnets utveckling. För att tingsrätt skall kunna döma till gemensam vårdnad räcker det med att föräldrarna, trots en förälders eventuellt uttalade ovilja, förutsätts kunna samarbeta om barnet. Begreppet samarbete är dock inte juridiskt definierat. Utifrån ett barnpsykologiskt perspektiv är grundförutsättningen för gemensam vårdnad däremot att föräldrarna kan samarbeta, det vill säga att de känner respekt och förtroende för varandra i föräldrarollen. Avseende de professionella rollerna; advokat, domare och socialsekreterare påvisas att de har en klar rollfördelning i tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter. Socialsekreteraren utreder barnets bästa, domaren beslutar om barnets bästa och advokaten företräder en förälder. Dessutom påvisas att föräldrarna inte hyser ett större förtroende för rättsvetenskapen än för socialvetenskapen i samband med handläggning av vårdnadskonflikter. Däremot anser de att rättsvetenskapen har större auktoritet än socialvetenskapen. Det är endast socialsekreterarna som är ålagda att i sin roll att bemöta föräldrarna genom ett professionellt förhållningssätt, det vill säga att de förutsätts ha kunskap om sociala och psykologiska förlopp, självkännedom och förmåga att känna empati. Den empiriska undersökningen påvisar emellertid att föräldrarna inte anser att de blev bemötta på ett tillfredsställande sätt av socialsekreterarna, däremot att de blev det av domaren och av den egna advokaten. Avseende konflikten påvisar studiens resultat att tingsrätts handläggning medför att konflikten tas ifrån föräldrarna samt att den konceptualiseras och bedöms enligt lagstiftningen. Dessutom framgår att tingsrätten har en ambivalent hållning till konflikten; i stämningsansökan måste konflikten formuleras i termer av en värdekonflikt, det vill säga om bakomliggande faktas relevans, under förlikning och samarbetssamtal hanteras den däremot som en intressekonflikt, det vill säga som en konflikt om en knapp resurs, i samband med att de interimistiska besluten fattas hanteras den som en värdekonflikt och under huvudförhandlingen kan den antingen hanteras som en intresse- eller värdekonflikt. Därutöver framgår att de professionella aktörerna definierar konflikten, i likhet med lagstiftaren, primärt som en intressekonflikt men att föräldrarna definierar den främst som en värdekonflikt. Dessutom påvisas att tingsrätts handläggning av vårdnadskonflikter inte syftar till att uppnå en genuin konfliktlösning, utan endast till att sätta stopp för ett konfliktförlopp och skapa lugn i sakfrågan. Med utgångspunkt från denna studies resultat kan tingsrätts handläggnings övergripande funktion sägas vara att fungera som en offentlig konfliktarena där föräldrarna ges möjlighet till att strida under civiliserade former, men handläggningen verkar inte leda till något egentligt resultat. Förslag till förändringar I avhandlingen lämnas också förslag till hur handläggning skulle kunna modifieras för att i högre grad tillgodose barnets bästa. . Ett sätt är att utveckla samarbetssamtalet till att även omfatta krishantering och konfliktbearbetning för de föräldrar som behöver detta. Emellertid påvisar denna studie att socialvetenskapen och socialsekreterarna har ett auktoritetsproblem då föräldrarnas konflikt är djup och svår. Ett sätt att undanröja detta problem skulle kunna vara att utmönstra samarbetssamtal på remiss från tingsrätt och införa vidareutvecklade samarbetssamtal som ett obligatoriskt första steg i rättssystemets handläggning av vårdnadstvister. Föreliggande studie påvisar också att föräldrarna som grupp, åtminstone temporärt har problem av socio-ekonomisk natur, varför obligatoriska vidareutvecklade samarbetssamtal även skulle kunna bidra till att dessa föräldrar fångas upp av socialtjänsten och får hjälp och stöd för att lösa sina problem. Dessutom framgår det av studien att föräldrarna har ett behov av ett personligt stöd i den rådande situationen, varför de obligatoriska samtalen, enligt min mening, bör inledas med enskilda samtal, där samtalsledaren har både en stödjande och krisbearbetande roll. Genom de enskilda samtalen torde det också finnas möjlighet att fastställa om konflikten till övervägande del är en intresse- eller värdekonflikt och därmed ges en möjlighet till att de kan hanteras på ett adekvat sätt. Intressekonflikter anses ha goda förutsättningar att lösas genom förhandlingar medan värdekonflikter anses kräva att en extern normativ struktur, såsom domstol, används. Av studien framgår också att föräldrarna efterfrågar stöd för att genuint lösa sin konflikt. Detta indikerar att samtal som förs i samband med intressekonflikter bör inbegripa parsamtal med ett konfliktlösande syfte. Då en värdekonflikt föreligger bör det dock övervägas om parsamtal inom ramen för de vidareutvecklade samarbetssamtalen kan anses vara lämpliga. Enligt min mening kan man inte utgå ifrån att dessa alltid är lämpliga eftersom det exempelvis påvisas i denna studie att det förekommit ett dokumenterat våld, av varierande grad och frekvens, mellan 20% av de undersökta föräldrarna. Socialsekreterarna understryker också att samarbetssamtal är mycket svåra att genomföra då den ena eller båda föräldrarna har missbruksproblem eller är psykiskt sjuka. Föräldrarna uppger dessutom i enkätundersökningen att de anser att gemensam vårdnad bör vara utgångspunkten i handläggningen av vårdnadstvister. Detta är också lagstiftarens och de professionella aktörernas intention. Därför anser jag att parsamtalen i samband med intressekonflikter, även bör inbegripa regelrätta samarbetssamtal i syfte att försöka uppnå en samförståndslösning. Om däremot en värdekonflikt föreligger bör dock inte domstols utgångspunkt vara gemensam vårdnad såsom idag. Detta är dels beroende på att domstols handläggning inte syftar till en genuin konfliktlösning, och därför finns det en uppenbar risk att konflikten kvarstår efter att dom avkunnats och att den gemensamma vårdnaden därigenom kan komma att fungera som en konfliktarena. Dels beroende på att en olöst konflikt kan utvecklas till en långdragen och svår föräldrakonflikt. Inom barnpsykologin anses långdragna konflikter kunna ge barnet såväl kortsiktiga som långsiktiga skador. Domstol bör istället göra en förutsättningslös prövning av barnets bästa, av föräldrarnas förmåga att utöva faktisk vårdnad och att samarbeta. För att domstol skall kunna göra en förutsättningslös prövning krävs bland annat att beslutsunderlaget förbättras. Av den empiriska undersökningen framkommer att det föreligger en kritik bland de professionella aktörerna avseende såväl det interimistiska beslutsunderlaget som det underlag som ligger till grund för huvudförhandlingen. De anses vara otillräckliga. Ett sätt att förbättra underlagen är att låta viss information som framkommer under de föreslagna obligatoriska vidareutvecklade samarbetssamtalen få komplettera vårdnadsutredningen. Det kan diskuteras om tingsrätten skall tillställas ett detaljerat underlag eller om det skall inskränka sig till en gradering av barnets behov, konfliktnivå och föräldrarnas samarbetsförmåga. En sådan förändring förutsätter dock att frågan om vilken sekretess som skall gälla vid samtalen utreds och övervägs samt relateras till den information som behöver tillföras domstolens beslutsunderlag. Först därefter torde det vara möjligt att mera detaljerat utforma eventuella bedömningar. Enligt min mening bör det också införas en särskild barnutredning för att säkerställa att det enskilda barnets behov utreds. Ett sådant förslag medför att det även bör övervägas om inte särskild personal med specifik och adekvat kunskap om barn, om samtal med barn och om kartläggande av barns åsikter också bör knytas till socialtjänsten. Genom ett sådant förfarande skulle det föreskrivna barnperspektivet stärkas och möjligheten till att tillgodose det enskilda barnets bästa utökas. Då tvisten huvudsakligen är en värdekonflikt som skall avgöras av tingsrätt bör enligt min mening följande övervägande göras; i denna studie påvisas att ett barnperspektiv enligt svenska Barnkommitténs definition inte anläggs i handläggningen av vårdnadstvister. Inte heller kartläggs det enskilda barnets bästa regelmässigt inom ramen för föreliggande handläggningsordning. Det finns flera tänkbara sätt att förbättra tingsrätts möjlighet att anlägga ett barnperspektiv och tillämpa barnets bästa. Ett sätt är genom ovan föreslagna barnutredning. Ytterligare ett sätt är att ändra skrivningen i FB kap 6 § 2b från att hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad till att hänsyn skall tas till barnets syn med beaktande av barnets ålder och mognad. Därigenom skulle lagtexten uttryckligen föreskriva att barnets individuella synpunkter och åsikter skall utredas. Av denna studie framkommer också att konfliktens inverkan på barnet inte beaktas i handläggningen. Bland annat beaktar man inte om barnet har sett eller hört våld mellan föräldrarna. Enligt min mening bör det därför övervägas om inte de omständigheter som anges i FB kap. 6 § 2a bör utökas till att uttryckligen också omfatta föräldrakonfliktens inverkan på barnet. Därigenom skulle barnperspektivet stärkas ytterligare. Dessutom bör begreppet samarbete, det vill säga föräldrarnas samarbetsförmåga, definieras av lagstiftaren. Föräldrarnas samarbetsförmåga borde, enligt min mening, ha en avgörande betydelse i domstols bedömning av barnets bästa eftersom långvariga föräldrakonflikter har en negativ inverkan på barn. Av denna studie framkommer det också att det är angeläget att vidareutveckla begreppet vårdnad till att även inbegripa den faktiska vården om barn och dess utövande eftersom barns behov tillfredsställs genom faktisk vård och inte genom en juridisk bestämmanderätt. Med utgångspunkt från denna studie kan det till och med ifrågasättas om inte vårdnadskonflikten, utifrån ett föräldraperspektiv, endast undantagsvis rör själva bestämmanderätten över barnet. Enligt mitt sätt att se bör syftet vara att vidareutveckla begreppet vårdnad så att föräldrarnas gemensamma ansvar för barnet och barnets rätt till en nära kontakt med båda sina föräldrar fastslås samtidigt som det medger att den faktiska omsorgen om barnet, det vill säga barnets vardag, kan organiseras på ett för barnet så väl fungerande och konfliktfritt sätt som möjligt. En alternativ modell Jag har också utarbetat en mera radikal modell för samhällets handläggning av vårdnadskonflikter tillsammans med Anna Singer, lektor i civilrätt vid Uppsala universitet och journalisten Gert Svensson. Såväl föreliggande studies resultat som Annas Singers forskning och yrkeserfarenheter från BRIS och Gerts Svenssons erfarenheter ligger till grund för modellens utformning. Vi har tagit vår utgångspunkt i att långdragna och svåra konflikter är skadliga för barn och att barn har rätt till båda sina föräldrar. Det innebär att i modellen förutsätts det rättsliga vårdnadsansvaret för barn vara gemensamt för föräldrarna. Den konflikt som skall lösas gäller således inte det rättsliga förhållandet utan mera praktiska frågor, därigenom är domstolarna enligt vår mening inte rätt forum för att lösa dessa konflikter. Ett gemensamt vårdnadsansvar för barn som huvudregel i föräldrabalkens bestämmelser förutsätter enligt vår uppfattning att det ges möjlighet för föräldrar att inom ramen för det gemensamma ansvaret få hjälp att lösa inbördes konflikter. Sådana möjligheter saknas i stor utsträckning idag. Modellen innehåller en möjlighet till att rättsligt upplösa ett gemensamt vårdnadsansvar. En sådan möjlighet föreskrivs också i artikel 6 Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna. Dock förutsätter modellen en prövning av konflikten innan den kan anhängiggöras i domstol. Det är endast de konflikter som definieras som värdekonflikter som kan hänskjutas till domstol. De fall som kan komma att hänvisas till domstol är exempelvis där den ena föräldern visar sig vara uppenbart olämplig som vårdnadshavare eller farlig för barnet såsom vid svåra drogproblem, psykisk sjukdom, våld eller incest. Föräldrar som inte kan samarbeta kring vårdnads-, boende- och umgängesfrågor skall enligt vår modell vända sig till en särskild instans Byrån för barns bästa, som skall inrättas i varje kommun. Det är inte bara föräldrar utan också barn och andra som har insyn i barnets förhållanden som skall kunna vända sig till Byrån för barns bästa om de anser att familjesituationen inte fungerar. På Byrån för barns bästa arbetar lämpliga, erfarna och psykologiskt välutbildade personer med mycket goda insikter i barns och föräldrars behov. Så snart Byrån för barns bästa har kontaktats utses en god man för barnet som i första hand tillgodoser barnets behov. Den gode mannen undersöker barnets situation och resultatet av undersökningen tas till utgångspunkt för den fortsatta handläggningen av problemet. Vår utgångspunkt är att det är barnets intressen och behov som skall tillgodoses genom vårdandens utövande och umgänget och därför måste handläggningen och sökandet efter konfliktens lösning vara fokuserad på barnet. Den gode mannen har också rätt att gripa in om föräldrarna inte klarar av att fatta beslut rörande sitt barn under handläggningen. Det kan exempelvis röra frågor om skolgång eller boende. Beslutet skall dock fattas efter samråd med föräldrarna och barnet. Emellertid måste barnet i en konfliktfylld situation få lugn och ro samt en fast punkt. Grundregeln är därför att barnet tillsvidare bor kvar i sitt invanda hem. Om båda föräldrarna har flyttat bör barnet bo hos den förälder som bor närmast förskola, skola och kompisar. Den gode mannen skall också säkerställa att barnet får umgänge med den förälder som har flyttat. Behöver barnet professionell hjälp för att hantera föräldrarnas konflikt skall också sådan hjälp finnas att tillgå. För att föräldrarna skall kunna lösa sin konflikt föreslår vi att de tilldelas varsin mentor som de kan tala med och som samtidigt kan stödja föräldern. Målsättningen är att mentorerna skall hjälpa föräldrarna att separera eller utöva gemensam vårdnad utan att barnet kommer i kläm. Avsikten är att ge föräldrarna möjlighet att i enskilda samtal få hjälp med att urskilja och bearbeta konflikten samt komma till rätta med en ny och för många oönskad situation och de problem som är förknippade med detta. Orsaken till konflikten kan emellertid vara många. Det kan exempelvis röra ekonomiska frågor, bodelningsfrågor eller mera personliga problem, varför det även bör finnas möjlighet till att kalla in annan expertis för att hjälpa till med att reda ut situationen. När föräldrarna är mogna vidtar gemensamma samtal med stöd av mentorerna som syftar till att försöka lösa konflikten. Därefter inleder föräldrarna samtal om barnet. I dessa samtal deltar föräldrarna, deras mentorer, den gode mannen och eventuellt barnet. Målsättningen under dessa samtal är att komma fram till en samförståndslösning kring vårdnads-, boende- och umgängesfrågan. Även i denna fas är det viktigt att processen får ta den tid som behövs. Enligt vår mening ligger det ett begränsat värde i att påskynda denna process. Det är också tänkbart att man under dessa samtal ger föräldrarna möjlighet att pröva olika lösningar för att finna en som kan fungera. Utgångspunkten för själva beslutsfattandet är att föräldrarna själva skall komma fram till en lösning som de kan enas om. Vår utgångspunkt har varit att nästan varje lösning som föräldrarna kan samarbeta kring är bättre för barnet än varje objektivt sett bästa lösning som föräldrarna inte kan få att fungera. Det medför att föräldrarnas överenskommelse bör gälla om den inte uppenbart strider mot barnets intressen. Överenskommelsen dokumenteras i ett avtal som gäller under två år under förutsättning att det godkänts av barnets gode man. Om föräldrarna i samförstånd vill ändra gällande avtal under perioden kan detta ske genom att de i samförstånd skriver ett nytt. Om föräldrarna inte kan komma överens beslutar gruppen bestående av föräldrarna, mentorerna och den gode mannen genom omröstning och majoritets beslut. Om en förälder eller barnet inte är nöjd med beslutet kan de begära att det granskas av domstol genom en överprövning av de formella grunderna för beslutet (jämför med Europadomstolen). Finner domstolen att någons rätt har blivit kränkt återförvisas frågan till gruppen med anvisningar om vilka omständigheter som måste beaktas. Utgångspunkten är att även ett beslut som fattats genom omröstning skall gälla i två år. Detta på grund av att både barn och föräldrar måste få lugn och ro, men det finns en möjlighet till att ta upp frågan igen under denna två års period om förhållandena ändras påtagligt. Om en förälder vägrar att delta i samtalen så avstår denna förälder från att påverka och överlåter till övriga i gruppen att besluta. Även ett sådant beslut kan överprövas av domstol. Den förälder som avstått från att delta i samtalen kan tas upp frågan igen först efter två år. Det finns inga hinder för att påbörja enskilda samtal under denna två års period, och om det inträffar omständigheter som påtagligt förändrar förhållandena kan frågan tas upp igen. Varje beslut som fattats vid Byrån för barns bästa skall utvärderas efter två år. Då träffas föräldrar, mentorerna och den gode mannen igen. Om föräldrarna och barnet är nöjda med lösningen är Byrån för barns bästas arbete avslutat. Om däremot konflikterna kvarstår vidtar nya samtal och eventuellt ett nytt beslut om vad som är till barnets bästa. Ett barn eller en förälder kan också begära hjälp från Byrån för barns bästa om umgänget inte fungerar. Båda föräldrarna är skyldiga att komma till samtal på byrån. Enligt vår mening ska det inte längre vara möjligt att abdikera från sitt föräldraskap, inte heller att sabotera umgänge med barn.