Isaiah's Alleged Social Critique. A Foreign-Political Reading of Passages Such as Isaiah 5:8-24 and 10:1-4

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Sammanfattning. Man brukar mena att domsförkunnelsen i Jesaja 1?39 har två brännpunkter. I det jag kallar den samhällskritiska diskursen fördöms överklassens livsstil i allmänhet och dess förtryck av de fattiga i synnerhet. I den utrikespolitiska diskursen möter vi istället en profet som förkastar nationens utrikespolitik, inte minst de anti-assyriska upproren. Min tes är att den traditionella bilden av Jesajas samhällskritik har svagt stöd i de relevanta bibeltexterna. De påstådda beläggtexterna anknyter oftast till den utrikespolitiska diskursen. Avhandlingen består till största delen av en närläsning av Jes 5:8?24 och 10:1?4. Forskare har ofta betraktat detta textavsnitt som ett paradexempel på Jesajas samhällskritik. Överklassen tillskansade sig hus och åkrar (5:8?10) genom att manipulera rättsväsendet (5:23; 10:1?4), samtidigt som de levde ett liv i sus och dus (5:11?13, 22) utan att bry sig om att deras livsföring var förkastlig och att ett Guds straff väntade dem (t ex 5:18?19, 20, 21). Enligt den tolkning som lanseras i denna avhandling är kritiken istället riktad mot Judas anti-assyriska utrikespolitik. Huvuddragen i denna tolkning är som följer. Den gudomliga uppenbarelsen nonchaleras (5:8?10, 24). Inte oväntat är Jesajas profetiska argumentation baserad på en gudomlig uppenbarelse. jhwh Sebaot har svurit att det anti-assyriska upproret kommer misslyckas (v. 9). Detta är sannolikt implikationen när en framgångsrik assyrisk vedergällning förutsägs (jfr deportationen i v. 9). Eftersom hovet har slagit in på en utrikespolitisk kurs som enligt Jesajas uppfattning kommer sluta i katastrof, så är det meningslöst att bygga hus och åkrar (5:8). Möjligheten att bygga ?stora och vackra? hus, liksom möjligheten att anlägga nya åkrar, visar att Juda befann sig i en förhållandevis lycklig situation (jämfört med en nation som Israel). Denna ?frälsning? har ledarna i Jerusalem omintetgjort genom att ge sig in i ett dödfött uppror. Retoriken lyfter således fram att situationen är tragisk för alla inblandade ? för eliten i Jerusalem, för jhwh Sebaot och för ?mig?. Tråden från 5:8?10 plockas upp i 5:24, där det framhålls att nationens undergång berodde på att ledarna hade förkastat profeten Jesajas förkunnelse (= jhwh Sebaots torah). Jes 5:8?24 börjar och slutar alltså på samma ton, nämligen att Judas anti-assyriska politik innebar att den gudomliga vägledning som var tillgänglig genom profeten Jesaja nonchalerades. Bibelforskningen kan inte avgöra om vi har att göra med en faktisk gudomlig uppenbarelse. Vi kan bara konstatera att främreorientaliska profeter brukade uttrycka sig på detta sätt, och att dessa människor sannolikt trodde på sina gudar. Samtidigt noterar man att det faktiskt var förutsägbart att ett anti-assyriskt uppror skulle leda till en assyrisk vedergällning, och att ett religiöst språkbruk inte behöver utesluta rationellt tänkande. Sett ur ett gammaltestamentligt perspektiv, om himlen kan uppfattas som att den förkunnar Guds härlighet (Ps 19:2) så kanske en profet kunde tolka den uppenbara militära styrkebalansen som en gudomlig uppenbarelse av att Judas anti-assyriska uppror skulle misslyckas? Den gudomliga läxan nonchaleras (5:11?13, 21). Ett rationellt element i argumentationen går att upptäcka i 5:11?13, eftersom detta orakel ifrågasätter huruvida beslutet att göra uppror mot Assyrien var välgrundat. Ledarna i Jerusalem har inte lärt sig läxan från tidigare assyriska interventioner i området (?de ser inte jhwh:s verk?). Baggrunden är sannolikt att det uppenbart hade varit förödande om Juda hade deltagit i tidigare anti-assyriska uppror, vilket förklarar varför jhwh inte stödde en sådan politik (se t ex 8:4; 28:1?4). Utifrån denna förutsättning, tycks Jesaja påpeka, så borde ledarna i Jerusalem ha kunnat räkna ut att deras nuvarande anti-assyriska uppror kommer sluta i ett ?asko. Tillfället är därför illa valt för fester. Retoriken betonar inte att jhwh kommer straffa Juda. Istället inbjuder Jesaja läsaren/åhöraren att begrunda att Juda har övergivit en politik som tidigare visat sig vara klok. ?Därför kommer mitt folk (tvingas att) gå i exil? (5:13). Ett kausalt samband enligt mönstret synd ? straff är svårt att upptäcka. Retoriken lyfter istället fram sambandet mellan ett vanvettigt anti-assyriskt uppror och den assyriska vedergällningen. Vi hittar ett liknande perspektiv i 5:21, där de som var ansvariga för upproret framställs som oförmögna till rationellt tänkande. De är ?visa i sina egna ögon?. Falsk krigsretorik (5:18?19). I 5:18?19 blir det uppenbart att vi har att göra med politisk retorik. Citatet i v. 19 visar att Jesajas motståndare var av uppfattningen att upproret hade gudomligt stöd och därför kommer lyckas. Detta är rimligen implikationen när ledarna i Jerusalem ivrigt väntar på ett gudomligt ingripande som är till deras fördel. Jesaja är emellertid av motsatt uppfattning. Upproret saknar gudomligt stöd och kommer därför misslyckas. Jesaja presenterar elitens projekt som ett dragande av straff med ondskans rep (v. 18). När detta likställs med deras längtan efter ett gudomligt ingripande (v. 19), blir resultatet att Judas anti-assyriska uppror presenteras som en synd som jhwh oundvikligen kommer att straffa. Sannolikt är emellertid denna teologiska tolkning inspirerad av den historiska situationen; ett anti-assyriskt uppror leder oundvikligen till en assyrisk vedergällning. Detta förklarar sannolikt varför Jesaja inte betonar att jhwh verkställer straffet, utan att ledarna i Jerusalem drar straffet över sig själva (jfr 5:13). Föga förvånande transponerar den politiska retoriken detta jordiska orsakssamband till ett gudomligt straff för människans synd. Vi möter ett liknande perspektiv i Jes 5:20. Människorna i Jerusalem blandar samman gott och ont, ljus och mörker, sött och surt. Bakgrunden är sannolikt att de gett sig in i ett syndigt anti-assyriskt uppror (jfr 5:18) och att de inbillar sig att framtiden är ljus (jfr 5:11?13, 18?19). Ett militärt ?asko (5:22). Genom att 5:22 nämner soldater blir det uppenbart att vi har att göra med ett militärt projekt, d v s med ett anti-assyriskt uppror. Retoriken är förvisso elegant, men den innebär bara ett enkelt förlöjligande av militären. I Jes 5:22 stöter vi på en konventionell metafor, där bilden ?att vara full? relateras till saken ?en nation som är besegrad? (och liknande). När soldaterna sägs vara bra på att bli fulla är implikationen att soldaterna bara är bra på en enda sak, nämligen att bli besegrade. Poängen är således att det anti-assyriska upproret kommer sluta i ett nederlag. Den oomstridda anti-assyriska inställningen (Jes 10:1?4). I Jes 10:1?4 blir vi varse att den anti-assyriska hållningen, som Judas anti-assyriska politik baserades på, inte är ifrågasatt. Tvärtom! jhwh själv ger röst åt det fördömande av assyrierna som vi möter i 10:1?2. ? Assyrierna slutar aldrig att vidta onda åtgärder (v. 1). ? Enligt den främreorientaliska kungaideologin skulle folket få en gudagiven rättvisa via den kungliga administrationen. Istället ?nner det fattiga folket i Juda att deras rättvisa ? deras möjlighet att leva ett gott liv ? blir stulen av assyrierna (v. 2a). ? Assyrierna brukar först säkerställa segern och sedan plundra den besegrade nationen (v. 2b). Allt detta visar på assyriernas ondska. Frågan är bara om ett uppror verkligen skulle förbättra situationen: ?men vad ska ni göra beträffande vedergällningens dag?? (10:3). När assyrierna invaderar landet kommer det inte ?nnas någon stans att ?y, och den rikedom som Juda hade hoppats få behålla, genom att ställa in betalningarna till Assyrien, kommer gå förlorad (10:3). Kort sagt, Jes 10:1?4 tycks sammanfatta Judas erfarenhet av den assyriska invasionen 701. Oavsett hur illa man tycker om det assyriska förtrycket så kommer ett anti-assyriskt uppror bara göra ont värre. Jes 10:1?4 betonar att ett uppror inte är lösningen på Judas problem, men implikationen är inte att situationen är hopplös. Assyrierna ägnar sig åt något jhwh inte tolererar, nämligen att plundra och skövla Juda (10:2, jfr 10:5?11). Det är därför inte utan orsak som just jhwh ger röst åt fördömandet av assyrierna i 10:1?2. Assyrierna är inte främst en potentiell ?ende till Juda i den händelse att Juda gör uppror. Sedan deras attack mot Jerusalem är Assyrierna ärke?enden till jhwh själv. Därför kan judeerna vara förvissade om att det assyriska förtrycket inte kommer vara för evigt (jfr 10:5?34). Denna utrikespolitiska läsning av Jes 5:8?24 och 10:1?4 visar sig i avhandlingens avslutande kapitel stämma väl överens med perspektivet i Jesaja 2?39(55), som i allt väsentligt handlar om relationen mellan nationer i allmänhet och Judas situation på den internationella arenan i synnerhet. Ett samhällskritiskt perspektiv ?nns endast i ett fåtal sena texter, som inte har någon framskjuten plats i den litterära kompositionen. Till dessa hör Jes 5:23, som förklarar att skyldiga frikändes på grund av mutor. Varken innehållsligt eller syntaktiskt passar denna vers in i sammanhanget (5:8?22+24), och därför är 5:23 sannolikt en glossa, som vill förklara för läsaren hur folket i Juda bröt mot Mose lag (5:24) ? så har nog ordet torah förståtts av sentida läsare. Det samhällskritiska perspektivet betonas i Jesaja 1 och i Jesaja 56?66. Därför ska vi ta det faktum på allvar att vi ?nner en ny rubrik i Jes 2:1. Denna rubrik indikerar att en ny diskurs inleds. I Jes 2?39(55) är inte längre de sociala orättvisorna det fundamentala problemet. Istället står de utrikespolitiska frågorna i centrum. Kritiken av Judas anti-assyriska politik är relaterad till en diskussion kring krig och fred i Jesaja 2?12. I det som mycket väl kan vara en av de allra äldsta texterna framstår det som helt oproblematiskt att assyrierna ska plundra och skövla Aram och Israel (Jes 8:4). Krig som är till ?vår? fördel accepteras (jfr också 10:5?11). På motsvarande sätt fördöms de krig som är till Judas nackdel, nämligen de anti-assyriska/babyloniska upproren (t ex 5:18?19, 22). När Juda ?ck känna på den assyriska/babyloniska brutaliteten (jfr 9:1?4; 10:2) tycks det emellertid ha lett till en skepsis mot krig överhuvudtaget. Istället formuleras visionen om en ?shalom utan gräns?.