Vägar genom sjuksköterskeutbildningen : studenters berättelser

Sammanfattning: Syftet är att utifrån studenters livsberättelser, få kunskap om och förståelse för hur de upplever och hanterar sjuksköterskeutbildningens olika delar med särskilt fokus på spänningsfälten mellan: yrkesexamen – akademisk examen, högskoleförlagd utbildning – verksamhetsförlagd utbildning samt huvudämnet omvårdnad – stödämnet medicinsk vetenskap. Syftet är vidare att få kunskap om och förståelse för aspekter av betydelse för studenters lärande på vägen genom utbildningen. Den teoretiska och metodologiska ansatsen är Life History. Designen är longitudinell och studien inleddes med en enkätundersökning med en enkät till alla antagna studenter vid det aktuella lärosätet. Åtta studenter följdes därefter med återkommande intervjuer under hela utbildningstiden. Studenternas berättelser visade att de upplevde och hanterade vägen genom utbildningen olika, utifrån deras individuella föreställningar och erfarenheter. De aspekter som var av betydelse för studenternas lärande var; att ha ett tydligt mål, att föreställningar omvärderas, att få bekräftelse, att det abstrakta blir konkret, utbildningen som en del av livet, att pendla mellan närhet och distans till det kommande yrket och att hantera teori och praktik i relation till varandra. Det visade sig att yrkesexamen var viktigast för studenterna och att de hade svårt att finna betydelse i den akademiska delen av utbildningen. Studenterna upplevde att det var i den verksamhetsförlagda utbildningen de lärde sig och utvecklades professionellt. Förväntningarna med betoning på medicinsk vetenskap lever fortfarande kvar i studenternas föreställningar om utbildningen och yrket. Spänningen mellan studenternas föreställningar och mötet med utbildningens innehåll var tydlig. Den kunskap studien har gett kan användas för att stödja studenternas lärandeprocess. En viktig pedagogisk implikation är att använda berättande som metod i utbildningen. Berättande är ett sätt att möta studenten men också en väg till lärande då berättande i sig hjälper studenten att skapa mening. Lärare måste även finna pedagogiska former som hjälper studenten att dels konkretisera, dels se utbildningens innehåll som en förståelig och meningsfull helhet istället för som spänningsfält mellan olika delar.