Urban poverty, social exclusion and social housing finance. The case of PRODEL in Nicaragua

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avsikten med denna avhandling är att förstå de viktiga begreppsmässiga och operativa utmaningar som internationella biståndsgivare, liksom offentliga och privata institutioner, möter när man utformar och genomför alternativa former av sociala bostadsfinansiering som skall vara inkluderande för den fattiga urbana befolkningen. Avhandllingen försöker besvara tre frågor, baserat på en studie av verksamheten vid stiftelsen PRODEL i tre städer i Nicaragua: - Vilka är begränsningarna som den fattiga urbana befolkningen möter i finansieringen av det stegvisa byggandet av sin privata bostad och kollektiva tillgångar? - Hur kommer det sig att mikrofinansiering av bostäder inte alltid når de fattigaste urbana grupperna? - Hur påverkas internationella biståndsgivare och regeringar i sin politik, och lokala finansieringsinstitutioner, av motsatsförhållandet i målen att uppnå finansiell hållbarhet och ökad finansiell inkludering? För att besvara dessa frågor använder författaren ett realistiskt tillvägagångssätt liksom även en kritisk fallstudiemetodik lånad från disciplinerna statsvetenskap och historia, för att förklara trender och komplexiteter i ämnet. Ett argument framförs: om finansiell exkludering sker vid en stiftelse som PRODEL så kan det ske var som helst. Uppfattningarna hos huvudaktörerna som deltog i PRODELs verksamhet med bostadsfinansiering och subventioner till infrastruktur undersöktes med hjälp av kvalitativa och kvantitativa tekniker. Avhandlingen visar att PRODELs verksamhet har resulterat i signifikanta förbättringar i levnadsvillkoren för den fattiga urbana befolkningen. Förståelsen av de olika tillgångar som de fattiga äger, har en kritisk påverkan på hur enskilda hushåll inkluderas i mikrolånprogram, även om inkomstnivåer och externa politiska och makroekonomiska begränsningar också är viktiga faktorer. Intervjuade personer ansåg att deras fattigdom mera relaterade till tillståndet i grannskapet än till hushållets inkomstnivå. Intervjuade personer uttryckte att det inte var bristen på inkomst som hindrade deras deltagande i olika bostadslåneprogram, utan bristen på pålitlig information, rädsla för det okända samt bristen på kunskap om hur mikrofinansiering fungerar. Avhandlingen visar att finansiell inkludering ökar när förbättringen av infrastrukturen bygger på tydliga och transparenta samverkansprocesser mellan den fattiga urbana befolkningen och de kommunala förvaltningarna. Slutligen ger avhandlingen nya insikter i hur konceptet finansiell hållbarhet begränsar internationella biståndsgivares och regeringars politik, liksom lokala finansieringsinstitutioner, i strävan efter finansiell inkludering. De teoretiska och praktiska gränserna för bostadsförbättringar i större skala som del av fattigdomsreduktion för låginkomstländer som Nicaragua belyses i avhandlingen.