Individriktad brottsprevention om SSPF och viljan att samverka

Sammanfattning: Denna licentiatuppsats behandlar brottspreventiv samverkan på individnivå, vilket är ett relativt nytt fenomen i Sverige och Skandinavien. Ett specifikt arbetssätt, samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och fritidssektor – SSPF – undersöks i studien och övergripande studeras hur idén om brottspreventiv samverkan i form av SSPF konstrueras och motiveras, hur den tolkas och omtolkas av samverkansparterna samt hur den omsätts i praktik.Det mer specifika syftet med studien är att undersöka brottspreventiv samverkan på individnivå som idé och praktik. Tre olika fokus eller aspekter på detta belyses: policy/struktur; organisation/profession och praktik/familj.De frågeställningar som besvaras i studien och som är kopplade till ovanstående fokusområden är följande: Hur har denna form av samverkan runt unga växt fram och hur motiveras den? Hur ser de organisatoriska förutsättningarna ut och hur upplevs SSPF av samverkansparterna? Slutligen hur interagerar företrädare för samhällets institutioner/ de professionella med familjen?Tre kommuner ingår i undersökningen. Empiriskt material har samlats in  genom dokumentstudie, intervjuer i grupp och enskilt med samverkansparterna i de tre kommunerna, genom observationer vid SSPF-möten samt genom en enkät som gick ut till 30 kommuner och stadsdelar i Sverige.Resultaten visar att en koppling finns mellan den allmänna samhällsutvecklingen i stort och brottspreventionens utveckling. Allmänt kan sägas att talet om brottsprevention idag handlar allt mindre om strukturella förklaringar och åtgärder. I stället talas alltmer om kontroll och effektivitet, vilket bland annat innebär tidiga upptäckter och snabba insatser. För att lyckas med detta behöver samverkan komma till stånd. Resultaten visar också att polisens roll i individriktad prevention har blivit viktigare och framträder som den tydligaste aktören i SSPFsamverkan.Gällande förutsättningarna för SSPF-arbetet visar studien att såväl organisatoriska förutsättningar som exempelvis stabilitet i organisationer och implementeringsmöjligheter, som möjligheter till informationsutbyte på individnivå mellan parterna spelar stor roll för arbetet. De professionella bildar allians där den gemensamma bilden av den unge skapar mening. En spänning mellan stöd och kontroll blir synlig i  SSPF-arbetet, likväl som en sorts likriktning, där poliser agerar  socialarbetare och socialtjänsten talar om mer kontroll. Allians bildas  också mellan professionella och föräldrar, vilket främst syftar till ökad  kontroll runt den unge, men också till att stärka stödet till den unges  föräldrar. De professionellas strävan efter ett nytt sätt att arbeta för att  göra det bättre för målgruppen blir trots allt tydligt i studien.