Perspektiv på lärande och förändring i organisationer

Sammanfattning: Uppsatsen ger olika perspektiv på och söker förståelse för anställdas handlande i organisationer utifrån temat lärande och förändring. Uppsatsen grundar sig på en studie av nitton organisationer med tio till tjugoanställda. Metoden är intervjuer och dokumentstudier. I uppsatsen presenteras, i impressionistisk stil, fyra klart åtskilda organisationstyper som återberättas utifrån begreppen struktur, kultur, lärande och förändring. Organisationerna är ett tillverkningsföretag, en kvartersbutik, två kommunala förskolor under samma enhet samt ett privat vårdhem. Studien har skett i organisationer som startat kompetens- och arbetsorganisatorisk utveckling med stöd från programkontor inom Mål 4.Resultatet av studien visar på att organisationsstruktur och organisationskultur ger ett antal möjliga perspektiv på och förståelse av processer för lärande och förändring. I strukturen och i kulturen finns inbyggt hinder och möjligheter för utveckling av arbetsorganisation och lärande. De fyra organisationerna uppvisar fyra från varandra klart skilda strukturer som ger olika möjligheter till lärande för de anställda. Enligt studien ger den organisationsstruktur som vårdhemmet uppvisar störst möjlighet till lärande. Möten, tät kommunikation, dialog och diskussioner gynnar enligt forskningen lärandet. I vårdhemmet finns dessa faktorer närvarande. Den organisation som uppvisar de största hindren för lärande och förändring är butiken med dess begränsningar inbyggda i verksamhetens struktur, dvs en enkel och rutinmässig verksamhet som ger små möjligheter till lärande. I produktionsföretaget finns i verksamhetens innehåll möjligheter till lärande, men organisationskulturen motverkar en sådan förändring. Ingen av organisationerna uppvisar några arbetsorganisatoriska förändringar. Resultaten pekar på att organisationsmedlemmarna är fångade i sin egen självbild vilket reducerar möjligheterna till förändringar. Detta fenomen är en trolig orsak till att en av Mål 4 projektens intentioner att åstadkomma arbetsorganisatorisk utveckling inte har ägt rum. Slutsatsen av studiens empiriska del är att det inte räcker att satsa på kompetensutveckling för individen. I ett inledningsskede bör de arbetsorganisatoriska förutsättningarna först utvecklas så att kompetensutveckling av individen sker i en miljö där kunskaperna kan används och ges möjligheter att utvecklas.En ytterligare teoretisk utveckling med utgångspunkt i syftet sker genom att låta fixeringspunkten falla på individen, till skillnad från den empiriska delen där organisationen är i centrum för studien. Ur idén om livsvärlden framträder en bild av de processer som är verksamma i den sociala konstruktionen. Dessa är; social integration, kulturen som en resurs för den kunskap som individen använder för meningskapande och handlande samt socialisation till en personlighet och identitet som också har unika drag för varje individ. Främst sker den sociala konstruktionen och rekonstruktionen genom språkliga handlingar, men även annan typ av handlande ingår i skapelseprocessen.Utifrån Habermas modell av livsvärlden argumenteras för att vid en utveckling av lärande i organisationen bör individen vara integrerad i organisationen som helhet och samtidigt ha möjlighet att utveckla en egen personlighet och identitet i organisationen.Slutsatsen av studien är att vid arbete med t ex arbetsorganisatorisk utveckling bör olika dimensioner i organisationen beaktas. I uppsatsen föreslås tre dimensioner; objektiva-, sociala-, och subjektiva världen. Den objektiva världen relaterar till t ex arbetsfördelningen, den sociala till kulturen och den subjektiva till den enskilda individens föreställningsvärld och upplevelser samt personlighet.