Sacrifice and Symbol : Biblical Shelamim in a Ritual Perspective

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Många tolkningar och användningsområden har av olika forskare föreslagits för det gammaltestamentliga offret shelamin. Detta offer hade också en oklar plats i den israelitiska kulturen. Avsaknaden av konsensus och misslyckandet med att nå fram till en tillfredsställande lösning på gåtan gör shelamim till ett intressant offer att undersöka med hjälp av modern ritualforskning. I denna undersökning föreslås att en undersökning av en rit bör starta i den situation som skapar behovet av ceremonin och inte i en analys av ritens form eller innehåll. Riter förstås här som mänskliga reaktioner på causae, alltså händelser i natur och kultur. Att avgöra en rits causa är det första steget i en rituell analys. Som ett redskap för att förstå riters och symbolers "mening" bör tre interpretationsnivåer särskiljas: ideologinivån, användningsnivån och strukturnivån. En enskild rit kan ha olika betydelse på de olika nivåerna. Vidare föreslås här att symboler och riter kan klassificeras som legitimerande, definierande och markerande, vad gäller funktionen. Denna analys gör det möjligt att avgöra vilken position en viss rit eller symbol har i den kulturella kontexten. I undersökningen identifieras shelamim som en markerande symbol. Utifrån detta är det möjligt att förstå den mångskiftande användning av offret som återspeglas i de hebreiska texterna. Här blir det tydligt att denna bredd i användningen inte behöver tillskrivas en lång historisk utveckling. Variationen i användning till trots, så uppträder offret alltid i en specifik kontext, nämligen de texter som handlar om höjdpunkterna i den israelitiska kulten. Eftersom denna kontext befinner sig på textnivån, föreslås att termen shelamim har kommit in i texten genom en glossering, med syfte att specificera slaktoffret, zebah, i den legitima kulten. Troligen uppstod behovet av denna specificering när centralisationen av kulten i praktiken splittrade det gamla slaktoffret i två: en slakt som ägde rum i den lokala miljön och en högtidlig kulthändelse som bara ägde rum på den legitima kultplatsen, Jerusalems tempel. Steg för steg visar avhandlingen att glosseringen var ett försök att korrigera de inkongruenser på textnivån som skapades av centralisationen.