Obesity and cardiovascular disease. Aspects of methods and susceptibility

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Fetma räknas som ett av världens tio viktigaste hälsoproblem enligt WHO och ökar i snabb takt. Man beräknar att över 1 miljard av världens vuxna befolkning är överviktig, d.v.s. har ett kroppsmasseindex (BMI) ?25.0 kg/m², varav 300 miljoner är feta, d.v.s. har ett BMI ?30.0 kg/m². I Sverige är 38% av kvinnor och 58% av män mellan 25 och 64 år överviktiga, och 11% respektive 15% är feta. Fetma ökar risken för allvarliga sjukdomar som diabetes typ 2, cancer i bl.a. tjocktarm, livmoder, bröst och matstrupe, och hjärtkärlsjukdom. I Sverige beräknas ca 45% dö i hjärtkärlsjukdom, vilket gör det till den vanligaste dödsorsaken. Det finns många bakomliggande riskfaktorer som dessutom kan interagera med varandra. Trots att fetma är en känd riskfaktor för både hjärtinfarkt, slaganfall (stroke) och för tidig död, är det långt ifrån alla feta individer som drabbas. Vilka faktorer som samvarierar med fetma och därmed kan öka eller minska risken är oklart. Syftet med denna avhandling var att undersöka heterogeniteten hos feta individer och ta reda på om skillnader i livsstil och biologi förändrar sambandet mellan fetma och hjärtkärlsjukdom. I avhandlingen utnyttjas två studiepopulationer. I ?Malmö Förebyggande Medicin? (delarbete I-III) ingår 22 444 män som undersöktes 1974-1984. Undersökningen innefattade bl.a. vikt, längd, blodtryck, blodprover och ett frågeformulär om tidigare sjukdomar, livsstil m.m. I ?Malmö Kost Cancer? (delarbete IV-V) ingår 28 098 män och kvinnor som undersöktes 1991-1996. Med hjälp av samkörning med etablerade register kan man se vilka studiedeltagare som sedan insjuknat i hjärtkärlsjukdom eller dött en för tidig död. Delarbete I visade att fetma, mätt med BMI, är en riskfaktor för hjärtinfarkt och död, även efter att man tagit hänsyn till effekten av vissa andra riskfaktorer, såsom ålder, rökning, alkohol, diabetes, blodtryck, blodfetter, fysisk aktivitet, socioekonomiska faktorer och tidigare sjukdom. Risken att drabbas av en hjärtinfarkt var 18% högre hos överviktiga och 39% högre hos feta, jämfört med normalviktiga (BMI 20.0-24.9 kg/m²). Det fanns dock en tydlig skillnad i risk när man delade upp feta individer i subgrupper med avseende på diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter och rökning. Så många som 16% av de feta hade ingen av dessa riskfaktorer och hos dem var risken att drabbas av hjärtinfarkt inte förhöjd. Endast 2% var exponerade för alla riskfaktorerna, vilket innebar betydligt ökad risk. En särskilt utsatt grupp var feta män som dessutom var rökare, hos dessa var risken kraftigt förhöjd. I delarbete II studerades effekten av yrke och civilstånd, faktorer som båda är relaterade till hjärtkärlsjukdom. Arbetare hade högre BMI än tjänstemän, och ensamboende hade högre BMI än sammanboende män. I en subgruppsanalys visade det sig att den ökade risken för hjärtinfarkt bara fanns kvar hos feta ensamboende arbetare, efter hänsynstagande till andra riskfaktorer. Att vara ensamboende ökade betydligt risken för feta män. Bakgrunden till delarbete III var att inflammation har visats vara relaterat till hjärtkärlsjukdom och att halten inflammatoriska proteiner, d.v.s. proteiner som tyder på inflammation i kroppen, är högre hos feta än hos normalviktiga. Blodprov för inflammatoriska proteiner togs på 6193 män i ?Malmö Förebyggande Medicin?. Studien visade att risken för hjärtinfarkt och stroke varierade kraftigt mellan feta män med höga respektive låga nivåer av inflammatoriska proteiner, även efter att man tagit hänsyn till andra faktorer. Huruvida detta beror på att fetma ökar nivån av inflammation eller tvärtom är oklart. BMI är ett omstritt mått på fetma, eftersom det inte tar hänsyn till andelen kroppsfett och hur fettet är fördelat i kroppen. Bukfetma har visats vara en farligare fetma än fetma på andra delar av kroppen ur hjärtkärlsynpunkt. Detta kan bero på att bukfett har högre fettomsättning än övrigt fett, och dessutom utsöndrar en rad produkter som påverkar sjukdomsprocessen för hjärtkärlsjukdom. I delarbete IV användes s.k. bioimpedansteknik, som ger ett mått på procenthalt kroppsfett, BF%, hos en individ. Studien visade att BF% är en riskfaktor för hjärtinfarkt, stroke och död i hjärtkärlsjukdom, även efter att man tagit hänsyn till vissa andra faktorer. Hög BF% var en starkare riskfaktor hos kvinnor än hos män. Vidare visades att den ökade risken minskades av fysisk aktivitet hos individer med hög BF%, d.v.s. feta individer kan minska sin risk genom fysisk aktivitet. I delarbete V studerades s.k. midje-höftkvot (WHR) som mått på bukfetma, i relation till BMI. WHR ökade risken för hjärtkärlsjukdom hos både normalviktiga, överviktiga och feta kvinnor. Hos män fanns den ökade risken relaterad till WHR bara hos normalviktiga, inte hos överviktiga och feta. Då fetma är ett snabbt växande globalt folkhälsoproblem är det viktigt att minska risken för hjärtkärlsjukdom hos feta individer. Eftersom de utgör en heterogen grupp med avseende på risken att insjukna i hjärtkärlsjukdom, vore det ur folkhälsosynpunkt bra att kunna identifiera särskilda högriskindivider bland de feta, för att i första hand behandla dessa. Viktminskning kan uppnås via olika metoder, t.ex. minskat energiintag, ökad fysisk aktivitet, läkemedel och operationer som förminskar magsäcken, som alla visats ha positiva effekter på hjärtkärlrelaterade riskfaktorer. Många har dock svårt att upprätthålla en lägre vikt när de uppnått den. Om man kan identifiera särskilda högriskindivider genom att göra en riskskattning som tar hänsyn inte bara till vikt, utan även till andra hjärtkärlrelaterade riskfaktorer, såsom blodtryck, blodfetter, diabetes, rökning, socioekonomi, inflammation, fysisk aktivitet och fettfördelning, kan man försöka hjälpa dessa individer att minska sin risk, inte bara genom viktminskning utan även med andra metoder såsom fysisk aktivitet och rökstopp. Slutsatsen i denna avhandling är att risken att drabbas av hjärtkärlsjukdom hos feta individer varierar beroende på andra biologiska och livsstilsrelaterade omständigheter. Fynden skulle kunna användas för att identifiera högriskindivider bland feta för att hjälpa dem att minska sin risk för hjärtkärlsjukdom.