Hemlöshetens politik. Lokal policy och praktik

Sammanfattning: Under 1990-talet har ansvaret för bostadslösheten förskjutits från stat till kommun, samtidigt som allmännyttan avvisar bostadssökande som uppfattas kunna bli ?problemhushåll?. Istället har socialtjänsten blivit ?ägare? av hemlösheten som problem. Men hur hanteras hemlösheten och ?de hemlösa? på lokal nivå, i den enskilda kommunen? Vilka är de viktigaste aktörerna och hur ser deras maktrelationer ut? Hur konstrueras och bemöts den bostadslösa klienten av socialtjänstens personal? Vilka är egentligen förutsättningarna för att få en bostad eller ?boende? genom socialtjänstens försorg? Och hur påverkar den lokala hemlöshetspolitiken de bostadslösas vägar in i och ut ur hemlöshet? Dessa är några av de centrala frågeställningar som Cecilia Löfstrand belyser i sin bok om hemlöshetens politik i Göteborg och Luleå. Genom enskilda personers boendekarriärer analyserar hon hur hemlöshetspolitiken är uppbyggd och har förändrats över tid, och hon undersöker hur det konkret går till när socialtjänsten omdefinierar bostadsproblem till individuella sociala problem. För att göras till bostadslös klient tillskrivs individen problem utöver avsaknaden av bostad och för att passa in i rådande familje- och policyideal kategoriseras de som t.ex. ensamstående missbrukare (män) eller barnfamiljer (kvinnor). På grundval av observationer och intervjuer visar författaren å andra sidan också hur klienterna gör kreativt motstånd mot socialtjänstens placeringar och kategoriseringar.