Exploring the Possibilities of 14C Bomb-Pulse Dating of Human Tissue Samples

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Levande organismer, inklusive människor, har en 14C/12C-kvot som återspeglar miljön. När materialet dör slutar kroppen att fylla på 14C och kroppens 14C börjar sönderfalla till 14N. Detta gav upphov till den klassiska 14C-dateringsmetoden, vilken utvecklades av professor W.F. Libby, 1949 och gav honom Nobelpriset i kemi 1960. 14C-datering används huvudsakligen inom arkeologi och geologi med en bästa nog- granhet i storleksordningen ±50 år. Atmosfäriska tester av kärnvapen, som ägde rum i mitten av 50-talet huvudsakligen på norra halvklotet, ökade atmosfärens 14C-halt och gav upphov till den så kallade bombpulseffekten. Följaktligen ökade 14C/12C-kvoten i levande material också. 14C/12C-kvoten ändrades inte likartat på hela jorden. Det finns skillna- der både i atmosfären mellan de två halvkloten, och mellan atmosfä- ren och havet. Havet utgör en av de största kolreservoarerna på jorden och har lägre 14C/12C-kvot än atmosfären. Bombpulseffekten möjliggjorde bombpulsdateringsmetoden, som ålders- bestämningen av moderna prover (levande efter 1955) kallas. Bombpuls- datering kan bli ett medicinskt hjälpmedel för att ge information om tidpunkten för bildning av nya celler eller för att följa en sjukdoms utveckling. 14C-mätningar av blodserumprov och plackprov från människokrop- pen utfördes i detta arbete. Resultaten visade en genomsnittlig för- dröjning på 1,5 år mellan 14C-halten i blodserum och atmosfärisk koldioxid. Fördröjningen beror troligen främst på en fördröjning mellan inbindning av 14C i födan och konsumtion av livsmedlet. Försök gjordes att koppla resultaten till personernas diet. Det visade sig att livsmedel från havet kan påverka bombpulsdateringen. Marin föda kan leda till att prov som bildas efter 1963 (Partiella Provstoppsav- talet) ger en för ung ålder i bombpulsdateringen, medan prov från före 1963 ger upphov till en för hög ålder. Jämförelse mellan prov från människor med olika kostvanor (t.ex. människor som kommer från olika länder) och mellan olika sorter av prov, ingick också. Målet med detta arbete är att utvärdera och utveckla bombpulsdate- ringsmetoden för moderna prov från människans vävnader. Speciellt födan hör till de faktorer som kan påverka resultaten. Syftet för framtiden är att ytterligare förbättra noggrannheten i 14C- dateringen på mänskliga prov och därmed kunna öka möjligheten till medicinska tillämpningar.