Domkyrkan som andaktsmiljö under senmedeltiden : Linköping och Lund

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish De medeltida katedralerna har med sina imponerande stenfasader och höga torn fortsatt att fascinera människor genom århundradena, och silhuetterna utgör fortfarande ett framträdande landmärke för den som närmar sig stiftsstäderna. Även interiörerna vittnar om den medeltida prakten även om, i likhet med exteriörerna, mycket har förändrats och försvunnit sedan dess. Lika intressanta som byggnaden i sig är dock de människor som vistades i och använde sig av den. Under medeltiden var katedralen i första hand biskopens och prästerskapets kyrka, men därmed inte sagt att allmänheten saknade tillträde. Senmedeltida avlatsbrev visar tvärtom att allmänheten uppmanades att besöka katedralerna vid flera olika tillfällen. I avhandlingen studeras katedralens funktion som andaktsmiljö för lekmännen under senmedeltiden (dvs. tiden från omkring 1400 fram till reformationen) utifrån nyckelorden platser, tidpunkter, föremål och bildmotiv. Här spelar således kyrkorummets gestaltning en viktig roll. För att förstå en byggnad är det av vikt att studera dess uppbyggnad och utformning i relation till dess funktion. De medeltida katedralerna innehöll en ansenlig mängd kapell, altaren, bildframställningar och andra typer av föremål, och studiet av dessa i relation till lekmännens andakter bidrar med ytterligare en dimension till förståelsen av katedralens olika funktioner. De senmedeltida domkyrkointeriörerna i Linköping och Lund rekonstrueras och relateras till lekmännens rörelser och fromhetsövningar i respektive kyrkorum. Vidare kartläggs och analyseras andakternas teologiska innebörd för att ge en mer heltäckande bild av lekmännens fromhetsliv.