Det städade folkhemmet : Tyskfödda hembiträden i efterkrigstidens Sverige

Sammanfattning: Efter andra världskriget kom ett stort antal tyska kvinnor till Sverige för att arbeta. Trots en stigande arbetskraftsbrist under efterkrigstiden blev utomnordiska kvinnor anvisade till hembiträdesarbete under två år innan de kunde söka andra arbeten. ArbetskraftSinvandringen till Sverige bestod fram till mitten av 19so-talet av 55 procent kvinnor, men ändå är den kvinnliga arbetskraftsinvandringen ett outforskat område. I avhandlingen utforskas dessa händelser med utgångspunkt i några av dessa kvinnors berättelser. Det övergripande syftet är att både synliggöra och kontextualisera berättelserna om migration och tiden som hembiträde ur ett tvärvetenskapligt och intersektionelIt perspektiv. Hur förhandlar kvinnorna kring sina erfarenheter idag, femtio år senare? Hur var det an vara tysk i efterkrigstidens Sverige? Avhandlingen har därmed även en metodologisk ansats: att studera såväl erfarenhet som olika makthierarkier med utgångspunkt i falten muntlig historia och narrativ analys. Det empiriska materialet består av intervjuer med 19 kvinnor. Analysen är uppdelad i två delar med olika kontextuella nivåer. Den första delen är kronologiskt upplagd och fokuserar på vad som berättas. Den andra delen har fokus på berättelsernas narrativ, hur kvinnorna berättar, och hur de positionerar sig i förhållande till frågor som den tyska skulden och diskurser om modernitet och framsteg. Mot bakgrund av denna multidimensionella analys visar avhandlingen hur den svenska staten bidrog till en uppdelning av arbetskraften utifrån kön, nationalitet och klass och hur kvinnornas val villkorades genom anvisningen till det husliga arbetet. Men analysen pekar även på kvinnornas motståndsnarrativ och hur migrationen också innebar möjligheter att utmana rådande normer.