Acceptance and Cognitive Restructuring - analyses and comparisons from an emotion regulation perspective

Sammanfattning: En central del i de flesta psykoterapeutiska inriktningar utgörs av hur man ser på emotioner samt vilka konsekvenser olika sätt att förhålla sig till eller reglera emotionerna får: Ur ett psykoanalytiskt perspektiv ses primitiva och rigida försvarsmekanismer riktade mot omedvetna affekter, drifter och impulser, som en viktig bidragande faktor till utvecklandet av psykiska besvär (Weiner & Bornstein, 2009). I humanistisk psykoterapi ser man förnekande eller förvrängning av känslor och önskningar som det huvudsakliga hindret för självförverkligande och utveckling (Rogers, 1951). Inom traditionell kognitiv beteendeterapi och kognitiv terapi ser man dysfunktionella kognitioner (tankar, antaganden, inre bilder etc.) som den huvudsakliga orsaken till bestående emotionella problem (Beck, Rush, Shaw & Emery, 1979; Clark, 1999), medan man i det som kallats ”tredje vågens” beteendeterapier, och då särskilt i Acceptance and Commitment Therapy (ACT), ser olika sätt att undvika eller kontrollera inre upplevelser som den huvudsakliga förklaringen till psykiskt lidande (Hayes, Strosahl, & Wilson, 1999). Även om dessa synsätt överlappar varandra, finns det även områden där de går isär och som då på ett naturligt sätt blir föremål för diskussion. Inom kognitiva och beteendeinriktade terapier i bred bemärkelse har en sådan kontrovers under det senaste årtiondet rört i vilken utsträckning man bör sträva efter att aktivt förändra eller acceptera inre tillstånd (emotioner, tankar, kroppsensationer etc.). Givet de grundläggande perspektiv på emotionell problematik som presenterats ovan, ser man i traditionell kognitiv beteendeterapi olika sätt att åstadkomma kognitiv förändring dvs. förändringar i hur vi tänker t ex i relation till oss själva, den situation vi befinner oss i eller omgivningen, som avgörande för att åstadkomma förändringar av bestående emotionella problem (kognitiv omstrukturering; Clark & Beck, 1999). I t ex ACT anser man istället att man snarare bör sträva efter att acceptera inre upplevelser samtidigt som man beter sig på ett sätt som ligger i linje med ens grundläggande livsvärden och mål (Hayes et al., 1999). Parallellt med denna utveckling har man under samma period bedrivit allt mer grundforskning kring emotionsreglering och vilka effekter olika sätt att hantera emotioner har (Rottenberg & Gross, 2007). På detta område har Gross (1998) formulerat en inflytelserik modell för att beskriva och klassificera olika emotionsregleringsstrategier. Enligt denna modell klassificeras emotionsregleringsstrategier beroende på när de intervenerar i den emotionsgenererande processen. Strategier som ingriper tidigt i denna process, och påverkar den framväxande emotionella responsen innan denna hunnit utvecklas fullt ut, kallas för antecedentfokuserade strategier. Exempel på sådana strategier är att undvika vissa situationer som man tidigare upplevt som obehagliga, att ha med sig en vän eller närstående till ett tandläkarbesök eller att förändra hur man tänker kring en viss situation. Strategier som ingriper sent i den emotionsgenererande processen, dvs när den emotionella responsen redan är fullt utvecklad, kallas för responsfokuserade strategier. Exempel på sådana strategier är att föröka dölja alla yttre tecken på rädsla eller ilska, att försöka tvinga sig själv att inte känna på ett visst sätt och att ta ångestdämpande mediciner eller droger. I tidigare forskning har kognitiv omstrukturering betraktats som en antecedentfokuserad strategi medan acceptans oftast betraktats som en responsfokuserad strategi (Hofmann & Asmundson, 2008). Det övergripande syftet med avhandlingen är att utöka vår förståelse för kognitiv omstrukturering och acceptans genom att studera dem ur ett emotionsregleringsperspektiv. Avhandlingen består av fyra olika delstudier som på olika sätt undersöker och jämför begrepp och processer relaterade till kognitiv omstrukturering och acceptans. De olika studierna sammanfattas nedan. Studie I Syftet med denna studie var att experimentell jämföra effekterna av kognitiv omvärdering och acceptans på upplevt obehag, fysiologiska reaktioner och undvikande i relation till aversiva emotionella tillstånd som utlösts av filmklipp. 94 deltagare indelades slumpvis i tre olika grupper: Omvärderingsgruppen fick instruktioner om att de skulle tänka kring de filmklipp de såg på ett sätt som minimerade negativa emotioner (t ex genom att påminna sig själva om att det bara var film med skådespelare och specialeffekter), acceptansgruppen fick instruktionen att de inte skulle försöka kontroller eller undvika eventuella emotionella reaktioner utan bara låta dem komma och gå enligt sitt naturliga förlopp, medan kontrollgruppen bara fick instruktioner om att titta på filmklippen. Resultaten visade att både kognitiv omvärdering och acceptans ledde till minskat subjekt obehag, svagare fysiologiska reaktioner och mindre undvikande, jämfört med kontrollgruppen. Det fanns få signifikanta skillnader mellan acceptans- och omvärderingsgruppen, men en skillnad som fanns var att det i omvärderingsgruppen fanns ett signifikant samband mellan upplevt obehag och undvikande, medan inget sådant samband förelåg i acceptansgruppen. Studie II Syftet med den andra delstudien var att empiriskt testa hypotesen att upplevelseundvikande i ett emotionsreglerinssammanhang bäst kan förstås som en funktion hos topografiskt sätt olika strategier. För att göra detta undersöktes huruvida upplevelseundvikande statistiskt kunde förklara relationen mellan emotionsregleringsstrategier som intervenerar på olika punkter i Gross modell och psykisk hälsa. De strategier som undersöktes var beteendemässigt undvikande, kognitiv omvärdering och responsundertryckande (dvs att man försöker dölja alla yttre tecken på en emotion). Resultatet indikerade att upplevelseundvikande endast förklarade relationen mellan responsundertryckande och psykisk hälsa, men alltså inte för de andra strategierna. Studie III I studie tre användes vedertagna mått på olika aspekter av kognitiv omstrukturering och acceptans för att försöka klarlägga vilka underkategorier begreppen innehåller samt hur dessa förhåller sig till varandra. En explorativ faktoranalys identifierade tre faktorer relaterade till kognitiv omstrukturering (Kognitiv omvärdering, distraherande omfokusering och konstruktiv omfokusering) och tre faktorer relaterade till acceptans (tankeundvikande, resignation och aktiv acceptans). Det fanns en positiv korrelation mellan acceptans och omstruktureringsfaktorn och de strategierna aktiv acceptans och konstruktiv omfokusering visade sig ha en stark relation till både acceptans och kognitiv omstrukturering. Faktorstrukturen validerades mot andra sample i en konfirmerande faktoranalys. Vidare undersöktes hur dessa faktorer förhöll sig till mått på positiv och negativ emotionalitet samt livskvalitet. Här visade det sig att acceptansfaktorerna samt konstruktiv omfokusering överlag var de strategier som hade starkast relation till dessa mått. Studie IV I den sista delstudien användes en personorienterad ansats (klusteranalys) för att testa en rad hypoteser kring hur de strategier som identifierades i Studie III kombineras med varandra på individnivå. Dessutom undersöktes hur olika grupper (kluster) av individer som kännetecknas av att de hade olika sätt att kombinera strategierna skilde sig från varandra med avseende på positiv och negativ emotionalitet och livskvalitet. I analysen identifierades nio kluster och resultaten stöder antagandet att kognitiv omstrukturering och acceptans kan betraktas som olika men kombinerbara emotionsregleringsstrategier som har påtagliga likheter med varandra i hur de förhåller sig till mått på psykisk hälsa. Resultatet från studien ger även stöd för antagandet att effekten av olika emotionsregleringsstrategier påverkas signifikant av om de utförs i en kontext av acceptans eller undvikande av inre upplevelser.