Slöjdpraktik i skolan – hand, tanke, kommunikation och andra medierande redskap

Sammanfattning: Denna avhandling rapporterar en empirisk studie av slöjdpraktik i grundskolan. Fokus är riktat mot att studera slöjdaktiviteter mer ingående och vad slöjdande i skolan innebär som social praktik. Då slöjd som social praktik till stora delar är ett outforskat fält, har mitt primära syfte varit att beskriva och analysera de aktiviteter som pågår och som konstituerar slöjdverksamhet i skolan. Studien är utförd över tid för att mer ingående kunna spegla arbetet i slöjdsalen. Datamaterialet består av videoinspelningar, observationsanteckningar, elevers och lärares dagboksanteckningar samt föräldraenkäter. Genom att observera i autentisk slöjdverksamhet, och genom att låta elever, lärare och föräldrar skriva om slöjdverksamhet, studeras vad och hur elever agerar. Datamaterialet är analyserat dels på en mikronivå, dels på en mer övergripande nivå och över tid. Den sociokulturella referensramen har nyttjats för att beskriva och sätta ord på slöjdaktiviteter. Resultaten redovisas med transkriberade videoutdrag och dagbokscitat under fyra teman: interaktion, verbala och icke-verbala redskap; arbetsredskap, verktyg och maskiner; skisser, bilder, ritningar och arbetsbeskrivningar; och material, slöjdprodukt, estetiska och emotionella upplevelser. Slöjdverksamhet kännetecknas av att det förekommer en omfattande språklig och icke-verbal interaktion. Eleverna löser problemen genom social interaktion, trots att de arbetar med egna slöjdprodukter. Eleverna lär av varandra genom att betrakta och bekanta sig med aktiviteter och successivt växa in i arbetet genom att växla mellan att vara den som är kunnig. Studiens utdrag exemplifierar hur eleverna försöker finna ut hur man skall klara av och lösa nya situationer genom att kommunicera verbalt och icke-verbalt med kroppsspråk, gester, mimik och handling. Ett huvudintryck av analyserna kan sägas vara att slöjd är ett utpräglat kommunikativt ämne. Inspiration och intryck i arbetet utgår i stor utsträckning från elevens vardag utanför skolan. När eleverna arbetar med aktiviteter i slöjdpraktik, medierar och strukturerar slöjdens fysiska redskap handlingar. Slöjdaktiviteter är redskapsmedierade i flera bemärkelser, mentala och fysiska redskap integreras när eleverna arbetar med att omvandla olika material till slöjdföremål. Föreställningar och fantasi formas i aktiviteter med materialen. Under slöjdarbete tränas text- och bildtolkning genom att man lär sig se relationen mellan ett tänkt föremål och en förebild. Aktiviteter i slöjdverksamhet utmärks av att flera abstraktionsprocesser och ställningstagande samordnas. Gränserna för de språkliga metaforerna teori och praktik flyter samman. Resultaten visar tydligt att slöjd är ett kommunikativt och reflekterande ämne där barn och ungdomar möter en miljö där de får konfronteras med en rad såväl abstrakta som konkreta utmaningar.