Arbetsplatskultur, socialt stöd och arbetets mening. Anställning med lönebidrag och daglig verksamhet för personer med intellektuella arbetshandikapp.

Sammanfattning: Studien tar sin utgångspunkt i Handikappreformen, vars mål var att personer med funktionshinder – däribland de med utvecklingsstörning – skall integreras under de ideologiska ledstjärnorna; delaktighet och jämlikhet. Denna studie fokuserar på män och kvinnor med intellektuella arbetshandikapp. Syftet är att studera deras integration i de sammanhang där de har sitt arbete och sin dagliga sysselsättning. Syftet har konkretiserats i form av ett antal frågeställningar: Vilken betydelse har arbetsplatskulturen för att personer med intellektuellt arbetshandikapp skall ingå i arbetsgemenskapen (integreras)? Vilken betydelse har arbetet för personer med intellektuellt arbetshandikapp? Vilket socialt stöd får en person med ett intellektuellt arbetshandikapp? Undersökningen genomfördes med hjälp av olika forskningsmetoder; en kvantitativ – byggd på observationer, intervjuer och skattningar – och kvalitativa fallstudier; observationer, deltagande observation, samtal och intervjuer. Resultatet visar att de intellektuellt arbetshandikappade personerna, inte är fullt ut integrerade på sina arbetsplatser. De har annorlunda arbetsvillkor än övriga på arbetsplatsen vilket innebär en form av underordning och utanförskap, men av olika grader. Personerna strävar efter att komma bort från” det avvikande och annorlunda” och söker sig mot ”normala livsmönster och ett liv som andra”, vilket de till viss del får tillgång till. Detta kan se ut på olika sätt: en socialt accepterad roll inom familjen, en yrkesroll, ett jobb att gå till och/eller social gemenskap. Resultatet visar också hur de riskerar att utsättas för överkrav. För att klara sitt arbete är de beroende av socialt stöd, men detta är också en del av deras annorlunda arbetssituation. Resultatet kan sammanfattas som en grundläggande integrationsproblematik.