Magnetic map sense in animals: effects of geographic and magnetic displacements

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Djurs förmåga att hitta då de förflyttar sig långa sträckor mellan fortplantningsområden och övervintringsområden har fascinerat människor i hundratals år. Det finns flera olika teorier kring hur djur navigerar, till exempel med hjälp av dofter, landmärken, solen, polariserat ljus, stjärnorna eller jordens magnetfält. Att djur skulle kunna använda sig av just jordens magnetfält för att skapa sig en karta över sitt hemområde och sedan använda denna kunskap i samband med längre förflyttningar föreslogs först av den franske vetenskapsmannen Camille Viguier 1882. I min avhandling har jag fokuserat på hur djur påverkas av magnetfält, både då de förflyttas geografiskt och så de utsätts för förflyttningar med hjälp av ändrade magnetfält (djuren befinner sig hela tiden på samma plats, men upplever magnetiska kombinationer som förekommer på andra geografiska platser). Jag har både undersökt hur djurens orientering och navigation påverkas och hur deras fettupplagring (energireserv för att klara av en lång och krävande förflyttning) styrs av det magnetfält de upplever. Jag har funnit att stenskvättor som förflyttas geografiskt i högarktiska områden verkar klara av att välja en orienteringsriktning som skulle föra dem kortaste vägen till deras övervintringsområde i östra Afrika. De magnetiska förflyttningar jag genomfört med samma art visade att deras fettupplagring påverkas då de utsätts för magnetfält som förekommer norr om deras hemområde och att de då ökar i vikt jämfört med individer som inte förflyttas eller magnetiskt förflyttas söderut. Detta kan bero på att de får en längre sträcka att flyga eller att de upplever att de blivit försenade och måste flyga fortare för att komma fram till övervintringsområdet i tid. Utöver förflyttningsexperimenten har jag undersökt hur jordens magnetfält varierar på en global skala och framställt en karta som visar inom vilka områden det är omöjligt att använda sig av en bi-koordinat magnetisk karta, baserad på magnetfältets inklinationsvinkel och fältstyrka, för att navigera. Speglingar av vissa magnetiska kombinationer förekommer dessutom på båda sidor om dessa områden, vilket skulle kunna vara problematiskt för djur som passerar dessa områden under flyttningen. Jag har även gjort en sammanställning över alla studier som utsatt djur för magnetiska förflyttningsexperiment för att dels försöka besvara några generella frågor och dels fastslå var ytterligare undersökningar krävs.