Stockholmarnas resvanor – mellan trängselskatt och klimatdebatt

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen belyser vad resvanor är, hur storskaliga trafikreglerande åtgärder tas emot samt hur storstadsbornas resmönster kan bli miljömässigt hållbara på lång sikt. Jag diskuterar dessutom problem och möjligheter i skärningsområden mellan olika vetenskapliga discipliner som griper sig an dessa frågor. De viktigaste slutsatserna gäller för det första det vetenskapliga begreppet vana. Varken begreppet eller företeelsen i sig är särskilt väl undersökt i samhälls- och kulturvetenskaperna. Begreppet töms i vissa sammanhang på sitt innehåll, t ex när resvanor används som en beteckning på en befolknings hela resmönster. Mina studier har pekat på (den trafik- och miljöpolitiska) betydelsen av resor som inte är vanemässiga, men också på att vanemässiga resor har en trögföränderlighet som kan beskrivas som en buffert mellan erfarenhet och respons. Resvanor och färdmedelsval exemplifierar dessutom hur vanor är ett kulturellt fenomen eftersom det förgivettagna i resvanorna – ”så här gör man” – förmedlas i avgränsade lokala och sociala sammanhang. Människor skapar sina vanor i ett ömsesidigt och bara delvis uppmärksammat samspel med varandra och med sin materiella omgivning. Jag har också visat hur förändring under brytpunkter i levnadsloppet (främst avseende boende, sysselsättning och hushållssammansättning) kan innebära särskilt tydlig förändring av individuella resvanor. För det andra har mitt studium av Stockholmsförsöket visat på stor variation och uppfinningsrikedom i hur Stockholms invånare hanterade det nya inslag i vardagslivet som trängselskatten innebar. Många lät exempelvis bli att köra bil med motivet att, inför sig själva och andra, symbolisk ta avstånd från avgifterna samt även från de politiska omständigheterna kring införandet av dessa. Detta bidrog intressant (och paradoxalt) nog till den stora trafikminskning som på en samhällelig nivå uppfattades som ett framgångsbevis för trängselskatten. När det gäller möjligheter till hållbar utveckling av resandet i storstaden är dock slutsatsen av studiet av stockholmsförsöket att miljöförbättrande, trängselminskande och i någon mån även trafikstyrande politiska åtgärder verkar efterfrågas av invånarna. Dessutom menar jag att vanor i mindre grad bör uppmärksammas som hinder och i högre grad som förutsättningar för hållbar utveckling. Stabilitet och långsiktighet i storstadens resmönster kan uppnås genom succesiv spridning (geografiskt, mellan åldersklasser o.s.v.) och upprätthållande av några olika slags resvanor som redan idag går att återfinna på en individuell nivå. Slutligen har arbetet med att relatera ett antal vetenskapliga perspektiv till varandra utmynnat i att ytterligare samarbete verkar krävas mellan de vetenskaper som tagit som sin uppgift att studera olika nivåer av resandet i storstaden. Detta gäller bl.a. sociologi, kulturgeografi och etnologi i förhållande till transport- och samhällsekonomi samt psykologi. Ett flertal begrepp kan i likhet med begreppet resvanor behöva utvecklas genom att prövas i samarbete mellan disciplinerna.