I välfärdens skugga : Socialt arbete med barn i Sverige och England

Sammanfattning: Syftet med studien har varit att beskriva skillnader och likheter i socialtjänstens och Personal social services arbete med barn i Sverige och England. Vid insamlandet av det empiriska materialet har två lokala områden - Örebro och Leicestershire framförallt fokuserats. I Örebro har även jämförelser över tid gjorts mellan 1992 och 1998/1999. Studiens design har varit att socialarbetare i Sverige och England, fått ta bedöma samma fiktiva fallbeskrivning - en vinjett. Socialarbetarna har även kvalitativt intervjuats och besvarat ett frågeformulär. I studien har även en enkät om tillgången på barnomsorg besvarats av 38 mellansvenska kommuner. Jämförelser har gjorts med det engelska countiet dvs. två befolkningsmässigt lika stora områden.Resultat från studien visar att den offentliga barnomsorgen i det engelska countiet är begränsad. En ministödsmodell där familjestödet och den offentliga barnomsorgen ges i begränsad omfattning tycks gälla. England är en 'femalecarer' stat. Familjestödet och den offentliga barnomsorgen är däremot i Sverige mer omfattande och kan sägas utgå från en behovsmodell. Sverige kan beskrivas som en 'dualcarer' stat där den andra vårdande parten förutom kvinnorna är staten. I en vinjettstudie där socialarbetare i de båda länderna bedömt ett utsatt barns situation reagerar svenska och engelska socialarbetare olika. De svenska socialarbetarna vill engagera sig i en mindre problemfylld situation än de engelska. I en sannolik misshandelssituation vill socialarbetarna i den svenska kommunen oftare än de engelska socialarbetarna omhänderta barnet. Vad som är 'det bästa' för barnet bedöms olika. Ett skyddande barnperspektiv tycks ha förstärkts i den svenska kommunen under 1990-talet. De svenska socialarbetarna ville 1998/1999 oftare än 1992 omhänderta och placera barnet någon annanstans än i familjen. Trots de skilda attityder svenska och engelska socialarbetare visar i vinjettstudien omhändertas förhållandevis ungefär lika många barn i verkligheten i Sverige och England.Den svenska socialtjänsten tycks vara mer accepterad och paternalistisk än den engelska, som är mer ifrågasatt och där familjeautonomin prioriteras samtidigt som staten även i England skyddar och ger stöd till barn i utsatta situationer. Synen på fysisk bestraffning av barn är olika. Även barnens levnadsvillkor skiljer sig åt bl.a. genom att  betydligt fler engelska än svenska barn växer upp i fattigdom. Socialarbetarna i båda länderna bedömde sin professionella status på mellan eller låg nivå. De svenska socialarbetarna upplevde dock att de befann sig i medvind medan de engelska socialarbetarna befann sig i motvind.