Posture, postural ability and mobility in cerebral palsy

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Cerebral pares (CP) är den vanligaste orsaken till motorisk funktionsnedsättning hos barn och ungdomar med en prevalens på 2-3/1000. CP innebär en livslång funktionsnedsättning och den förväntade överlevnaden är nästan densamma som för befolkningen i stort. CP karaktäriseras av svårigheter med rörelser och postural förmåga och symtomen varierar från knappt märkbara till kraftigt begränsande. Förmåga att kunna stabilisera kroppen mot tyngdkraften är en grundförutsättning för alla viljemässiga rörelser. En asymmetrisk kroppsställning ökar risken för vävnadsanpassningar som leder till utveckling av kontrakturer och felställningar. Vid CP är det framför allt rygg och nedre extremiteter som drabbas, vilket kan leda till skolios, bäckenasymmetri, windswept deformitet, höftluxation, höft- och knäkontrakturer samt fotdeformiteter. Dessa felställningar kan delvis förhindras genom tidig upptäckt och preventiv behandling. Eftersom vävnadsanpassningen ofta sker succesivt över längre tid kan den vara svår att upptäcka utan standardiserad mätning. Det finns ett fåtal bedömningsinstrument för position och postural förmåga i liggande, sittande och stående, men inget av dem har utvärderats för vuxna med CP. Det övergripande syftet med denna avhandling var att öka kunskaperna kring position, postural förmåga, förflyttning och hjälpmedelsanvändning hos personer med CP, och att utvärdera ett kliniskt instrument för bedömning av position och postural förmåga. Studie I-III var tvärsnittstudier av 562 barn med CP i åldrarna 3-18 år. De beskriver sitt-, stå-, uppresningsförmåga, hjälpmedelsanvändning (I), rullstolsanvändning (II) och gångförmåga (III) utifrån grovmotorisk funktionsnivå, neurologisk subtyp och ålder. Grovmotorisk funktion klassificerades enligt Gross Motor Function Classification System (GMFCS). Det är en 5-gradig skala där personer i nivå I går tämligen obehindrat medan personer i nivå V har svårt att stabilisera kroppen mot tyngdkraften och inte har någon självständig förflyttning. Studie IV var en tvärsnittsstudie, av unga vuxna med CP i åldrarna 19-23 år, som beskriver posturala asymmetrier och förmåga att ändra position relaterat till smärta, rörelseinskränkning, höftluxation och skolios. Studie V var en utvärdering av validitet och reliabilitet för bedömningsinstrumentet Posture and Postural Ability Scale för vuxna med CP. Omkring 60% av barnen med CP satt och stod utan stöd. Om man lägger till de som använder hjälpmedel och externt stöd så klarade 99% att sitta, 96% att stå och 81% att resa sig och sätta sig. Det var högst andel barn med unilateral spastisk CP och ataktisk CP som satt och stod utan stöd. Sitt och ståförmågan var starkt korrelerad till GMFCS nivå. GMFCS är åldersrelaterad och eftersom de flesta barn behåller sin GMFCS nivå förefaller denna klassificering användbar för att prediktera sitt och ståförmåga hos barn med CP (studie I). Rullstolar användes av 29% inomhus och 41% utomhus. Elrullstol möjliggjorde självständig förflyttning i de flesta fall medan endast ett av sju barn körde sin manuella rullstol själv. De flesta barn med dyskinetisk CP behövde elrullstol för att kunna köra rullstolen själv. För att öka andelen barn med självständig förflyttning bör elrullstol övervägas redan vid låg ålder för de barn som har nedsatt gångförmåga (studie II). Gångförmågan varierade mellan subtyper och korrelerade starkt med GMFCS nivå. Det totala antalet barn som gick utan hjälpmedel ökade upp till 7 års ålder, men andelen som gick själv på ojämna underlag var större i varje åldersgrupp ända upp till 18 år. Att kunna gå på ojämna underlag är viktigt för en självständig gång i samhället (studie III). Posturala asymmetrier förekom vid alla GMFCS nivåer men var vanligare vid lägre funktionsnivå. Asymmetrierna har ett samband med skolios, höftluxation, höft- och knäkontrakturer samt oförmåga att ändra position. Det är viktigt att kontinuerligt följa ledrörlighet, höfter, rygg och position från låg ålder men även upp i vuxen ålder vid CP för att möjliggöra tidig upptäckt och preventiv behandling av kontrakturer och posturala asymmetrier (studie IV). Det kliniska bedömningsinstrumentet Posture and Postural Ability Scale visade mycket hög interbedömarreliabilitet, goda interna mätegenskaper och begreppsvaliditet. Det identifierade asymmetrier i liggande, sittande och stående vid samtliga funktionsnivåer hos vuxna med CP och borde därför kunna möjliggöra tidig upptäckt av posturala asymmetrier (studie V).