Hälsopromotion i skolan. Utvärdering av DISA - ett program för att förebygga depressiva symtom hos ungdomar

Sammanfattning: Bakgrund
Hälsopromotion i skolan förespråkas för att främja välmående och förebygga depressiva symtom hos ungdomar, men insatsernas effektivitet och kostnadseffektivitet behöver utvärderas löpande. Depressiva symtom klassas av WHO som den största sjukdomsbördan hos unga människor och skapar såväl stort lidande för den enskilda och de anhöriga, som höga samhällskostnader.
Elevhälsan ska prioritera åtgärder som främjar elevers psykiska hälsa. Program som fokuserar på livskunskap finns idag som en integrerad del i många skolors ordinarie verksamhet. En växande medvetenhet om ökande psykisk ohälsa bland ungdomar, och i synnerhet bland flickor, under slutet av 1990-talet gjorde att landstinget i Stockholms län gav sin folkhälsoenhet i uppdrag att möta detta behov. Programmet Coping With Stress Course (CWS) från USA modifierades och anpassades för svenska förhållanden, och fick namnet DISA. Programmet syftar till att förebygga stress och depressiva symtom hos ungdomar och baseras på tekniker hämtade från kognitiv beteendeterapi (KBT). DISA erbjuds i många högstadieskolor i Sverige som ett frivilligt eller obligatoriskt program med strukturerade gruppträffar, en gång i veckan under tio veckor. Ledare för DISA är i oftast elevhälsans personal som skolkuratorer och skolsköterskor, eller pedagoger på skolan, och de har gått en tredagars utbildning i metoden. Programmet erbjöds ursprungligen till flickor och även i dag är det flest flickor som går det, men på flera skolor erbjuds nu DISA även för pojkar.
Forskning om CWS har visserligen visat goda resultat, och det finns även viss forskning om DISA som stärker detta. Men DISA har också kraftigt kritiserats för sitt patogena fokus och risk för stigmatisering när det enbart erbjuds till flickor.

Syfte
Dessa motsägelsefulla resultat av styrkor och svagheter med programmet motiverar en vidare undersökning av tillämpningen av DISA. Syftet med denna avhandling är att utvärdera DISA:s effektivitet avseende att minska depressiva symtom och förbättra självskattad hälsa hos ungdomar, undersöka vilka erfarenheter ungdomar och ledare har av DISA, samt belysa programmets kostnadseffektivitet.

Metod
I denna avhandling har elever besvarat enkäter innan start av DISA, samt ett år efteråt. Elever som inte deltagit i DISA utgjorde kontrollgrupp och besvarade enkäter med samma intervall. Totalt har över 900 elever deltagit i studien. Jag har även intervjuat drygt 20 DISA-ledare och knappt 90 ungdomar i fokusgrupper.

Resultat och slutsatser
Resultatet från denna avhandling tyder på att DISA förebygger depressiva symtom och stärker ungdomars självskattade hälsa, samt att kostnaden är låg i förhållande till dess effekt. Dessa analyser indikerar att DISA kan anses vara kostnadseffektivt. Slutsatsen grundar sig på data från svenska högstadieskolor.
Kritiken mot DISA är framför allt att programmet har ett patogent och negativt fokus. Rekommendationen här är att öka dess hälsofrämjande fokus och att satsa på att stärka ungdomarnas förmågor i stället för att lägga avsevärd tid på att identifiera negativa tankar. Dessa hälsofrämjande komponenter finns redan i programmet, men kan behöva lyftas fram mer.
Annan kritik gällde att DISA i vissa fall var en obligatorisk kurs bara för flickor, men det resultatet är inte entydigt. I flera skolor fungerar det med en kurs enbart för flickor, och på andra skolor och i vissa DISA-grupper framkom missnöje mot detta. Organiserandet av DISA behöver diskuteras vidare.