Exercise capacity with special reference to type 2 diabetes

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Fysisk inaktivitet och fetma är ett växande hälsoproblem i hela världen. Tre olika grupper av individer med ett brett spektrum av glukostolerans ingick i avhandlingen. Arbetskapacitet har studerats i en grupp friska fysiskt inaktiva medelålders män med normal glukostolerans i studie I och II. Hos en grupp äldre män med normal glukostolerans (NGT), nedsatt glukostolerans (IGT) och med typ 2 diabetes (T2D) studerades påverkan av insulinkänsligheten på arbetskapaciteten (studie III). Arbetskapacitet och effekten av kombinerad grupp träning studerades i en grupp medelålders kvinnor med T2D i studie IV och V. Arbetskapaciteten vid cykelarbete hos inaktiva friska män påverkades av nedre extremitetens muskelstyrka och muskulära uthållighet (Studie I), även överkroppens muskelstyrka relaterade till arbetskapacitet mätt på en ergometercykel. När överkroppens muskelstyrka ökade som svar på kombinerad gruppträning, ökade sambandet mellan muskelstyrka i överkroppen och arbetskapacitet (Studie II). Arbetskapacitet vid cykling påverkas av hel kropps insulinkänslighet och midja-höft kvoten (Studie III). Även muskelfibersammansättning (Studie I och III) och kapillär densitet (Studie III) bidrog till den maximala arbetskapaciteten. Uppskattning av VO2peak enligt Åstrand submaximal cykel test överskattar direkt mätt VO2peak hos kvinnor med T2D (studie IV). Ökad insulinkänslighet föreföll vara relaterad till träningens intensitet snarare än varaktighet, medan sänkning av HbA1c föreföll vara relaterad till träningsvolym hos kvinnor med T2D (Studie V). Även om VO2peak och WRpeak är nära relaterade, kan det finnas olika förklaringsmekanismer. Muskelstyrka och muskulär uthållighet, inte bara benen utan även i armar och bål, kan vara viktiga aspekter vid ett maximalt cykeltest hos friska inaktiva män. Arbetskapaciteten var beroende av insulinkänslighet, muskelfibersammansättning och midja-höft kvoten hos individer med NGT, IGT och T2D som är matchade för ålder och BMI. Detta tyder på att metabolastörningar i skelettmuskel är av avgörande betydelse för arbetskapaciteten i en grupp med ett brett spektrum av insulinkänslighet. Submaximala tester för att skatta VO2peak bör användas med försiktighet hos patienter med T2D. Förbättrad insulinkänslighet efter sex månaders kombinerad gruppträning hos kvinnliga diabetiker var kopplat till träningsintensitet, medan minskningen av HbA1c är främst relaterad till träningsvolym. Metabola effekter av träning kan ses i avsaknad av en ökad arbetskapacitet.