Det tredje rummet ett möte mellan vardagen och förnyelsen

Sammanfattning: Den grundläggande frågeställningen i uppsatsen är om det pågar utveckling i dagens arbetsliv. Mina studier visar att människors trygghet i vardagens rutiner spelar en viktig roll för möjligheten att ta till sig den förnyelse som behövs för att utvecklingsprocesser ska pågå. Det räcker dock inte, det krävs också utrymme för reflektion och lärande. När jag studerar och reflekterar över detta utgår jag från följande definition av utveckling: Utifrån det man ser håller på att hända skaffar sig en organisation kompetens som gör den handlingskraftig att möta det som håller på att hända. Detta förutsätter att organisationen bär på en vision (egen världsbild och önskningar) som bidrar med argument till varför man ska handla; vad som gör handlingen meningsskapande. Avsikten var, när jag inledde forskningsarbetet tillsammans med arbetsplatserna och informanterna, att undersöka traditionens och kontinuitetens betydelse för organisationers utveckling. Genom Berger & Luckmann (1979) och deras teorier kring vanans ochrepetitionens betydelse skapades plattformen som hjälpte mig att konkretisera innebörden av traditionen. Jag sökte praktikens, vardagsarbetets/traditionens förutsättningar att ta emot den förnyelse som behövdes för att utveckling/förvandling på arbetsplatsen skulle kunna bli till. Ett "Tredje rum" blev metaforen för mötet mellan traditionen och förnyelsen. Jag har undersökt hur vanor och rutiner, på de arbetsplatser som jag studerat, har en roll att spela i de utvecklingsaktivteter som äger rum. Det innebär också att jag undersökt hur nya tankar och idéer (som vill påverka utvecklingen) kan tas emot i den praxisdominerade vardagens verklighet. Fyra fallstudier gjordes under åren 2001 och 2002. Två rapporter har därefter skrivits som rör två av undersökningarna, som båda var beställda utvärderingar; "Arbetsmiljö som drivkraft för partsgemensamt arbete, Utvärdering av ett samarbete mellan Sif Småland och SYSteam AB", 2003 samt "Etnicitet som drivkraft för förändring av organisationen? Utvärdering av Sif Trollhättans förutsättningar att ta tillvara ett nytt projekt och lära inom ett nytt arbetsområde", 2004. De två andra studierna gjordes hos Canon Center i Rissne och SYSteam Network Center i Husqvarna. Traditionen, det vill säga vanan, utvecklas genom mötet, dialogen med "det nya". När förnyelsen uppvisar likheter med vanan och traditionen finns en gemensam förståelsegrund ur vilken dialogen i mötet kan utvecklas. Det vill säga, traditionen bildar basen för utveckling. I de organisations- och ledningskoncept som kommit att bli förhärskande för företags och organisationers syn på utveckling och förändring i västvärden de senaste 10-15 åren är dock tendensen den motsatta. I stället för att stimulera samtalet skapas datoriserade informations- och kontrollsystem som ska bidra till att höja tempot, minska den så kallade tomma tiden, den tid som kan skapa utrymme för eftertanke och reflektion. "När praxis inte blir reflekterad rinner kunskapen mellan fingrarna" (Lotte Alsterdal, 2001). Det här citatet bekräftas av mina studier. Utveckling av vardagen sker när utrymme ges för reflekterande samtal om vardagens praktik och rutiner i relation till förnyande idéer och tankar. I studierna fanns exempel på när mötet mellan traditionen och förnyelse uppstod och medarbetares vardag utvecklades. Det fanns också exempel på motsatsen. Konsekvenserna av att inget möte efterstävades och därmed inte blev av, innebar att den önskade förändringen inte heller blev av.