Knee Injury and Knee Osteoarthritis -Development, evaluation and clinical application of patient-relevant questionnaires

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Knäledsförslitning är vanligt. Ledsjukdom, med smärta och nedsatt funktion som följd, är den vanligaste kroniska sjukdomen hos äldre, vanligare än högt blodtryck, hjärtsjukdom och diabetes. Behandlingen av knäledsförslitning är fokuserad på smärtlindring. Till en början används vanligt mediciner mot smärtan, men senare i sjukdomsförloppet byts den smärtande leden ofta ut mot en knäprotes. I Sverige sätts årligen 5 000 knäproteser in, och i USA är siffran 250 000 per år. Knäledsförslitning är vanligt också i yngre åldrar. I en svensk studie visade sig en och en halv procent av personer mellan 35 och 54 år ha förslitning som man kunde se på röntgen. I denna undersökning ingick inte personer som tidigare skadat sina knän. Knäskada är en känd riskfaktor för tidig knäledsförslitning. Ungefär hälften av de som skadar korsband eller menisker i knät har tecken på förslitning i knäleden efter 10-15 år. Eftersom knäskador är vanliga i yngre åldrar kan man beräkna att totalt sett har ca 5 % av befolkningen mellan 35 och 54 år förslitning i knäleden som syns på röntgen. Med stor sannolikhet utvecklar dessa personer förr eller senare symptom av röntgenförändringarna. Behandlingen som erbjuds dessa "unga personer med gamla knän" är huvudsakligen inriktad på smärtlindring, eftersom ingen behandling hittills visat sig kunna påverka sjukdomsförloppet vid knäledsförslitning. Forskning pågår i många olika riktningar för att kunna erbjuda dessa personer bättre behandling. Lovande resultat med minskad smärta och ökad funktion har setts efter muskelträning och konditionsträning. För att på ett pålitligt, giltigt och känsligt sätt utvärdera patientens syn på symptom och funktion i behandlingsstudier behövs relevanta utvärderingsinstrument. Syfte: Att med hjälp av väl standardiserade utvärderingsinstrument med god pålitlighet, giltighet och känslighet för förändring, utvärdera patientens syn på symptom, funktion och livskvalitet efter främre korsbandsskada, meniskskada och vid knäledsförslitning tidigt i livet. Resultat: För att täcka in de områden som är viktiga för patienter med knäskada och knäledsförslitning utvecklades ett frågeformulär, Knee Injury and Osteoarthritis Outcome Score (KOOS) som separat mäter smärta, övriga symptom, dagliga livets aktiviteter, sport- och fritidsfunktion och knä-relaterad livskvalitet. KOOS är en utvidgning av WOMAC Osteoarthritis Index, ett frågeformulär som mäter smärta, stelhet och påverkan på dagliga livets göromål hos äldre med knäledsförslitning. Både WOMAC och KOOS, som finns i svensk, engelsk och dansk version, har testats och befunnits pålitliga såtillvida att man får samma svar om formuläret fylls i vid två tillfällen med en veckas mellanrum. Som jämförelse är pålitligheten bättre än för tolkning av förslitning på röntgenbilder. I jämförelse med andra frågeformulär har det visats att KOOS fem delskalor verkligen mäter de begrepp de avser mäta. Då patienter som genomgick korsbandsrekonstruktion studerades, speglade gruppens medelpoäng för de fem delskalorna mycket väl de olika rehabiliteringsfaserna. Först efter 2 år uppnådde någon patient full poäng i alla delskalor. Vid meniskkirurgi, som är ett rutiningrepp med kort sjukskrivningstid och kort förväntad rehabiliteringstid, visade det sig att även om patienterna bara hade ringa smärta, symptom och problem med dagliga livets aktiviteter 3 månader efter ingreppet så hade de avsevärda problem med sport- och fritidsfunktion och den livskvalitet som är beroende av knäfunktion. Som en följd av detta rapporterades också en rejäl sänkning av aktivitetsnivån, 3 månader efter ingreppet var endast 33 % idrottsaktiva jämfört med 70 % före skadan. 38 % rapporterade en fysiskt helt inaktiv livsstil jämfört med 7 % före skadan. Korttidsresultaten vid meniskkirurgi stämmer inte överens med sjukvårdens gängse uppfattning. Personer som opererats för en meniskskada för 20 år sen rapporterar mer smärta, symptom och funktionsnedsättningar än vad andra personer av samma kön och ålder gör. Detta gäller oavsett om personerna utvecklat förslitning som syntes på röntgen eller ej. Opererade kvinnor rapporterade mer symptom och funktionsnedsättningar än opererade män och jämfört med friska kvinnliga kontroller. Knappt hälften av de som hade förslitning som syntes på röntgen hade mer ont än vad kontroller som inte opererats eller hade förslitning hade, dvs sambandet mellan förslitning som syns på röntgen och smärta är svagt.