Äldrefattigdom Ekonomisk utsatthet i yngre ålderspensionärers vardag

Sammanfattning: I Sverige omfattas äldre personer av ett historiskt och internationellt sett generöst offentligt ekonomiskt grundtrygghetssystem. Trots det ökade risken för relativ fattigdom bland unga ålderspensionärer (65 till 74 år) under 2000-talets första decennium. Det nya pensionssystemet, tillsammans med den demografiska och ekonomiska utvecklingen, förväntas bidra till att denna trend fortsätter.Inom ramen för dessa omständigheter undersöker avhandlingen yngre ålderspensionärers relativa ekonomiska utsatthet, vad den får för konsekvenser i deras vardag och hur de hanterar situationen. Särskilt vikt läggs vid hur människors livshistorier inverkar på problematiken. Avhandlingen baseras på 30 intervjuer med ekonomiskt utsatta och 17 intervjuer med ekonomiskt trygga yngre ålderspensionärer. Ekonomisk utsatthet preciseras till att motsvara ekonomiska förutsättningar som återfinns bland yngre ålderspensionärer med bostadstillägg. Ekonomisk trygghet definieras följaktligen som bättre ekonomiska förutsättningar än så.Tidigare forskning förklarar ekonomisk utsatthet i ålderdomen med att socioekonomiska nackdelar samverkar och följer på varandra i en negativ spiral över tid. De ger intryck av att det finns en väg fram till ekonomisk utsatthet i ålderdomen. Denna väg tar sin början i en svår ekonomisk situation i barndomen som sedan förvärras allt eftersom tiden går. I kontrast till det visar denna avhandling på fyra vägar fram till ekonomisk utsatthet i ålderdomen – kontinuitet, sluttning, fall och berg- och dalbana. Tre av dessa inkluderar erfarenheter av relativt goda ekonomiska förutsättningar tidigare under livshistorien.Tidigare forskning visar även att äldre personer som lever med ekonomisk utsatthet har anpassat sina preferenser efter små ekonomiska förutsättningar över tid och därför är nöjda med sina vardagsliv trots ekonomisk utsatthet i ålderdomen. I kontrast till det är målen i vardagen likartade bland ekonomiskt utsatta och ekonomiskt trygga pensionärer i avhandlingen. Ju sämre ekonomiska förutsättningar pensionärerna har, desto mer exkluderas de från möjligheten att nå mål om ett hälsosamt åldrande, oberoende, valfrihet och meningsfullhet. Avhandlingens visa också hur äldre personer hanterar den ekonomiska utsattheten på flera olika sätt – genom att hushålla med resurser, försöka öka inkomsterna, använda tillgångar, acceptera situationen, fokusera på positiva aspekter av vardagslivet och anpassa anspråken efter vad som blivit möjligt att uppnå. Hanteringen framträder företrädesvis som resultatet av yngre ålderspensionärers inlåsning i ekonomisk utsatthet under den resterade förväntade livstiden och inte som resultatet av deras tidigare livshistoria.I avhandlingen diskuteras slutligen hur 40-talisternas eller den så kallade rekordgenerationens ålderspensionering kan komma att påverka den ekonomiska utsatthetens betydelse i ålderdomen. Dessutom lyft standardindexering av den skäliga levnadsnivån för äldre personer samt ytterligare subventioner på utgiftssidan fram som möjliga socialpolitiska insatser mot social exklusion bland yngre ålderspensionärer.