STAGING SCIENCE. Some aspects of the production and distribution of science knowledge

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen presenterar, från ett fenomenologiskt perspektiv, interaktionen mellan naturvetenskapens kunskap och annan kunskap, här kallad "vardagskunskap". Utgångspunkten i presentationen är människans existens. Två aspekter av denna lyfts fram som centrala - att människan är kroppsligt utsatt för, berörd av, något hon inte har full kontroll över, samt att hon alltid agerar utifrån en position av underkastelse, där hon är underkastad ett ansvar mot något som upplevs som "den andre". Detta stöder sig på Husserl, Merleau-Ponty och Lévinas. Den så beskrivna mänskliga situationen presenteras som utgångspunkten för produktionen av naturvetenskaplig kunskap, vilket gör den naturvetenskapliga kunskapen situerad i ett sammanhang där människor bemödar sig att ordna tillvaron. Dessa bemödanden präglas av att människor försöker tackla dels sin utsatthet och dels sitt ansvar. Naturvetenskaplig kunskap blir således en kunskap i användning. Presentationen använder sig av metaforen om en "scen" (som i en teater). På detta sätt kan man studera händelser som presenterade mot en bakgrund av scenvillkor. Del 2 ger två exempel för hur naturvetenskaplig kunskap produceras. Varje exempel visar ett sätt att situera kunskapen. Det första exemplet är upptäckten av orsakssammanhaget bakom barnsängsfebern av Ignaz Semmelweis, det andra ett försök att konstruera en "musikalisk modell" av universum som företogs av Johannes Kepler. De två exemplen tolkas så att ett mönster framstår av en "ansvarighetescykel". En situation upplevs som att något visar sig som en svårighet, som borde åtgärdas. Då sker en överflyttning (ordet "translation" har faktiskt denna betydelse) av situationen till en "scen" där den kan presenteras på ett annat sätt - nämligen så att en stringent problemställning kan genomföras. Denna "scen" är "naturvetenskapens scen". I idealfall, när problemets är verkligen välformulerat, är dess lösning inbyggd i problemformuleringen (så är det t ex när man ställer upp en ekvation). När lösningen har hittats väntar ytterligare ett steg, som faktiskt är avgörande. Lösningen måste flyttas över (translateras) till den "scen" där ursprunget finns, där något upplevs som svårt och pockar på en förändring. Det är vad som här kallas "vardagens scen". De två exemplen företer vissa skillnader. Vidare presenteras två exempel från grundskolans biologiutbildning. En fenomenologisk ansats, baserad på Husserls transcendentala fenomenologi används för att analysera dessa två händelser. Analysresultaten tolkas och diskuteras i termer av metaforen ac "händelsernas scen ". Interaktionen mellan "scenerna" av naturvetenskap (biologi) och "vardagens liv" utmynnar i att en "skolämnet biologis scen" uppstår. Detta medför att människokroppen konstrueras på ett specifikt sätt i biologiutbildningen, vilket leder till ett specifikt sätt att konstruera människans ansvar mot andra livsformer än hon själv, mot miljön osv. En av huvudaspekterna är här att männskan presenteras av utbildningen som berättigad att ta för sig av andra livsformer och av omvärlden. Analysen av en av exemplen presenterar vissa genusaspekter hos interaktionen i klassrummet. Semmelweis och Keplers exempel är en del av bakgrunden av diskussionen. En annan ingredeins av denna bakgrund kommer från den aktuella läroplansdebatten.