Metacognition and Confidence: Mood, Individual Differences, Developmental and Social Aspects

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Denna avhandling undersöker realismen i människors konfidensbedömningar. En konfidens- bedömning sker när en person uttalar hur säker han/hon är på att en proposition han/hon har framfört är korrekt. Med realism menas hur väl personens konfidensbedömning matchar korrektheten i uttalandet. Många olika faktorer påverkar realismen i konfidensen och denna avhandling fokuserar på fyra faktorer; sinnesstämning, individuella skillnader, utvecklingspsykologiska och sociala aspekter. Studie I undersökte om sinnesstämning påverkade den säkerhet människor har till sitt episodiska minne. En positiv sinnesstämning inducerades i en grupp. Dock fanns ingen signifikant skillnad mellan de två gruppernas (positiv och neutral) konfidensbedömningar. Studiens slutsats var att moderata nivåer av en positiv sinnesstämning inte påverkar de aktuella metakognitiva bedömningarna. Frekvensbedömningarnas (ett mått på hur många frågor totalt som personen ifråga tror sig ha svarat rätt på) visade att deltagarna signifikant underskattade sin faktiska prestation, detta i kontrast till de specifika konfidensbedömningarna, där deltagarna överskattade sin faktiska prestation. I Studie II undersöktes stabiliteten och variabiliteten i realismen i deltagarnas konfidensbedömningar över tid, innehållsdomän, genus och kognitiv stil. Två test, ORD (ordkunskap) och DTK (logisk/spatial förmåga) från det svenska Högskoleprovet administrerades över tre tillfällen. Resultaten visade att det finns individuella stabila skillnader över tid och domän i deltagarnas konfidensbedömningar. Dock återfanns också skillnader mellan de två domänerna i deltagarnas konfidensbedömningar. Inga skillnader mellan genus kunde spåras och kognitiv stil (Need for Cognition) hade ingen effekt på deltagarnas konfidensbedömningar. Studie III undersökte barns (11-12 år) konfidensbedömningar till svar på frågor gällande deras minne (det episodiska minnet) av en kort videofilm. Fyra olika skalor att skatta konfidensbedömningar med testades; den numeriska skalan, bildskalan, linjeskalan och den verbala skalan. Vilken skala som användes påverkade inte barnens konfidensbedömningar. Barnen visade sig mer överkonfidenta i relation till sina svar än de vuxna som tidigare använt samma material i tidigare studier. Dessutom, barnens frekvensbedömningar (uppskattning av det totala antalet korrekt besvarade frågor) visade på att deltagarna överskattade sin faktiska prestation. Studie IV undersökte hur social återkoppling påverkade barns (12 år) konfidensbedömningar till svar på frågor gällande deras minne (det episodiska minnet) av en kort videofilm (samma material som användes i Studie III). Mellan-individ faktorn var relaterad till huruvida återkopplingen barnet fick kom från en lärare eller en kamrat. Inom-individ faktorn gällde olika typer av återkoppling; konfirmerande eller icke-konfirmerande återkoppling på såväl korrekta som inkorrekta svar. Resultatet visade att barnen (12 år) var överkonfidenta oavsett vilken typ av återkoppling de fick. Dock, konfirmerande återkoppling resulterade i sämre realism i barnens konfidensbedömningar än icke-konfirmerande återkoppling. Deltagarnas frekvensbedömningar (totalt antal korrekt besvarade frågor) visade återigen (se Studie III) på överskattning. Resultatet av denna avhandling visar att ytterligare två faktorer, individuella skillnader och utvecklingspsykologiska aspekter, bör läggas till de fem; tid, återkoppling, kontext, motivation och erfarenhet inom domän, vilka introducerades av Allwood och Granhag (1999) som påverkande faktorer av människors konfidensbedömningar.