Passenger assessments of quality in local public transport- measurement, variability and planning implications

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Resenärernas värderingar av kvalitet i lokal kollektivtrafik – hur man kan mäta dem, hur de varierar och hur man kan använda dem i planeringen Syftet med arbetet har varit att ta fram ett mer detaljerat underlag för planering av lokal kollektivtrafik. Med mer kunskap om hur olika grupper av resenärer värderar olika delar av en kollektivtrafikresa kan kollektivtrafiknätet planeras att passa alla resenärer eller utvalda resenärsgrupper bättre. Det blir också möjligt att beräkna upplevd reskvalitet för respektive grupp separat vid utvärdering. Flera undersökningar med värderingsmetoden Stated Preference (SP) har genomförts. Metoden innebär att respondenten ska ta ställning till hypotetiska alternativ, som i det här fallet beskriver bussresor med olika egenskaper (attribut). De egenskaper som ingått har främst varit reskostnad, restid, gångtid till hållplats, turtäthet, byte och väntetid vid byte. Med SP-metoden kan man beräkna hur viktiga egenskaperna är relativt varandra. I den första undersökningen skickades SP-enkäter ut till bussresenärer, som kontaktats i förväg på busshållplatser i Jönköping, för att pröva olika former av enkäter. Undersökningen visade metoden kan användas i brevenkäter med gott resultat eftersom det var möjligt att anpassa frågorna genom kontaktintervjuer. Enkäter med parvisa val var bättre än de andra SP-typerna rangordning och betygsättning. I den andra undersökningen användes SP främst för att se hur värderingarna varierar för olika resenärer och på olika resor. Samtidigt gjordes ett par tester för att se hur enkätutformningen påverkar resultatet. I den här undersökningen delades enkäter ut direkt till passagerare ombord på bussar i Göteborg efter en kort intervju. Svaren skickades in med post. Resenärerna fick olika enkäter beroende på deras aktuella restid, bussens turtäthet och använd biljett. En av metodfrågorna gällde om det spelade någon roll i vilken ordning som attributen (kostnad, restid, osv) presenterades i alternativen. Därför hade ordningen av attributen varierats bland enkäterna och resenärerna fick en slumpvis vald enkät. När svaren jämfördes hittades inga skillnader beroende på attributens ordning. Ordningen kan alltså vara samma i alla enkäter och attributen kan presenteras i den ordning som verkar lätt att förstå. En annan metodfråga som undersöktes samtidigt var hur reskostnaden ska beskrivas för de som reser med månadskort. Bland de resenärer som reste med månadskort delades olika enkäter ut som beskrev kostnaden på tre olika sätt, som kostnad per resa eller kostnad per månad. Resultatet blev olika beroende på hur kostnaden var beskriven och vilket sätt som bör användas beror på hur resultaten ska användas. Om resultaten ska användas för att mäta relativa värderingar bör kostnad per resa användas, medan om resultaten ska användas för att beräkna intäkter bör kostnad per månad användas. Värderingsstudien visar att värderingarna av bussresans olika delar varierar både beroende på resenären (t ex kön, ålder och sysselsättning) och beroende på resans egenskaper (t ex ärende och resans längd). Undersökningen visar bland annat att de flesta av resenärerna upplever ett bussbyte mer negativt än vad vi hittills trott och att gångtid till hållplats inte upplevs som mer obekväm än tiden i bussen av de flesta. På väg till arbetet vill man hellre gå en längre sträcka eller vänta längre tid, för att ta en buss som ger en direktresa utan byte. För att ge arbetspendlare den bästa servicen, ska det alltså vara möjligt att resa utan att behöva byta buss, men det är mindre viktigt att hållplatserna ligger nära. Ett busslinjenät anpassat till studenters behov kan innehålla både byten och vissa gångavstånd, så länge man inte behöver vänta vid bytet. Väntetiden vid bytet värderas nämligen mycket negativt av studenter. För äldre resenärer är det stora variationer mellan hur de olika delarna av resan värderas. Både täta turer och kort väntetid vid byten är mycket viktigt jämfört med restid. Det är också viktigt med kort gångtid till busshållplatsen och att undvika byten, eftersom ett byte upplevs som lika ansträngande som 20 minuter extra i bussen. Ett busslinjenät anpassat efter äldre resenärers behov ska enligt denna studie erbjuda både korta gångavstånd och direktresor. Dessutom ska bussarna gå ofta. På fritidsresor liknar värderingarna de äldres värderingar och samma linjenät lämpar sig för fritidsresenärer och för äldre. En skillnad är dock att tidsvärdet är högre på fritidsresor. Det innebär att fritidsresenärer är beredda att betala mer än äldre resenärer för att komma fram fortare. Ingen av de här båda grupperna har emellertid så högt tidsvärde som arbetsresenärer och studenter. En vanlig jämförelse är den mellan kvinnors och mäns värderingar. I den här undersökningen finns inga signifikanta skillnader i det här avseendet, förutom mellan kvinnors och mäns tidsvärde. Precis som i tidigare undersökningar har män högre tidsvärde än kvinnor. Samma busslinjenät passar alltså både kvinnor och män. Enda skillnaden är att män är beredda att betala mer för att komma fram fortare. För de som åker buss sällan är det viktigt med korta gångavstånd och att slippa byta buss. Däremot är inte täta turer så viktiga. Den viktigaste åtgärden, för att få de som åker buss sällan att resa mer buss, är att förkorta restiden eftersom den här gruppen har mycket högt tidsvärde. Slutligen visades hur värderingarna kan användas för att utvärdera kollektivtrafiknät. Fyra resenärsgruppers värderingar och deras respektive resmatriser kombinerades i fördelningsprogrammet VIPS, för att beräkna gruppernas generaliserade restider i ett radiellt nät och ett stomlinjenät. Analysen visade att alla studerade grupper fick bättre service med stomlinjenätet, främst på grund av högre turtäthet. Avhandlingen har visat att resultat från Stated Preference-undersökningar kan ge ökad kunskap om hur olika resenärsgrupper värderar olika delar av en kollektivtrafikresa. Kunskapen kan användas för att planera en mer effektiv kollektivtrafik.