Försoning : ur ett vårdvetenskapligt perspektiv

Sammanfattning: Avhandlingens övergripande syfte var att ur ett vårdvetenskapligt perspektiv belysa försoningens innebörder i förhållande till människans hälsa och lidande. Valet av perspektiv grundar sig på vårdvetenskapens ställningstaganden i relation till hälsa och lidande. De grundantaganden som varit forskningens utgångspunkt är att hälsa är mer än frånvaro av sjukdom, att hälsa innebär helhet och helighet, att lidande är en oskiljaktig del av livet samt att lidande och hälsa utgör varandras förutsättningar. Valet av perspektiv grundar sig dessutom på den kliniska vårdvetenskapens tankar om grundforskning vilken har som sin övergripande uppgift att forma ideal för vårdandet. Grundforskning inom klinisk vårdvetenskap syftar i första hand till utveckling av kunskap kring hälsa, lidande och vårdande samt förståelse för dessa fenomen i den kliniska situationen. Föreliggande forsknings övergripande frågeställningen var: Vad är försoningens innebörder? Denna frågeställning följdes av: Vad är försoning relaterat till hälsa och lidande? Forskningen har genomförts via fyra delstudier som alla skiftat gällande material och metod. Den övergripande metodologin har haft sin utgångspunkt i hermeneutik inspirerad av Paul Ricoeur. Den första delstudien är en metasyntes av aktuell forskning som berört försoning, medan den andra delstudien utgörs av en begreppsanalys av ordböcker. Delstudie tre består av skönlitterära texter som lyfter fram innebörder av försoning. Tolkningsprocessen i den tredje delstudien har följt en fenomenologisk hermeneutik riktning. Den fjärde delstudien är empirisk och utgår från berättelser om försoning. Dessa försoningsberättelser, från åtta kvinnor med personliga erfarenhet av sorg, har tolkats med utgångspunkt i en hermeneutisk narrativ ansats. Slutligen har en stillbild skapats utifrån förståelsen så som den framträder framför texten då avhandlingens olika delstudier gått i dialektik med varandra samt med tolkningsramen. Stillbilden utgör en belysning av försoningens innebörder i förhållande till människans hälsa och lidande. I denna visuella stillbild framträder två olika former av innebörder; De yttre formerna av försoningens innebörder belyser försoningens gestaltning och position i förhållande till hälsa och lidande. Försoning innehar en progressiv form som innebär en övergång från upplevelse av delar till helhet men också en helande process mellan dåtid och nutid samt utgör därmed en länk till framtiden. De inre formerna av försoningens innebörder belyser människans inre förhållande till hälsa och lidande. Försoningens innebörd kan ses som ett förenande genom härbärgerande av motsatser som tidigare varit skilda och omöjliga att rymma inom människan i en heterogens syntes.