Shock and Naturalization - An Inquiry into the Perception of Modernity

Detta är en avhandling från Carl Cassegård, Stjärng.15, 234 31 Lomma

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen undersöker ”chock-modernitet” och ”naturaliserad modernitet” som två sätt att varsebli det moderna. Med natur avses en omgivning som tas för given och i vilken förändring sker inom ramarna för det kända och etablerade. Chocken stör eller bryter ner denna ordning. Begrepp och objekt tycks inte längre sammanfalla, utan uppenbarar istället vad Adorno kallar deras icke-identitet. Detta är både en befrielse från och en förlust av det naturliga. På samma sätt som chocken är också naturaliseringen ambivalent. När något upphör att chockera erbjuder det inte längre den befrielse som en glimt av icke-identitet kan innebära. I sociologisk modernitetsteori ses ofta chocken, alltsedan Simmel och Benjamin, som emblematisk för det moderna. Men i nutida litteratur är chocken snarare påfallande genom sin frånvaro, något som visar sig i skildringar av gatuliv, tåg, teknologi och mellanmänskliga relationer. Likt en naturlig omgivning tycks denna modernitet uppvisa mer av cyklisk upprepning än linjär utveckling, invanda mönster snarare än nyheter, lågt snarare än stegrat medvetande, återförtrollning snarare än avförtrollning, resignation snarare än skräck. Att undersöka vad detta betyder för teorin om det moderna, i synnerhet Benjamins, är avhandlingens övergripande mål. Avhandlingen ställer sig tre uppgifter. För det första att kartlägga de två moderniteternas ”konstellationer” genom ”montage” av ”ur-scener” från klassisk modernitetsteori och nutida litteratur. För det andra att visa hur var modernitet utmärks av sina egna distinkta dilemman, något som måste has i åtanke för att förstå de strategier och ideal vi stöter på i dem. För det tredje att diskutera implikationerna av naturaliseringen för varseblivningen av icke-identitet och därmed i förlängningen för den kritik av myt som bedrevs av Adorno och Benjamin. Särskild uppmärksamhet ägnas åt förändringar i relationen mellan de två moderniteterna i japansk litteratur sedan slutet av andra världskriget. Fyra författare analyseras i detalj: Kawabata Yasunari, Abe Kôbô, Murakami Haruki och Murakami Ryû. Skälet till urvalet är att medan de två förra uppvisar kontrasterande strategier gentemot chock-moderniteten, uppvisar de två senare kontrasterande strategier gentemot det naturaliserande moderna. Avhandlingen består, förutom av en introduktion, huvudsakligen av fem kapital. Kapitel 1 presenterar chock-moderniteten som ”konstellation” och utmynnar i en diskussion av aura-sönderfall som dess karaktäristiska dilemma. Kapitel 2 analyserar reaktionerna till detta dilemma hos Kawabata och Abe. Montagen i kapitel 3 visar på behovet av en teoretisering av en naturaliserad modernitet. Kapitel 4 presenterar denna modernitets konstellation med hjälp bl.a. av Murakami Haruki. Freuds traumateori används för att visa på den naturaliserade världens dilemma. Kapitel 5 analyserar Murakami Harukis och Murakami Ryûs strategier gentemot detta. Slutligen återvänder jag till frågan om naturaliseringens teoretiska implikationer.

  KLICKA HÄR FÖR ATT SE AVHANDLINGEN I FULLTEXT. (PDF-format)