Som drabbad av en orkan : anhörigas tillvaro när en närstående drabbas av demens

Sammanfattning: AbstraktSöderlund, Maud. 2004. Titel: Som drabbad av en orkan - anhörigas tillvaro när en närstående drabbas av demens.Handledare: Katie ErikssonÅbo Akademi, Institutionen för vårdvetenskap, VasaOm man, förutom vård av patienter, betraktar den naturliga vården och omsorgen om anhöriga, som en vårdvetenskapens idé blir det av intresse att beskriva de anhörigas levda erfarenhet i deras kontakt med den professionella vården. Ett övergripande syfte med föreliggande studie, vilken i sin tur ingår i ett mer övergripande projekt, är därför att utveckla en modell för vårdande såsom det gestaltar sig för anhöriga, speciellt när en för dem närstående drabbas av demens och behöver vård. Det första delsyftet är att nå insikt i de villkor de anhörigas existens vilar på. Det andra delsyftet med studien är att försöka identifiera aspekter av lidande och av hälsa. Det tredje delsyftet är att beskriva innebörden av vård från de anhörigas perspektiv. De fenomen studien söker kunskap om är hur ansa, leka och lära och dess betydelse i relation till vård, beskrivs av anhöriga i en för dem specifik kontext.Studiens övergripande design är såväl explorativa som deskriptiv omfattande induktion, deduktion och abduktion i avsikt att förstå de anhörigas situation och när de tillskriver vården mening av god vård. Det blir därmed möjligt att påbörja en diskussion om vad som kännetecknar en vård av god kvalitet ur ett anhörigperspektiv på vård. Detta för att kunna lindra lidande och initiera, bevara och utveckla hälsoprocesser så att de anhöriga kan nå hälsa, som upplevelse av mening, helhet och sammanhang i livet.De metodologiska övervägandena har utgått från att den hermeneutiska ansatsen ger möjlighet till en hermeneutisk förståelse av människors existentiella villkor, som en upplevelseförståelse; en existensgemenskap. Den transskriberade texten från tjugosju anhörigas utsagor om sina upplevelser kräver sin tolkning. Forskaren beskriver därefter en gemensam mening; det som är betydelsebärande och meningsskapande. Det som först är obegripligt kan på detta sätt göras begripligt – så här kan det upplevas att vara anhörig till en som drabbats av demens och behöver vård: Som drabbad av en orkan och ”livet blir aldrig mer detsamma”. Deras liv förändras dramatiskt.Resultatet synliggör att de anhöriga endera befinner sig i utanförskapets tillvaro där främlingskapets kaos och uppgivenhet dominerar eller så finner de harmoni, livskraft och samhörighet i gemenskapens tillvaro. Det blir även synligt att de anhöriga lever i ett ingenmansland där de för en kamp för att leva - inte enbart existera. Vårdandets meningssammanhang kan beskrivas vara en atmosfär av gemenskap, som en känsla av samförstånd beroende av vårdares ansvar och närvaro. Eller att, trots den omtumlande upplevelse det innebär att vara anhörig till en som drabbas av demens, få vara som i orkanens öga, att finna en lugn och stilla plats att vila på, för att hämta kraft och för att försonas med förödelsen efter dess vilda framfart. I relation till Erikssons vårdteori blir det förståeligt att de anhörigas lidande lindras när de upplever värdighet och välbefinnande. När de bekräftas, tröstas och helas i gemenskapens tillvaro erfar de hälsans vara.