The Influence of Physical Activity on Musculoskeletal Characteristics and Fracture Risk at Growth

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Fysisk aktivitet har sedan länge sammankopplats med stark benstomme och stark muskulatur. Andra studier visar att hög fysisk aktivitet möjligen ger upphov till fler olyckor och frakturer. Man vet inte heller om ökad idrott i en oselekterade grupp med barn, inkluderande även de som inte gillar idrott, kan påverka skelettet och muskulaturen positivt. Bunkeflostudien, eller som den kallas på engelska ”The Pediatric Osteoporosis Prevention (POP) Study”, är en studie där en grupp barn fick daglig fysisk aktivitet i skolan medan en annan grupp fick fortsätta med 1–2 lektionstimmar per vecka. J olika studier utvärderar vi sedan effekten av daglig skolgymnastik på frakturrisk och utvecklingen av skelett och muskulatur. Barnen var vid studiens inledning 6–9 år och ingen hade då kommit in i puberteten. På Ängsslättskolan i Bunkeflostrand, en förort till Malmö, ökades mängden idrott och hälsa i skolan från 60 minuter i veckan till en daglig lektion på 40 minuter (totalt 200 minuter i veckan). I tre närliggande kontrollskolor fortsatte man med svensk standard på 1–2 lektionstimmar per vecka (60 minuter per vecka) Antalet frakturer registrerades via röntgenarkivet i Malmö hos alla deltagande 2621 barn under utvärderingsperioden som respektive rapport studerade (de olika delstudierna i avhandlingen hade uppföljningstider mellan 3 och 6 år). I en subgrupp mättes bentäthet, benstorlek, benstruktur, muskelstyrka och hoppförmåga med regelbundna intervall (hos de flesta med ett års mellanrum). Benmassa mättes återkommande med lågdosröntgen (DXA-teknik) och efter 5 och 6 år dessutom med datortomografi av underarm och underben samt efter 6 år med ultraljud av hälbenet. Muskelstyrka mättes som maximal knäböjnings- och maximal knästräckningsförmåga samt som förmågan att hoppa högt på stället under en 3-årsperiod. I artikel I, III och IV visar vi att ökad fysisk aktivitet inom ramen för ämnet idrott och hälsa under en upp till 6-årsperiod förbättrar inlagringen av benmassa hos både flickor och pojkar utan att påverka frakturrisken. Flickorna erhöll dessutom en gynnsam utveckling av benets storlek och skelettstruktur. I artikel II visar vi att 3 år med samma program medförde i båda könen en gynnsam utveckling av den muskulära styrkan hos både pojkar och flickor. Ökad skolgymnastik förefaller således vara en strategi som kan förbättra utvecklingen av skelett och muskelstyrka utan att öka frakturförekomsten. Vi hoppas nu att dessa gynnsamma förändringar under tillväxten leder till ett starkare skelett och bättre muskulatur även i vuxenlivet, något som andra publicerade studier stödjer, och med det färre frakturer. Med den nya kunskap som dessa studier ger oss har vi nu underlag att rekommendera att skolan bör erbjuda daglig schemalagd fysisk aktivitet.