Den pedagogiska samlingen i förskoleklassen. Barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter

Sammanfattning: Studiens syfte är att studera barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter inom förskoleklassens pedagogiska samling. Undersökningen har som mål att öka förståelsen för barns handlande i en situation som för dem erfars som svår eller en svårighet. Frågor som jag söker svar på är; vad erfar barn som svårigheter i den pedagogiska samlingen? Hur hanterar barn dessa svårigheter? Hur handlar barn för att komma ur svårigheter? Hur handlar lärare för att hjälpa barn ur svårigheter? Studiens teoretiska utgångspunkter är den utvecklings¬pedagogiska teorin, det kommunikativt relationsinriktade perspektivet samt den symboliska interaktionismen. Inom ramen för de olika teoretiska utgångspunkterna används ett antal centrala begrepp som analytiska redskap vid analys, tolkning och beskrivning av data. Inom den utvecklingspedagogiska teorin är fokus på vad- och hur-aspekten i barns erfarande av svårigheter med ett temainnehåll/uppgift i den pedagogiska samlingen. Inom det kommunikativt relationsinriktade perspektivet fokuseras på vad- och hur-aspekten i begreppen kommunikation, delaktighet och lärande. Inom den symboliska interaktionismen används begreppen samspel, handling, symboler, språk och identitet/jaget, med betoningen på vad och hur-aspekten i handlingsbegreppet. Samtliga teoretiska utgångspunkter är grundade på empirisk förståelse som harmonierar med föreliggande studies syfte och metod. Kunskapsbildningen utifrån tre teoretiska utgångspunkter och centrala analytiska begrepp bidrar till olika nyanser av barns olika sätt att erfara och hantera svårigheter som sammantaget kompletterar varandra. Barns perspektiv är en gemensam nämnare i samtliga tre teoretiska utgångspunkter, vilket belyses med utgångspunkt i förskoleklassen som pedagogisk mötesplats för lärande, socialt samspel, kommunikation och delaktighet. I studien ingår 115 barn, fördelade på 15 olika förskoleklasser. Datainsamlingsmetoderna är videoobservationer och intervjuer med 61 flickor och 54 pojkar enligt återkopplingsmetoden, Stimutated Recall. Samtliga 115 barn intervjuades och utgör underlag för databearbetning, analys och tolkning. Arbetsgången i föreliggande studie följer en kvalitativ analys som har inspirerats av den fenomenografiska analysen. Resultatet visar att kommunikation, samspel, delaktighet och lärande har betydelse för hur svårigheter erfars och hanteras. Det kommunikativa sammanhanget är av stor betydelse för hur barns lärande och handlingar tar skepnad och det spelar en väsentlig roll hur barns perspektiv beaktas i lärandesituationen. När barn och lärare har en positiv relation i den bemärkelsen att den vuxne utgår från barns erfarenhetsvärld ökar också möjligheten till ett aktivt deltagande och samspel mellan barn och lärare. Barns delaktighet medför också till viss del att de erfar lärandesituationen som mindre svår när barns perspektiv beaktas och lek och lärande integreras i den pedagogiska samlingen. För lärarna handlar det om att bli medvetna om hur barn resonerar när de ställs inför en uppgift som erfars som svår samt att stimulera barn att klara utmaningar och våga övervinna hinder. En god pedagogisk samlingssituation möjliggör att barnen på bästa sätt blir medverkande i en integrerad lek- och lärandesituation där de kan arbeta med stimulerande uppgifter som väcker intresset för lärande.