Politikens drivfjäder : Frihetstidens partiberättelser och den moralpolitiska logiken

Sammanfattning: Denna avhandling studerar den moraliska konfliktlinje som genomsyrade den frihetstida politiken åren kring 1740 och som strukturerade politiken enligt en särskilt moralpolitisk logik. Logiken hade sin grund i dels samhällsordningens absoluta och normativt oföränderliga karaktär, dels ett antal djupa förmoderna erfarenheter av och förväntningar på människan som oförmögen att hantera sin fördärvade natur. Logiken strukturerade den politiska polemiken genom en metaberättelse om hur medborgarna, vilka hade fått till uppgift att upprätthålla och försvara den sköra moraliska samhällsordningen, över tid kom att korrumperas moraliskt så att de istället började förstöra nämnda ordning. Berättelsens sensmoral var att de ännu dygdiga medborgarna måste identifiera, återintegrera och om nödvändigt fördriva de omoraliska, innan de själva korrumperades och innan ordningen helt rämnade. Denna logik fick politiken att präglas av misstro, oro för förställning och en hög konfliktnivå. De båda partiberättelser som avhandlingen med en berättelseanalytisk metod har studerat representerade två variationer av denna metaberättelse. Jag argumenterar i anslutning till Reinhart Koselleck för att denna moralpolitiska logik måste förstås som särpräglat förmodern och grundläggande annorlunda med en modern politik som istället strukturerades i förhållande till olika konkurrerande samhällsvisioner. Analysen visar att partiberättelserna periodiserades på ett förmodernt, cykliskt och förgånget sätt. Avhandlingen är ett bidrag till tre olika tidigmoderna forskningsfält: medborgerlighet och dygd; människo- och samhällssyn, särskilt med fokus på lutherska och republikanska föreställningar; frihetstidens partipolitik och politisering. Avhandlingen undersöker en mängd olika materialtyper (till exempel handskrivna pamfletter, libels, riksdagstal, predikningar, tidningar).