Essays on Sickness Insurance, Absence Certification and Social Norms

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Avhandlingen består av ett inledande kapitel och tre essäer, som studerar sjukpenningförsäkringen, sociala normer och sjukskrivning. Den första essän, Group-Specific Social Norms and Economic Incentives in a General Welfare System, behandlar interaktionen mellan ekonomiska och sociala drivkrafter i ett generellt bidragssystem. Vi anknyter resultaten till sjukpenningförsäkringen. Modellen i Lindbeck, Nyberg & Weibull (1999) modifieras genom att populationen delas in i två grupper, som styrs av gruppspecifika sociala arbetsnormer. Gruppernas beteende studeras i såväl separata system som ett gemensamt system. Vi finner att grupptillhörighet spelar roll för bidragsnivån och skattesatsen i systemet samt för andelen bidragstagare i populationen. Vidare observeras i ett first-best-scenario att en begränsning av andel bidragstagare i utbyte mot en mer generös bidragsnivå kan vara optimal. Beträffande den sociala normen, finner vi en tvetydig effekt på bidragsnivån i first-best-fallet, medan den innebär en bidragsökning i ett second-best-scenario. I den andra essän, Sickness Absence Certification, undersöker vi sjukskrivningsprocessen under antagandet att läkaren kan utfärda så kallade sjukintyg utan att verifiera att arbetstagaren har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Läkare med olika strikt sjukskrivningspraxis interagerar med arbetstagare som skiljer sig från varandra vad gäller arbetsmotivation. Beroende på vilken eller vilka läkartyper som är tillgängliga för sjukskrivning och de därtill knutna förväntningarna på behandling i termer av sjukskrivning och bedömning av arbetsförmåga blir ?mindre motiverade? arbetstagare sjukskrivna oavsett arbetsförmåga, medan ?motiverade? arbetstagare sjukskrivs under förutsättning att en nedsatt arbetsförmåga har observerats av läkaren. Vi betraktar även olika policyinstrument som försäkringsgivaren kan använda i de fall felaktigt bruk av försäkringssystemet bedöms föreligga och diskuterar instrumentens konsekvenser för den samhälleliga välfärden. I detta sammanhang tar vi hänsyn till ?matchningen? mellan arbetstagare och läkare, liksom ?matchningen? mellan arbetsstatus och arbetsförmåga. I tredje essän, Occupational Physicians and General Practitioners ? Implications for Sickness Absence Certification, jämför vi företagsläkarens och allmänläkarens sjukskrivningspraxis med varandra. Medan den senare antas anpassa praxis till arbetstagarens preferenser, kan det vara så att den förre intar en restriktiv hållning vad gäller sjukskrivning, på grund av påverkan från kunden, det vill säga företaget. Till skillnad från företagsläkarens bedömning av arbetstagarens arbetsförmåga, kännetecknas allmänläkarens bedömning av bristande precision. Detta innebär att sjukskrivning sker i alltför många fall. Både ?mindre motiverade? och ?motiverade? arbetstagare föredrar läkare med anpassningsbar sjukskrivningspraxis, vilket resulterar i olika behandling av arbetstagarna med avseende på sjukskrivning, givet att de senare har möjlighet att knyta förväntningar om en viss behandling till enskilda läkare. Däremot föredrar ?motiverade? arbetstagare också korrekt information om arbetsförmågan, vilket för med sig en risk för ?ofrivillig? sjukfrånvaro då allmänläkare utför sjukskrivningar.