Use and misuse of sedative drugs and related substances - Findings in the general population and in individuals with opioid dependence

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Receptbelagda lugnande läkemedel används i behandling av framför allt ångest och sömnbesvär och har i det sammanhanget stor betydelse. Dessvärre kan beroende av dessa läkemedel utvecklas. Det förekommer även så kallad felanvändning av dessa läkemedel, d.v.s. användning utan recept, eller i högre doser, mer ofta, eller för annat syfte, än vad läkare har ordinerat. Sådan felanvändning sker ofta i syfte att självmedicinera mot olika psykiska besvär, t.ex. ångest, oro och sömnbesvär. Ett annat motiv kan vara att uppnå euforiserande effekter, d.v.s. ”bli hög”. Personer som har ett beroende av alkohol eller illegala droger kan även använda dessa mediciner för att lindra de besvär som uppstår vid minskad användning av ”huvuddrogen” (s.k. abstinensbesvär), eller för att få ökad effekt denna huvuddrog. Personer som redan utvecklat ett beroende av t.ex. alkohol eller opiater är särskilt känsliga för de beroendeframkallande effekterna av lugnade läkemedel och löper även risk för s.k. överdosering, vilket kan leda till döden. Ämnet för denna avhandling är användning och felanvändning av lugnande läkemedel, dels i den allmänna befolkningen, dels i kliniska populationer med svårt narkotikaberoende individer, där felanvändning av dessa preparat medför stora hälsorisker. Avhandlingen består av fem arbeten. Två arbeten rör hur vanligt förekommande felanvändning av receptbelagda lugnade medel är i befolkningen och huruvida sådan felanvändning har samband med upplevd hälsa respektive livskvalitet. Tre av arbetena rör personer med opiatberoende. Två av dessa är baserade på en studie där man försökt behandla individer med opiatberoende med enbart substitutionsläkemedel, s.k. interimbehandling, för att snabbare kunna överföra dem som står i kö till fullskalig läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatberoende (LARO-behandling). Denna behandling har ett tydligt regelverk och innefattar både behandling med substitutionsläkemedel, psykologiskt stöd, och sociala insatser. I dessa arbeten studerades hur användning av receptbelagda lugnande läkemedel påverkar behandlingsförloppet. Det femte arbetet rör uppföljning av dödligheten hos en stor klinisk population av personer som erhållit LARO-behandling, och dess eventuella samband med förskrivning av olika lugnande läkemedel. Arbete 1 och 2 Både arbete 1 och 2 utgår från en befolkningsundersökning som genomfördes av Lunds universitet i samarbete med dåvarande Folkhälsoinstitutet. Undersökningen syftade till att kartlägga förekomsten av droganvändning i befolkningen och hur olika faktorer hade samband med olika typer av droganvändning. Dessa båda artiklar fokuserar på felanvändning av receptbelagda lugnande läkemedel. Undersökningen besvarades av drygt 22 000 personer och svarsfrekvensen var 38% (52% efter att man tagit hänsyn till att man, som del i studiedesignen, skickat ut enkäten till fler individer i vissa befolkningsgrupper). Förekomsten av felanvändning av receptbelagda lugnande läkemedel var 2,2 procent under det senaste året i den vuxna befolkningen. I det första arbetet sågs att felanvändning av receptbelagda lugnande läkemedel hade ett starkt samband med narkotikaanvändning, men också med självskattad psykisk ohälsa. Den andra studien av samma material analyserade alkohol- och drogvanor i befolkningsmaterialet i förhållande till självrapporterad livskvalitet. Både felanvändning av receptbelagda läkemedel, riskkonsumtion av alkohol, och rökning hade samband med låg livskvalitet i detta material. Det starkaste sambandet med låg livskvalitet sågs hos personer som rapporterade felanvändning av lugnande läkemedel. Arbete 3 och 4. Arbete 3 och 4 undersökte felanvändning av de lugnande läkemedlen bensodiazepiner bland kliniska patienter med opiatberoende. Dessa arbeten baserades på en pilotstudie med 44 patienter, vars syfte var att undersöka ett nytt sätt att föra över obehandlade personer med opiatberoende (främst personer med heroinberoende) till LARO-behandling, den s.k. interimstudien i Lund. I arbete 3 var hypoteserna att felanvändning av bensodiazepiner skulle ha en negativ inverkan på möjligheten att kunna föras över till fullskalig LARO-behandling, samt öka risken för att patienterna fortsatte använda opiater under behandling. I studien sågs dock inga sådana samband mellan felanvändning av bensodiazepiner och övergång till LARO-behandling, eller fortsatt användning av opiater. Totalt kunde 57% föras över till fullskalig LARO-behandling. I arbete 4 studerades huruvida felanvändning av bensodiazepiner före behandling, under interimfasen, samt under den fullskaliga LARO-behandlingen påverkade hur länge patienterna stannade kvar i behandling, s.k. retention. Andelen som stannade kvar i behandling var hög, 83%. Felanvändning av bensodiazepiner under fullskalig behandling var förknippad med en ökad risk för att inte kvarstå i LARO-behandlingen efter 9 månader. Det sågs även en tendens till att felanvändning av bensodiazepiner under interimfasen hade samband med risk att inte kvarstå i behandling efter 9 månader. Arbete 5 I detta arbete studerades förutom bensodiazepiner även de receptbelagda sömnmedlen zopiklon, zolpidem och zaleplon (s.k. z-droger) och det receptbelagda ångestlindrande läkemedlet pregabalin. I denna studie, där ca 4 500 individer ingick, användes nationella registerdata för att undersöka om dödligheten hos opiatberoende patienter i LARO-behandling har samband med legal förskrivning av dessa lugnande läkemedel. Hypotesen var att samtliga dessa läkemedel skulle vara kopplade till en ökad risk för framför allt död till följd av överdos. Studien visade att förskrivning av bensodiazepiner var kopplat till ökad risk för död av andra orsaker än överdos, men inte till överdosdöd. Däremot var förskrivning av både z-droger och pregabalin kopplat till överdosdöd. Betydelse Arbete 1 och 2 ger stöd för att felanvändning av receptbelagda lugnande läkemedel ofta kan vara motiverat av en önskan att självmedicinera mot psykiska besvär eller andra problem i livet. Hos individer där felanvändning av läkemedel upptäcks kan det därför vara viktigt att utreda och behandla eventuell bakomliggande psykisk ohälsa. Det kan även vara av vikt att förhöra sig om hur personen i fråga har det i livet i övrigt, och vid behov ge information om vart man kan vända sig för hjälp med t.ex. relationsproblem, ekonomiska bekymmer, eller bristfällig bostadssituation. Arbete 3 och 4 ger stöd för att felanvändning av bensodiazepiner förekommer i hög grad hos personer med opiatberoende, och att felanvändning av dessa preparat hos patienter i svensk LARO-behandling tycks påverka behandlingsförloppet negativt. Arbete 5 visar på en ökad risk för dödliga överdoser bland individer med opiatberoende som erhåller recept på z-droger och pregabalin, samt ökad risk för död av annan orsak bland individer som erhåller recept på bensodiazepiner. Studien tycks ge anledning till stor försiktighet med förskrivning av dessa läkemedel till individer med opiatberoende.