Prosody in Swedish Children with Language Impairment. Perceptual, Acoustic and Interactional Aspects

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Prosodi definieras som talets rytmiska, dynamiska och melodiska egenskaper (Bruce, 1998). Till de prosodiska dragen hör längd (kvantitet), betoning (tryck- och ordaccent), ton, satsmelodi (intonation) och gränser (tomrum i talvågen). Dessa drag används i kommunikativt syfte för att särskilja betydelser hos ord och orddelar, för att framhäva och gruppera delar av talet och för att ange talhandling (t.ex. påstående, fråga, utrop) och mera emotionella aspekter av kommunikationen som attityd och social tillhörighet. Prosodin spelar stor roll när det lilla barnet lär sig ett språk, man hör redan i jollret att barnen härmar de vuxnas satsmelodi. Kliniskt uppges avvikande prosodi av logopeder ofta som mera svårdiagnostiserat än andra symtom vid språkstörning. Tidigare forskning har bland annat visat att svenska barn med språkstörning har svårigheter att lära sig att behärska svenskans ordaccenter, t.ex. ”Oskar” kontra ”åskar”, och ord med sen betoning, t.ex. ”apelsin” blir ”sin” (Nettelbladt, 1983). Barn med grav språkstörning har ofta även problem att utveckla sin grammatik och utelämnar småord som prepositioner och artiklar liksom ändelser (Hansson, 1998; Hansson & Nettelbladt, 1995), vilket påverkar rytmen i talet. Forskare har förklarat denna typ av förenklingar utifrån den s.k. metriska hypotesen, som antar att barnet eftersträvar en bestämd talrytm som innebär en växling mellan betonade och obetonade stavelser, en trokérytm (Gerken, 1991; Nettelbladt 1998b). Obetonade stavelser som inte passar in i mönstret utelämnas. Vilken rytm som eftersträvas är emellertid beroende av vilket språk som talas i omgivningen. För t.ex. franska barn blir mönstret ett annat beroende på att franskans mönster snarare är jambiskt. Man har även undersökt förmågan hos barn med språkstörning att uppfatta prosodiska kontraster i s.k. nonord (ord som saknar betydelse men som är fullt möjliga ord, t.ex. gly’vå) som ett sätt att undersöka auditivt minne. Resultaten har visat att betoningsmönstret är kritiskt för om ett barn kan uppfatta ordet; ord med tidig betoning är signifikant lättare än ord med sen betoning (Sahlén, Reuterskiöld Wagner, Nettelbladt & Radeborg,1999). Det övergripande syftet med detta arbete är att kartlägga prosodi, i synnerhet prosodiska avvikelser, hos svenska barn med språkstörning. För att kunna genomföra detta har ett omfattande undersökningsmaterial för prosodi på ord- fras- och textnivå konstruerats. Mera specifika mål är • att undersöka validitet och reliabilitet för det utarbetade undersökningsmaterialet samt att undersöka prevalens av prosodiska problem i en population svenska barn med språkstörning • att beskriva en grupp barn som enligt behandlande logoped har en språkstörning i kombination med prosodiska problem. Dessa barn jämfördes med en kontrollgrupp. Ytterligare syfte var att undersöka möjligheterna att klassificera undergrupper av prosodiska avvikelser • att undersöka förmågan hos svenska barn med kända prosodiska problem att producera hörbara kontraster mellan ordaccenterna • att undersöka prosodiska problem på textnivå hos två barn med språkstörning i kombination med pragmatiska problem I de fyra artiklarna redovisas data från totalt 79 barn, 29 barn med språkstörning på språkförskolor i Mellansverige, 25 barn med språkstörning i kombination med prosodiska problem och 25 kontrollbarn matchade till ålder, kön och dialekt. Tidigare forskning om språkstörning hos svenska barn har huvudsakligen behandlat skånska barn. Två av artiklarna behandlar resultat från det undersökningsmaterial som utarbetats inom ramen för avhandlingsarbetet. Undersökningsmaterialet fångar prosodi på ord-, fras- och textnivå. Materialet har 12 deltest och tar c:a 60 minuter att genomföra. Flera eliciteringsstrategier används; benämning av bilder, direkta frågor, ifyllnadsstrategi och modellmening. I undersökningsmaterialet ingår även ett videoavsnitt till vilket barnen ska berätta samtidigt som filmen visas (Samuelsson, 2001). I studie I undersöktes 29 barn från två språkförskolor i Mellansverige med ovan beskrivna undersökningsmaterial. Resultaten visade att undersökningsmaterialets validitet och reliabilitet är tillfredsställande. Eftersom barnen i studie I utgjordes av en population barn med språkstörning som inte selekterats för prosodiska avvikelser kunde även slutsatser om förekomst av prosodiska problem dras. Resultaten visade att c:a 40% av barnen hade prosodiska problem i viss utsträckning. Vi fann även att barnen hade prosodiska problem på såväl ord- som fras- och textnivå. I studie II ingick 25 barn med språkstörning i kombination med någon form av prosodiska problem enligt behandlande logoped och 25 barn med normal utveckling matchade till ålder, kön och dialekt. Barnen rekryterades från tre olika dialektområden. Undersökningsmaterialet för prosodi användes och proceduren spelades in samt transkriberades i sin helhet. Därefter analyserades och poängsattes materialet. Resultaten visade signifikanta skillnader mellan fall och kontroller beträffande samtliga prosodiska parametrar. Prosodiska problem förekom på enbart ordnivå, ord- och frasnivå, ord-, fras- och textnivå samt på enbart textnivå. Prosodiska problem enbart på frasnivå förekom inte. Resultaten tydde även på att prosodiska problem kan delas in i åtminstone två undergrupper; dels prosodiska problem på ord- och/eller ord- och frasnivå relaterade till språkliga eller fonetiska svårigheter, dels prosodiska problem på textnivå relaterade till pragmatiska problem. Det enskilda prosodiska drag som vållade störst problem för barnen med språkstörning i kombination med prosodiska problem var ordaccentkontraster. I studie III analyserades barnens förmåga att producera hörbara kontraster mellan ordaccenterna med lyssnarbedömning av naiva lyssnare samt med akustiska mätningar. Resultaten visade att naiva lyssnare hade stora svårigheter att uppfatta vilken accent som producerades. Visuell besiktning av F0-kurvor av barnens produktion visade också att barnen med språkstörning och prosodiska problem inte åstadkom förväntat F0-mönster i 60,8% av fallen. Det fanns även en signifikant korrelation mellan korrekt uppfattat ord och förväntat F0-mönster. Resultaten ställdes i relation till det tidigare föreslagna antagandet om att detta rör sig om en övergeneralisering av accent II. Vi fann emellertid att problemen snarare rör sig om en avsaknad av accentkontrasterna än en övergeneralisering av accent II. Studie IV är en fallstudie av två barn med prosodiska problem på textnivå och pragmatiska problem. Barnen bedömdes med lyssnarbedömning av expertlyssnare; logopeder (med forskningsinriktning på barn med språkstörning) och fonetiker. Lyssnarbedömningen kompletterades med akustiska mätningar. För att bedöma barnens pragmatiska förmåga distribuerades svenska CCC (Nettelbladt, Sahlén & Radeborg, 2003) till de två barnens lärare och föräldrar. Samtalsanalys av spontan konversation och narration genomfördes också i syfte att studera pragmatik och prosodisk anpassning. Resultaten visade att barnen bedömdes som avvikande beträffande flera prosodiska parametrar av samtliga lyssnare. Interbedömarreliabiliteten mellan lyssnarna var god. Lyssnarbedömningens resultat kunde verifieras av akustiska mätningar beträffande vissa parametrar, bl a monotoni och knarr. Resultaten visade också att båda barnen hade pragmatiska problem även om inget av dem föll under gränsvärdet för språkliga/kommunikativa problem enligt CCC:s svenska manual. Barnens prosodiska problem på textnivå antas vara beroende av deras pragmatiska problem eftersom båda barnen uppvisar relativt god prosodisk förmåga på ord- och frasnivå. Prosodiska problem är inte en diagnos i sig utan symptom som förekommer på samtliga språkliga nivåer och vid flera språk- och taldiagnoser. Detta innebär ett annorlunda perspektiv än i tidigare svensk forskning om barn med språkstörning. I avhandlingens diskussion argumenteras för ett dimensionellt tänkande vid diagnosticering av barn med språkstörning snarare än att klassificera barnen i strikta kategorier, vilket blir fallet med nuvarande klassifikationssystem och diagnosförteckning.