Social support for physical activity among adolescents

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Syftet med avhandlingen var att öka förståelsen för socialt stöd för fysisk aktivitet bland ungdomar, då det råder motstridiga uppgifter när det gäller betydelsen av socialt stöd. Tre empiriska studier ingår i avhandlingen och samtliga problematiserar kring betydelsen av det sociala stödet för fysisk aktivitet bland ungdomar under gymnasietiden. Studie I är en kvantitativ tvärsnittsstudie. Syftet var att undersöka samband mellan socialt stöd samt negativa sociala influenser och ungdomarnas nuvarande och framtida fysiska aktivitet. I studien ingick 1156 ungdomar (604 pojkar och 552 flickor) i årskurs 1 på gymnasiet (16 år). Den statistiska analysen utgjordes av en explorativ faktoranalys samt strukturell ekvationsmodellering. Resultatet visade ett starkt samband mellan ökat socialt stöd och mer fysisk aktivitet. Socialt stöd från en idrottsförening gav det starkaste unika bidraget till relationen med fysisk aktivitet. Utöver det positiva sambandet mellan socialt stöd från ett utifrånperspektiv (råd, förslag och positiv information) och fysisk aktivitet påvisades även ett negativt samband. Detta negativa samband kan tolkas som att mer socialt stöd från ett utifrånperspektiv kan ha motsatt effekt, framför allt då det sociala stödet riktas till ungdomar som är mindre fysiskt aktiva eller fysiskt inaktiva. Vidare framkom ett samband mellan mer socialt stöd och mer negativa sociala influenser (kritik, klagomål, förlöjliganden). Studie II utgjordes av en kvantitativ longitudinell design. Det övergripande syftet var att studera effekter av socialt stöd samt negativa sociala influenser, vid 16 års ålder, gällande ungdomarnas fysiska aktivitetsnivå och avsedda framtida fysiska aktivitet vid 18 års ålder. I studien, som är en uppföljning av studie I, ingick 404 ungdomar (221 pojkar och 183 flickor). Den statistiska metod som användes var strukturell ekvationsmodellering. Det huvudsakliga resultatet var att det sociala stödet vid 16 år hade en direkt negativ effekt och en indirekt positiv effekt på ungdomarnas nuvarande och framtida fysiska aktivitet vid 18 år. Slutsatsen var att socialt stöd för fysisk aktivitet vid en given tidpunkt inte med automatik leder till mer fysisk aktivitet framöver. Därför bör det sociala stödet för fysisk aktivitet erbjudas under en längre tid, med ökat fokus på dess betydelse som en länk från yttre till mer inre motivation i takt med att ungdomarna blir äldre. Negativa sociala influenser, i form av kritik, klagomål och förlöjligande, i förhållande till fysisk aktivitet ökade något över tid. Studie III utgick ifrån en prospektiv kvalitativ metod. Syftet var att undersöka olika faktorer som har ett samband med fysisk aktivitet, motions- och idrottsvanor hos ungdomar samt hur dessa faktorer varierar och påverkar den fysiska aktivitetsnivån under en tvåårs period. I studien ingick 47 ungdomar (23 flickor och 24 pojkar) som intervjuades vid 3 tillfällen (årskurs 1, 2 och 3). Den kvalitativa metod som användes var interpretativ fenomenologisk analysis. Främjande individuella faktorer var positiva erfarenheter, hälsa, utseende och prestation (idrott). Socialt stöd, framför allt kamratskap, framstod som en central social faktor och tillgänglighet var en viktig miljöfaktor. Oregelbunden fysisk aktivitet, negativa sociala influenser och tidsbrist var de anledningar som ungdomarna främst uppgav som orsak till minskad fysisk aktivitet, motion och/eller idrott under gymnasietiden. Ungdomarnas självupplevda problem med oregelbunden fysisk aktivitet och motion påvisade vikten av socialt stöd innehållande lärande strategier samt tekniker som kan underlätta och främja regelbunden fysisk aktivitet framöver. Slutsatser • Betydelsen av socialt stöd från idrottsföreningar understryker vikten av att idrottsföreningar erbjuder bredd- och motionsidrott även upp i åldrarna och lägger fokus på social samvaro. • Trots en god avsikt att hjälpa, påverka och stötta ungdomar att bli mer fysiskt aktiva, kan det leda till motsatt effekt (upplevd social kontroll). Denna risk gäller framför allt ungdomar som är mindre fysiskt aktiva eller fysiskt inaktiva. Att försäkra sig om att ungdomarna upplever socialt stöd för fysisk aktivitet som ett stöd är helt avgörande för utfallet. • Vid studier gällande socialt stöd för fysisk aktivitet bör hänsyn tas till eventuella negativa sociala influenser. En och samma person kan ge både stöd och kritik. Det kan också vara så att en person ger socialt stöd och någon annan ger kritik i relation till fysisk aktivitet. • Det sociala stödet är en yttre motivationsfaktor. Det går inte att förutsätta att socialt stöd för fysisk aktivitet vid 16 år med automatik leder till ökad fysisk aktivitet framöver. Tvärtom, resultaten tyder på att utveckla det sociala stödet för fysisk aktivitet över tid och lägga fokus på hur denna yttre motivation skulle kunna stimulera till mer inre motivation i takt med att ungdomarna blir äldre. Socialt stöd som utgår ifrån en förståelse för varje enskild individ, tar sin utgångspunkt i ungdomarnas egna erfarenheter och värderingar samt genererar självförtroende är centralt. Om ungdomarna upplever en aktiv roll kan det sociala stödet förväntas omvandlas från en främst yttre motivationsfaktor till alltmer inre motivation. • Socialt stöd för fysisk aktivitet kan ske på ett mer informellt plan. Kamratskap är ett exempel på denna typ av socialt stöd som av ungdomarna beskrivs som oerhört positivt. En annan typ av socialt stöd kan vara teoribaserat. Lärande i förhållande till strategier och tekniker som i olika steg främjar regelbunden fysisk aktivitet och motion förutsätter socialt stöd. • Att kombinera socialt stöd som intervention (stimulera ungdomar som är mindre fysiskt aktiva eller fysiskt inaktiva till ökad fysisk aktivitet och motion) med socialt stöd för fortsatt fysisk aktivitet (riktar sig mot ungdomar som är regelbundet fysiskt aktiva med syfte att främja fortsatt regelbunden fysisk aktivitet och motion framöver) samt pro aktivt socialt stöd (vara lyhörd för det stöd som ungdomarna själva efterfrågar) skulle kunna göra interventioner mer effektiva. • Öka medvetenheten om behovet av förklarande respektive interventionsteorier. Förklarande teorier sätter det sociala stödet i ett sammanhang och ökar medvetenheten om dess betydelse. Interventionsteorier beskriver hur vi på bästa sätt kan skapa socialt stöd för fysisk aktivitet.