Traditioner i möte : en kvalitativ studie av fritidspedagogers arbete med samlingar i skolan

Sammanfattning: Kan fritidspedagoger bidra till att utveckla arbetet i skolan? I Björn Haglunds avhandling, Traditioner i möte. En kvalitativ studie av fritidspedagogers arbete med samlingar i skolan, studeras fritidspedagoger som arbetar med barngrupper under skoltid. Avhandlingens resultat pekar på att fritidspedagoger kan bidra till att utveckla och integrera fritidshemmens och skolans traditioner. Det finns dock inte någon automatik i att skolans arbete utvecklas enbart för att fritidspedagoger deltar i arbetet. På olika sätt försöker man från politiskt håll att förbättra och utveckla arbetet i skolan. De politiska intentionerna är bl.a. att arbetet ska utvecklas mot att elevernas kunskaper i olika ämnen tillgodoses samtidigt som även fostran och utvecklandet av social kompetens poängteras. Ett sätt att utveckla innehållet på ett sådant sätt anses vara att i högre grad än tidigare anknyta fritidspedagoger till skolans arbete med yngre skolbarn. Avhandlingen beskriver tre olika tillvägagångssätt som fritidspedagogerna använder sig av då man arbetar i skolan. Några av de studerade fritidspedagogerna använder sig av ett innehåll som poängterar både social fostran och kunskaper som av tradition är förknippade med skolans undervisning. Andra fritidspedagoger genomför aktiviteter som enbart syftar till att stärka barns självförtroende, skapa gemenskap i barngruppen och att fostra barnen. En tredje grupp fritidspedagoger använder sig av ett innehåll som syftar till att ligga i linje med vad man uppfattar som skolans traditioner, att anknyta till skolämnen och arbetsdisciplin. Att man bevarar de egna traditionerna eller att man övertar skolans traditioner är dock inte något som kan sägas förnya eller utveckla skolans arbete utifrån de politiska intentionerna. Det visar sig också att den enskilda fritidspedagogen betonar olika sorters innehåll och genomför olika sorters arbete vid olika tillfällen under arbetsdagen. Arbetet verkar på så sätt splittrat och fritidspedagogerna får, bl.a. beroende på deras egna syften med olika aktiviteter, olika roller i arbetet. Sammanfattningsvis kan fritidspedagoger visserligen bidra till att utveckla innehållet i skolan men om deras arbete ska utvecklas till att omfatta både social fostran och mer ämnesinriktade kunskaper är detta bl.a. beroende av deras egna uppfattningar av vad barnen gör i klassrummen och vad aktiviteter i skolan ska innehålla. Dessutom är innehållet i det arbete de utför beroende av de förväntningar som skolledning, lärare och föräldrar har på aktiviteternas innehåll.