På visit i verkligheten. Fotografi och kön i slutet av 1800-talet

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I centrum för avhandlingen står det fotografiska porträttet. Min utgångspunkt har varit att kombinera olika teorier om kön med intresset för fotografi. Syftet har varit att visa hur fotografiska porträtt under perioden 1850-1910 i olika sociala och kulturella relationer medverkade till att formulera skilda bilder av vad en kvinna var. För att kunna göra det jämför jag fotografiska porträtt på kvinnor hämtade från enskilda fotografers arkiv, bilder tagna såväl på sinnessjukhus som hos polis och på fängelser. Ett normativt bildspråk växte fram i användandet av visitkortsporträtten. Det fungerade som bevis för den nya framväxande borgarklassens moraliska och estetiska ideal, position, kultivering och civilisering. De olika porträttgenrerna berättar emellertid olika historier om självbild och identitet, repetition och förändring. De är bilder av hur något gjordes synligt eller tonades ner, hur det kunde ses och hur godtagbar kunskap formulerades genom ett förment objektivt medium. En del av fotograferna hade förmåga att vända blicken från det som avbildades och istället fokusera de strukturer som var medskapare av bilder och på så sätt illustrerade de också sin förståelse av kön och av fotografiet självt. Genom avhandlingens olika porträttgenrer kan man se att det gjordes en symbolisk investering i bilder på kvinnor i slutet av 1800-talet. Visitkortsporträtten var investeringar i stabila och förebildliga formuleringar av kvinnor efter borgerlig förlaga. Strävan efter kunskap och kontroll, den klassificeringsiver och det biograferande som utmärkte perioden, strävan efter enkla dikotomiska indelningar, trygga gränser mellan människor genom klass och i det fysiska rummet samt mellan två dikotoma kön som ger sig tillkänna i porträtten, kan förstås som strävanden efter att förklara det oroande och bevisa något tryggt i en tid som tenderade att sudda ut skillnader och göra gränser diffusa. Visitkortsporträttens populära upprepning och återskapande av sin speciella bild av kvinnor i 1800-talets Sverige fick som konsekvens att dessa bilder verkar både oföränderliga och statiska. Resultat av visitkortsperioden blev i det perspektivet fotografiska porträtt med stabiliserande effekt. Porträtten var ideologiska och politiska redskap och en möjlighet att upprätthålla gamla normer, ideal och konventioner och att skapa nya.