Vishet i ett åldrandeperspektiv en fenomenologisk-hermeneutisk studie

Sammanfattning: Arbetet framställer gerontologisk forskningstradition och visar hur vishet är använt inom filosofi och myter samt tar upp vishet och transcendens i relation till åldrandet. Vidare består arbetet av två empiriska studier som presenteras och redovisas i ett sammanhang som delstudie I och II. Problemställningen i arbetet bygger på antagandet att vi ser åldrandet som en livslång process där ålderdomen utgör en integrerad del som i bästa fall mynnar i vishet och eller gerotranscendens. Därav finns ett intresse att söka de faktorer som äldre beskriver avseende vishet, och om det finns några skillnader mellan män och kvinnor när det gäller dessa faktorer? I så fall vilka faktorer? Delstudie I utgår från ett givet material hämtat från Nordiska museets frågelista (Nm 219). Studien består av nio teman där aspekten av vishet på olika sätt bejakas i sex teman; förändrad livssyn, materiella ting, självrådande, sinnliga värden, personliga aspekter och åldrandebegreppet. Delstudie II består av en intervju där resultaten beskrivs i fyra kategorier; närhet till sig själv, att bejaka sig själv, olika livsvärden samt en bärande tro. Gemensam nämnare för arbetet är individens aktivitetsgrad i ett livsbejakande perspektiv. Den som är passiv och ingenting begär har mindre förutsättningar att uppnå vishet. Ett livsbejakande engagemang i en integrerad helhet är eftersträvansvärt. Den personen kan uppnå vishet. Män beskriver företrädesvis vishet med filosofisk och religiös terminologi, och kvinnor med situationer i hem och familj.