Epidemiological aspects of tuberculosis in Guinea-Bissau, West Africa

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Tuberkulos (Tbc) är en sjukdom som plågat mänskligheten sedan årtusenden före Kristi födelse. Bakterien som orsakar Tbc sprids från person till person företrädesvis via luftvägarna. En tredjedel av världens befolkning tros vara smittad; ca 10% av dessa utvecklar aktiv Tbc någon gång under livet. Totalt insjuknar årligen ca 8 miljoner personer i Tbc; 2 miljoner av dem dör av sjukdomen. Förutom studier av kopplingen mellan Tbc och HIV/AIDS så är sjukdomens epidemiologi i utvecklingsländer dåligt klarlagd. Syftet med denna avhandling har varit att belysa riskfaktorer för positiv tuberkulinreaktion, alltså det test som används för att påvisa infektion, i den allmänna befolkningen och bland Tbc-fallens familjemedlemmar, samt riskfaktorer för aktiv sjukdom och död i Tbc. Fyra bostadsområden (43,000 invånare) i Bissau, huvudstaden i Guinea-Bissau, har följts genom ett befolkningsregister sedan mer än 25 år. 1996 startades ett övervakningssystem för Tbc i området; alla vuxna (>15 år) med aktiv Tbc i lungor/bröstkorg inkluderades och undersöktes. Data från befolkningsregistret tillät jämförelser av dessa Tbc-patienter med hela den övriga befolkningen i området avseende frekvens av sjukdomen samt riskfaktorer. Mellan 1996 och 2001 inkluderades totalt 811 Tbc-patienter. Risken för positiv tuberkulinreaktion var starkt associerad till tidigare eller nylig exposition för Tbc. Omfattningen och närheten av kontakten med Tbc-fallet var av stor betydelse för familjemedlemmarnas risk för positiv reaktion. BCG-vaccination hade föga inflytande på tolkningen av tuberkulintestet. Ett tuberkulintest utfört under den tidiga regnperioden, från Juni till Augusti, ledde till mindre reaktioner än under övriga tider på året och testning under dessa månader kan leda till feltolkning av resultaten. Incidensen av aktiv Tbc i området var hög; 471/100,000 i den vuxna befolkningen. Både HIV-1 och HIV-2 ökade kraftigt risken för Tbc; effekten var dock betydligt högre för HIV-1. Andra faktorer associerade med ökad risk för Tbc korrelerade väl med de faktorer som antogs vara viktiga i Europa och USA under 1800- och 1900-talets början: män hade högre risk än kvinnor, ökad ålder, fattigdom, dålig utbildningsnivå och många vuxna som bor tillsammans. Ett intressant fynd var att barn föreföll ha en skyddande effekt; barn i ett hushåll minskade risken för Tbc bland vuxna. Dödligheten bland Tbc-patienterna ökade om de samtidigt var infekterade med HIV-1, men även HIV-2 gav en ökad risk för död. Symptom och tecken till dåligt immunförsvar, t.ex. svampinfektioner i munnen, eller undernäring ökade risken för död bland både HIV-positiva och HIV-negativa Tbc-patienter. Mätning av ”mid-upper-arm circumference”, dvs. uppskattning av överarmens omfång, var ett bra hjälpmedel för att bedöma nutritionsstatus och var väl korrelerat till en ökad risk för död. Ett inbördeskrig 1998-1999 ledde till att patienterna tog sin medicinering oregelbundet, vilket orsakade en 3-faldig ökning av dödligheten. Ökningen sågs framför allt bland HIV-positiva patienter, och denna ökade dödlighet kvarstod även efter kriget.