Konsthantverkare, genus och omvänd ekonomi - Om hinder och möjligheter att agera på konsthantverkets arena

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish I denna doktorsavhandling i sociologi fokuseras konsthantverkares möjligheter att utöva sina yrken som fria företagare i vårt samtida senmoderna samhälle. Genus lyfts fram som en stark påverkansfaktor för spelet på den arena för konsthantverksproduktion som beskrivs och analyseras här. Utgångspunkt för teoridiskussionen är Bourdeius teori om kulturproducerande fält med uppochnedvänd ekonomi vilken syntetiseras med genusteorier om bland annat horisontell och vertikal genussegregation i arbetslivet. Konsthantverkarnas vilja och längtan att gå utanför traditionella könsbestämda ramar och göra något annat än det som förväntas förstås med hjälp av begreppet desire. En kombination av kvantitativ och kvalitativ metod har använts. Det empiriska materialet är resultat av 204 enkäter till konsthantverkare, medlemmar i konsthantverkskollektiv, och upprepade intervjuer med sex framgångsrika och väletablerade kvinnliga konsthantverkare. Slutsatsen dras att kvinnorna och männen delvis har utvecklat olika genusrelaterade strategier när de utövar sina fria yrken. Detta framgår bland annat genom att kvinnorna i högre utsträckning kombinerar egen konsthantverksproduktion med anställning som exempelvis lärare eller designer medan männen i högre utsträckning tar hjälp med delar av det administrativa arbetet och enklare sysslor i produktionen. Männen i konsthantverkskollektiven har även i genomsnitt väsentligt högre omsättning av den egna verksamheten än kvinnorna. Som komplement till den kvantitativa empirin presenteras sex väletablerade kvinnor som arbetar heltid med konsthantverk. Dessa kvinnors sätt att utöva sina yrken beskrivs och deras egna berättelser om yrkenas fördelar och nackdelar lyfts fram och analyseras. De sex kvinnliga konsthantverkarnas individuella berättelser, som sammanställda blir till deras kollektiv historia, visar hur de ständigt söker nya vägar både vad gäller att få möjlighet att arbeta med konsthantverk och att få verksamhet ekonomiskt lönsam. Det finns slutligen även ett personligt värde för utövarna eftersom denna typ av yrken, av hantverksförespråkare och sociologer beskrivits som mycket nära det ideala arbetet. Konsthantverkare själva anser att arbetsuppgifterna är så intressanta och stimulerande att de, trots stora svårigheter att få verksamheten att bli ekonomiskt lönsam, stannar kvar i yrkena under många år.