Mineral element contents in drinking water - aspects on quality and potential links to human health

Sammanfattning: Popular Abstract in Swedish Mineraler fås från både fast och flytande föda. De senaste årtiondena har bordsvattenkonsumtionen ökat, och vattnets kemiska innehåll har alltmer kommit i fokus. Studier visar dessutom att grönsakers mineralinnehåll har minskat, vilket ökar betydelsen av mineralintag från annat håll. Den här doktorsavhandlingen omfattar fyra olika studier. I den första studien undersöktes 20 kommunala vatten i Sydsverige, som representerar olika berggrund och vattenbehandling. Analys av ett 25-tal mineralämnen gjordes på både råvatten och behandlat vatten. I en andra studie analyserades 33 olika bordsvatten på den svenska marknaden på ett 40-tal mineralämnen. I den tredje studien undersöktes mineralinnehållet i 46 sura och 43 alkaliska brunnsvatten. De sura brunnarna letades upp i näringsfattiga områden i norra Skåne, SV Småland samt gamla Älvsborgs län och de alkaliska hittades på Kristianstadsslätten. Kvinnor som druckit brunnsvattnet intervjuades om eventuella hälsoförändringar och deltagarna lämnade även ett hårprov för analys av samma mineralämnen som i vattnet. Den fjärde studien gjordes på 38 fibromyalgisjuka kvinnor och 41 referenskvinnor, parvis i samma ålder och boende i samma församling. Deltagarnas dricksvatten, blod, urin och hår analyserades på ett 30-tal mineralämnen och de fick fylla i en enkät. Studierna av brunnsvatten och kommunala vatten visade att vatten från urbergsområden hade betydligt lägre halter av t.ex. kalcium, bikarbonat, molybden, selen och sulfat än vatten från kalkrika områden. De högsta koncentrationerna av nämnda ämnen låg i pH-intervallet 7-8. Vid lägre pH hade ämnena lakats ur till lägre liggande grundvatten eller ytvatten, medan de fällts ut vid högre pH. Färre kvinnor rapporterade sig vara friska bland kvinnor som drack sura brunnsvatten än alkaliska. Användningen av järn- och manganfilter i de kommunala vattnen minskade i vissa fall halterna till under detektionsgränsen. Avhärdningsfilter skapade i vissa fall vatten med mineralhalter som låg i nivå med de allra mjukaste vattnen i undersökningen. pH-höjande medel som kaustiksoda (natriumhydroxid), soda eller kalk förändrade mineralinnehållet i vattnet i hög grad förutom att pH höjdes. Halterna av skadliga metaller som aluminium, bly och uran var låga. I studien av bordsvatten hade 10 märken kalciumhalter under 10 mg/l och magnesiumkoncentrationer under 3 mg/l, dvs de var mycket mineralfattiga. Dessa vatten kom från urbergsområden. Nio märken hade å andra sidan mycket höga halter av kalcium och magnesium, maximum 289 mg/L för kalcium och mer än 90 mg/L för magnesium. Två mjuka, kolsyrade vatten hade tillsatser av natriumsalter, vilket resulterade i höga natriumhalter, 644 och 648 mg/L (median: 24,7 mg/l) samt klorid, 204 och 219 mg/L (median: 15,8 mg/l). Kolsyrat vatten köpt på aluminiumburk föreföll inte lämpligt, då aluminiumkoncentrationen var högre här än i glasflaska av samma märke. Trots att referenskvinnorna valdes från ett område med samma kommunala vatten hade fibromyalgikvinnorna lägre koncentration av många mineralämnen i sitt dricksvatten jämfört med referenskvinnorna. Inget uppenbart förändrat mineralmönster i vatten, hår, urin eller blod kunde dock identifieras hos fibromyalgikvinnorna vid jämförelse med referenterna. Ett större antal fibromyalgisjuka hade blivit opererade i bålen, innan sjukdomen brutit ut, än friska kvinnor. Det dagliga tillskottet av mineraler från dricksvatten varierade väsentligt och behovet av rekommenderade lämpliga mineralintervall för dricksvatten identifierades. Ett förslag presenteras med dagens kunskaper som grund.