Att utmana förändringens gränser : En studie om förändringsarbete, partnerskap och kön med Equal-programmet som exempel

Sammanfattning: I den här avhandlingen är det övergripande syftet att analysera föreställningar om förändring med utgångspunkt i texter som tagits fram inom ramen för tre utvecklingspartnerskap som finansierades av den Europeiska socialfondens Equal-program 2001-2007. Utvecklingspartnerskapen, som bestod av flera samverkansparter från privat och offentlig sektor, syftade till att utveckla nya metoder och idéer för att motverka diskriminering och all slags ojämlikhet i arbetslivet. Avhandlingen utgår från frågeställningarna: Hur beskrivs de problem som utvecklingspartnerskapen avsåg att motverka? Vad framstår som viktigt att förändra för att diskrimineringen i arbetslivet ska minska? På vilka sätt antas förändringar, som anses leda till minskad diskriminering och ökad jämställdhet och mångfald i arbetslivet, vara möjliga? Vilka motiv framträder bakom visionerna om att skapa ett arbetsliv utan diskriminering? Hur konstrueras kön och andra sociala kategorier och hur inverkar dessa konstruktioner på de föreställningar om förändring som framträder? Med hjälp av teorier om hur samhällets styrformer förändrats ”från government till governance” och teorier om hur kön görs åskådliggörs vad det är för idéer, perspektiv och intressen som karakteriserar förståelsen av förändringar i arbetslivet i de rapporter, filmer, utbildningar och metodböcker med mera som studerats. Utifrån den institutionella etnografin och begrepp som sociala relationer och styrningsrelationer analyseras vidare varför vissa perspektiv och idéer framträder och konsekvenserna av dem. Avhandlingens analys pekar på hur den konsensusbaserade organiseringsformen partnerskap och den politik och de principer som reflekteras i Equal-programmet tillsammans med föreställningar om tillväxt, ledarskap och kön skapar gränser i föreställningarna om förändring. Gränser som i vissa avseenden innebär att samhällets relationer av makt och ojämlikhet – istället för att utmanas – reproduceras. Utifrån studiens resultat poängteras vikten av att ständigt ta utgångspunkt i att identifiera och utmana gränserna för hur det går att tala om förändring eftersom dominerande föreställningar om förändring kan vara ett uttryck för samhällets styrningsrelationer.