En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård hinder och möjligheter utifrån professionernas perspektiv

Sammanfattning: Introduktion: Under de senaste decennierna har det förts en diskussion om behovet av att omorientera hälso- och sjukvårdens verksamhet för att på ett effektivare sätt bidra till befolkningens hälsa. Detta togs också upp som ett av målen i 2003 års svenska nationella folkhälsopolitik som sedan uppdaterades 2008. Målet ”en mer hälso- främjande hälso- och sjukvård anger att ett hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande perspektiv ska genomsyra hela hälso- och sjukvården och vara en självklar del i all vård och behandling. Vårdpersonalen förväntas spela en nyckelroll i genomförandet. Deras inställning till och kunskap om hälsofrämjande kommer sannolikt att ha en stor inverkan på hur målet kommer att tillämpas i framtiden.Det övergripande syftet med denna avhandling är, att utifrån professionernas perspektiv, analysera möjligheterna till att omorientera hälso- och sjukvården mot en mer hälsofrämjande inriktning. De specifika frågeställningar som avhandlingen avser att besvara är hur vårdpersonalen uppfattar begreppen hälsa och hälsofrämjande, hur de uppfattar den hälsofrämjande rollen samt hur de uppfattar hinder och möjligheter för att ha en hälsofrämjande roll i det dagliga kliniska arbetet.Metoder: Avhandlingen baseras på fyra delarbeten utgående från två dataset, ett kvalitativt och ett kvantitativt. Sju fokusgrupper genomfördes med totalt 34 informanter från primärvård och olika sjukhuskliniker. Informanterna representerade sju av vårdens stora yrkesgrupper. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Uppfattningar och frågor som genererades av den kvalitativa datainsamlingen låg till grund för utformningen av en enkät, som pilottestades och användes i en undersökning. Av totalt 3.751 anställda som arbetade dagtid med kliniskt arbete i Västerbottens läns landsting inbjöds 1.810 att delta. Dessa representerade arbets- terapeuter, barnmorskor, dietister, kuratorer, läkare, sjukgymnaster, sjuksköterskor och psykologer.Huvudsakliga resultat och konklusion: Majoriteten av vårdpersonalen hade en holistisk syn på hälsa, samtidigt ansåg 40% att hälso- och sjukvården genomsyras av en biomedicinsk syn på hälsa. Begreppet hälsofrämjande framstod som diffust, svårgripbart och därmed svårt att tillämpa i praktiken. Detta var delvis kopplat till en brist på samsyn beträffande förhållandet mellan hälsofrämjande och sjukdoms- förebyggande.Avhandlingen visar att det finns ett starkt stöd för omorientering av hälso- och sjukvården mot en mer hälsofrämjande inriktning. Majoriteten av de tillfrågade ansåg att hälso- och sjukvården har stor betydelse när det gäller den långsiktiga hälso- utvecklingen i befolkningen och såg ett behov av att utveckla den hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande rollen för att på sikt få en effektivare hälso- och sjukvård. Önskan att fokusera mer på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande rapporterades signifikant oftare av kvinnor än män och av primärvårdspersonal jämfört med sjukhus- personal. Speciellt viktigt att beakta är att män och läkare, dvs grupper som ofta har en hög maktposition, rapporterade mindre positiva attityder till en mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård, samtidigt som psykologer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster oftast rapporterade det motsatta. En medvetenhet om maktrelationerna spelar därför en strategisk roll i förändringsprocessen. De vanligaste hindren för att ha en hälso- främjande roll i det dagliga kliniska arbetet var en pressad arbetssituation, brist på riktlinjer och otydliga mål. Ledningens stöd är avgörande för tillgången till tid och andra resurser som krävs för vårdpersonal att bedriva hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete.