Medicinens lyskraft och skuggor ― om trosföreställningar och symbolisk makt i habiliteringen 1960―1980

Sammanfattning: BAKGRUNDBakgrunden till denna avhandling är att erbjuda ett alternativt sätt att förstå habiliteringspraktik. Den teoretiska ramen i avhandlingen är Pierre Bourdieus fältteori, vilket innebär ett antagande att det sociala livet bygger på symboliska och kulturella trossystem med hithörande doxor, med egna slags symboliska ekonomier och dominansförhållanden. Analysen har inneburit att rekonstruera och analysera ett kampfält, det vill säga att studera agenter som företräder olika intressen och deras kamp för erkännande och tolkningsföreträde. Vad som framkommer i denna avhandling kan hjälpa till att belysa varför habiliteringen blev som den blev.SYFTEAvhandlingens syfte är att analysera trosföreställningar och symbolisk makt inom habiliteringsområdet - det vill säga det symboliska kraftfält som skapades av specifika gruppers formering, intressen och ställningstaganden kring barn och ungdomar med handikapp i Sverige under perioden 1960-1980.METODAvhandlingen har en historiesociologisk ansats. I analysen har intressepositioner rekonstruerats utifrån tidskrifter som är knutna till fackförbund, intresseorganisationer samt till det socialmedicinska forskningsfältet. Bakom dessa tidskrifter finns således mobiliserade grupper som agerar kollektivt genom sina föreningar och förbund. Tidskrifterna är knutna till yrkesgrupper: läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, förskollärare, socionomer och psykologer samt till Förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna - FUB, Riksförbundet för Rörelsehindrade barn och ungdomar - RBU och Handikapporganisationernas centralkommitté - HCK (idag HSO). Även arkivmaterial avseende löner för de olika yrkesgrupperna har använts. Analysen har huvudsakligen rört gruppernas positioneringar i förhållande till den dominanta doxan men också den sociala basen för gruppernas positioner.RESULTATAvhandlingens konklusion visar betydelsen av: a) historiska strukturer avseende medicinens särställning i samhället och utvecklingen av hälso- och sjukvården i stort samt omhändertagandet av barn med funktionshinder. b) offentliga utredningar som konsekrationsinstanser och sociala mobiliseringsprocesser var viktiga delar i uppbyggandet av symboliska ekonomier. c) myter och ideologier i utövandet av symbolisk makt. d) allianser mellan stat och medicinen samt mellan yrkesgrupper och klienter. Avhandlingen visar också styrkan i doxorna och vilka konsekvenser det kunde innebära att lämna ett socialt fält man var skolad inom. Samklangen mellan doxa och fält fanns inte riktigt i det nya sammanhanget, vilket innebär ett slags strukturella glapp. Konsekvenserna kunde vara att man hamnade i en parialiknande situation utan skydd från det fält man lämnade, likt en "avfälling" och dessutom att det mottagande fältet inte riktigt erkände dem.SLUTSATSInom medicinens fält konstituerades under den här tidsperioden en "habiliteringssfär" där medicinens doxa var dominant. Genom sociala mobiliseringsprocesser och klassificeringsstrider bidrog dessa till skapandet av olika grupperingar, symboler och ömsesidiga erkännanden av vissa symboliska värden rörande hur man skulle se på omhändertagandet av barn med handikapp.BAKGRUND Bakgrunden till denna avhandling är att erbjuda ett alternativt sätt att förstå habiliteringspraktik. Den teoretiska ramen i avhandlingen är Pierre Bourdieus fältteori, vilket innebär ett antagande att det sociala livet bygger på symboliska och kulturella trossystem med hithörande doxor, med egna slags symboliska ekonomier och dominansförhållanden. Analysen har inneburit att rekonstruera och analysera ett kampfält, det vill säga att studera agenter som företräder olika intressen och deras kamp för erkännande och tolkningsföreträde. Vad som framkommer i denna avhandling kan hjälpa till att belysa varför habiliteringen blev som den blev. SYFTE Avhandlingens syfte är att analysera trosföreställningar och symbolisk makt inom habiliteringsområdet - det vill säga det symboliska kraftfält som skapades av specifika gruppers formering, intressen och ställningstaganden kring barn och ungdomar med handikapp i Sverige under perioden 1960-1980. METOD Avhandlingen har en historiesociologisk ansats. I analysen har intressepositioner rekonstruerats utifrån tidskrifter som är knutna till fackförbund, intresseorganisationer samt till det socialmedicinska forskningsfältet. Bakom dessa tidskrifter finns således mobiliserade grupper som agerar kollektivt genom sina föreningar och förbund. Tidskrifterna är knutna till yrkesgrupper: läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, förskollärare, socionomer och psykologer samt till Förbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna - FUB, Riksförbundet för Rörelsehindrade barn och ungdomar - RBU och Handikapporganisationernas centralkommitté - HCK (idag HSO). Även arkivmaterial avseende löner för de olika yrkesgrupperna har använts. Analysen har huvudsakligen rört gruppernas positioneringar i förhållande till den dominanta doxan men också den sociala basen för gruppernas positioner. RESULTAT Avhandlingens konklusion visar betydelsen av: a) historiska strukturer avseende medicinens särställning i samhället och utvecklingen av hälso- och sjukvården i stort samt omhändertagandet av barn med funktionshinder. b) offentliga utredningar som konsekrationsinstanser och sociala mobiliseringsprocesser var viktiga delar i uppbyggandet av symboliska ekonomier. c) myter och ideologier i utövandet av symbolisk makt. d) allianser mellan stat och medicinen samt mellan yrkesgrupper och klienter. Avhandlingen visar också styrkan i doxorna och vilka konsekvenser det kunde innebära att lämna ett socialt fält man var skolad inom. Samklangen mellan doxa och fält fanns inte riktigt i det nya sammanhanget, vilket innebär ett slags strukturella glapp. Konsekvenserna kunde vara att man hamnade i en parialiknande situation utan skydd från det fält man lämnade, likt en "avfälling" och dessutom att det mottagande fältet inte riktigt erkände dem. SLUTSATS Inom medicinens fält konstituerades under den här tidsperioden en "habiliteringssfär" där medicinens doxa var dominant. Genom sociala mobiliseringsprocesser och klassificeringsstrider bidrog dessa till skapandet av olika grupperingar, symboler och ömsesidiga erkännanden av vissa symboliska värden rörande hur man skulle se på omhändertagandet av barn med handikapp.